Problematiskt även hos åklagare och domare

Johan Eriksson berättade inledningsvis att han hade gjort en del undersökningar inför årets Advokatdagarna och talat med 25 unga
brottmålsadvokater om deras arbete. Sam­talen gav en bekymmersam bild. Det vanligaste var att advokaterna utsattes för påtryckningar från sina klienter om att de skulle bytas ut.

– Det vill säga påtryckningar om att bli utbytt för att klienten inte kunde nöja sig med en advokat som följde de etiska reglerna. Jag tycker att det är obehagligt, sa Eriksson och tillade:

– Det talades väldigt mycket om att ställa upp. Klienterna förväntar sig inte bara en bra advokat utan också att advokaten i någon mening ska ställa upp. Det betyder att man ska vara tuff, frän och framstå ungefär som klienterna låter när de talar.

Samtliga 25 unga advokater upplevde osäkerhet inför hur regelverket ser ut för klienter med restriktioner.

– De upplevde att det var väldigt obehagligt. Man känner sig trängd mellan att man vill göra sitt bästa och att man inte vill göra fel, sa Eriksson som ansåg att det uppenbarligen råder en utbildningsbrist, eller osäkerhet om regelverket.

Några av orsakerna till situationen har att göra med ökad konkurrens, treårskravet, minskad kamratlighet advokater emellan och en förändrad brottslighet med kriminella nätverk, enligt Eriksson.

– Det är mycket besvärligt om unga advokater känner sig osäkra på hur våra etiska regler ser ut. Det gör arbetet väldigt svårt, sa Eriksson som uppmanade erfarna advokater att stötta unga kollegor.

Det är även angeläget att Advokatsamfundet sprider budskapet vad som gäller disciplinärt.

Statistik från disciplinnämndsavgöranden från senare år visar på en trend åt rätt håll när det gäller brott mot restriktioner. Eriksson tillade att samfundet har agerat kraftfullt just mot restriktionsbrott.

Johan Eriksson beskrev även den mediala bevakningen av olika aktörer i rättsstaten. De som medialt uppmärksammas är främst poliser och advokater, och ibland nämndemän. Ytterst lite medial uppmärksamhet riktas mot åklagares och domares agerande.

Johan Eriksson har gått igenom statistik om klagomål mot domare och åklagare. Han konstaterade dels att det är svårt att få fram kritik som riktas mot åklagare och domare, dels att ytterst få klagomål mot åklagare och domare överhuvudtaget leder till någon slags åtgärd. Av mer än ett tusen förundersökningar mot åklagare och domare har inte en enda prövats, enligt Eriksson. Det kan jämföras med tillsynen av advokater, där mer än hälften av de ärenden som kommer till Advokatsamfundets disciplinnämnd leder till någon form av påföljd.

– Det finns uppenbarligen anledning att fundera både på åklagar- och på domarhåll. Det borde finnas en diskussion hos dem om vad det är som gör att alla förundersökningar läggs ner. Allt kan inte förklaras bort med att anmälarna är rättshaverister, sa Eriksson som i fortsättningen ska fråga domare och åklagare varje gång han får chansen:

– Hur redovisar ni den kritik som riktas mot era anställda? För det är sannerligen inte lätt att ta reda på den kritik som riktas mot era kollegor.

Advokat Johan Eriksson beskrev den mediala bilden av advokater som negativ. Återkommande skrivs om så kallade toppadvokater och gangsteradvokater som missköter sig, att Advokatsamfundet gör för lite, tillsynen borde förstatligas och advokater skyddar varandra. Eriksson ansåg att bilden är direkt felaktig.

I stället menade han att Advokatsamfundet har agerat kraftfullt och strängt mot dem som misskött sig. Inom samfundet är man medveten om att det finns problem, men man tar dem på allvar. Det förekommer inte något kamaraderi. Samfundet är transparent i sitt sätt att redovisa anmälningar. Johan Eriksson uppmanade åhörarna att sträcka på ryggen i framtiden.