JK kritiserar Alingsås tingsrätt
Nr 9 2022 Årgång 88Krav på huvudkontor i domsagan är inte sakligt motiverade och missgynnar advokater och jurister som bara har mottagningskontor på en ort. Det fastslår JK, sedan advokater anmält Alingsås tingsrätts nya riktlinjer för förordnanden.
Sedan den 1 januari 2022 tillämpar Alingsås tingsrätt egna riktlinjer för att föra upp en advokat eller en jurist på tingsrättens förordnandelistor för offentliga försvarare och andra rättsliga biträden. Tingsrätten ställer där bland annat krav på att advokater och jurister, för att få uppdrag, har sina huvudsakliga verksamhetsställen med klientkontor inom tingsrättens domsaga.
Riktlinjerna innehåller dessutom olika erfarenhetskrav. Exempelvis ska en advokat ha haft sin advokattitel i minst tre år för att föras upp på listan över offentliga försvarare som kan förordnas under häktningsjour.
Advokaterna Lars Almlöf och Margareta Esplund är verksamma i Borås och Alingsås. De har kontor på båda orterna och har i många år fått förordnanden i båda tingsrätterna. Eftersom Advokatsamfundet kräver att ett kontor registreras som huvudkontor räknas Alingsåskontoret dock som mottagningskontor. Från den 1 januari i år får de båda advokaterna därmed inte längre några uppdrag från Alingsås tingsrätt.
– Det här har påverkat oss negativt. Tidigare har vi fått förordnanden som bland annat offentliga försvarare, målsägandebiträden, särskilda företrädare och boutredningsmän, säger Lars Almlöf.
Tillsammans med kollegan Margareta Esplund anmälde han Alingsås tingsrätt till Justitiekanslern, som också begärde att Advokatsamfundet skulle yttra sig. I sitt yttrande riktade samfundet kritik mot både de geografiska kraven och erfarenhetskraven, som ansågs vara oförenliga med regeringsformens krav på saklighet, objektivitet och normmässighet.
Justitiekanslerns beslut kom i slutet av november. Och JK delar helt Lars Almlöfs och Margareta Esplunds uppfattning om kravet på huvudkontor inom domsagan. Visserligen, skriver JK, behöver domstolen en viss personkännedom för att kunna utse lämpliga biträden. Men att det tidigare funnits personer som man inte haft sådan kännedom om på förordnandelistorna räcker inte för att motivera det geografiska kravet. Inte heller behovet av att hålla kostnaderna nere räcker, eftersom eventuella resor och spilltid ändå ska beräknas utifrån mottagningskontoret på orten.
Kravet på att biträdet ska ha ett mottagningskontor inom domsagan är dock godtagbart, enligt JK, som inte heller invänder mot erfarenhetskravet. ”De aktuella kraven inryms under den lämplighets- och kunskapsprövning som tingsrätten har att göra vid förordnanden av försvarare och andra rättsliga biträden”, skriver JK, som också konstaterar att enskildas rätt att få kvalificerad hjälp väger tyngre än enskilda juristers intresse av att få förordnanden.
Lars Almlöf är nöjd med JK:s slutsatser, och hoppas att tingsrätten nu ska ändra sitt system för förordnanden. Han konstaterar att beslutet troligen också är av intresse för andra tingsrätter, som infört liknande system.
– Det är lite enerverande att förordnandena hanteras så olika på olika ställen, säger Lars Almlöf.