Sanktionerna mot Ryssland visar på folkrättens betydelse

Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet, inledde seminariet med rubriken Rysslands invasion av Ukraina – folkrättsliga och ekonomiska konsekvenser. Wrange redogjorde för det regelverk som gäller för krigsbrott, brott mot mänskligheten, folkmord och aggressionsbrott.

Han beskrev flera av de svårigheter som är förknippade med att åtala ansvariga ryska ledare för aggressionsbrott. Inte minst att gripa president Putin. Wrange tog även upp de omfattande sanktionerna mot Ryssland och ryska medborgare.

– EU:s mål är inte bara att skapa konsekvenser för de ansvariga ledarna utan också för Ryssland. Det ska kännas i hela det ryska riket, sa Wrange, som pekade på olika problem med sanktionerna, bland annat problem kopplade till mänskliga rättigheter för de individer som drabbas, till exempel hur länge tillgångar kan frysas och rätten till en rättvis rättegång.

Wrange berörde även Ukrainas möjligheter att få skadestånd. Wrange konstaterade att inledningsvis i det ryska anfallskriget mot Ukraina såg det ut som om folkrätten var försvagad.

– Ett land som är ständig medlem av FN:s säkerhetsråd kastade sig med berått mod över ett annat land. Säkerhetsrådet ska ju vara den yttersta garanten för den inter­nationella rätten. Samtidigt kan man säga att de här massiva sanktionerna som har riktats mot Ryssland bekräftar att det är förbjudet att starta krig, sa Wrange och fortsatte:

– Sanktionsmaskineriet är nu ännu mer trimmat än det var tidigare. Och det används mot en stormakt. Det har aldrig hänt tidigare. Inte heller har det startats så många kraftfulla internationella processer för att undersöka och på sikt väcka åtal för krigsförbrytelser. Säkerhetsrådets inflytande är dock försvagat, och även Rysslands.

Advokat Fredrik Svensson beskrev dramatiken i Ryssland som följde efter landets invasion av Ukraina. Inledningsvis trodde många att utländska företag inte skulle behöva lämna Ryssland. Men snart ändrades uppfattningen. Det uppstod ett slags grupptryck som gjorde att det inte var hållbart att vara kvar.

De omfattande och ständigt nya sanktionerna gjorde det svårt att ge råd eftersom målet var så rörligt. Att även Ryssland införde motsanktioner gjorde situationen än svårare. Enligt Svenssons uppfattning satsade Ryssland på att landet snabbt skulle vinna kriget. Och har då företagen inte hunnit lämna landet så blir de kvar, var tanken. Fredrik Svensson beskrev hur framför allt västerländska företag på olika sätt avvecklade sina verksamheter. Många asiatiska och sydamerikanska företag har dock inte gjort det.

Frågor om etik och hållbarhet har numer stor betydelse för många globala företag eftersom konsumenter kräver det, konstaterade Svensson. Och det är något som de ryska ledarna har missat helt. Enligt Svensson kommer de företag som har lämnat Ryssland inte att återvända så länge den nuvarande Putinledda regimen är kvar.