Advokatkårens oberoende kan inte längre tas för givet

Börje Samuelsson inledde med en omvärldsbetraktelse. Han konstaterade att intresset från medier och politiker för frågor om brott och straff numer är gigantiskt. Och även intresset för försvarsadvokater. Samtidigt var Samuelsson bekymrad för debattnivån som förts i en ”sorgligt hård ton och retorik”.

– Det är inte någon tvekan om att det inom politiken finns krafter som inte tycker att en fri och oberoende advokatkår är en särskilt bra idé, sa Samuelsson som ansåg att hur advokater, samfundet och disciplinnämnden sköter sig därför kan vara avgörande för advokatkårens framtid.

– Vi har länge tagit oberoendet för givet, men så är det inte längre, konstaterade Börje Samuelsson och sa att i kölvattnet av omvärldshändelserna så har disciplinnämnden visserligen inte fått fler ärenden men allt mer omfattande och komplicerade och ärenden som blir medialt uppmärksammade.

Vid sin föreläsning hade Börje Samuelsson valt ut tre ärendetyper som är särskilt aktuella: restriktionsbrott, substitutionsfrågor och kostnadsräkningar/ersättningsfrågor.

Om disciplinnämnden anser det utrett att en advokat brutit mot restriktioner så ser den mycket allvarligt på det. Och det gör även Högsta domstolen. När disciplinnämnden för två år sedan inte uteslöt en advokat för restriktionsbrott överklagades det av justitiekanslern till HD, som ändrade disciplinnämndens beslut och uteslöt advokaten.

– Advokatens åtgärd att utan kontakt med åklagare vidta åtgärder kan bara avse sådant som är uppenbart harmlöst. Och då ska man tänka på att det ska både vara harmlöst och dessutom uppenbart harmlöst. Jag tror man kan konstatera att utrymmet för en försvarsadvokat att bistå den häktade klienten med kontakter med omvärlden alltså är otroligt litet, kommenterade Samuelsson HD-beslutet, som han menade har lett till att disciplinnämnden har fått en lite strängare syn på restriktions­ärendena.

Börje Samuelsson berättade att en muntlig förhandling måste hållas med en advokat som riskerar uteslutning. Som mest har det varit sex sådana förhandlingar under ett år, ett rekord som kan komma att slås i år, trodde Samuelsson, som även beskrev processen och förklarade att den till stora delar liknar en brottmålsrättegång.

Det har blivit vanligare att disciplinnämnden måste bedöma om advokaten har brutit mot reglerna om substitution.

– Inte så ofta som en isolerad anklagelse, men som en del i en katalog av anklagelser mot en försvarsadvokat, sa Samuelsson som konstaterade att visserligen står det i 21:6 tredje stycket rättegångsbalken att en offentlig försvarare inte utan rättens tillstånd får sätta någon i sitt ställe.

Men domstolarna hanterar frågan olika. Vissa anser att tillstånd inte behövs på förundersökningsstadiet. Andra menar att rättens tillstånd alltid krävs, även i polisförhör under för­undersökningen. Disciplinnämnden måste hantera frågor om substitution när de hamnar där.

– Det är svårt att fria, att det skulle vara förenligt med god advokatsed att handla i strid med lagen. Men det är svårt att fälla, när en advokat har ringt domstolen och fått frågan: ”Varför besvärar du oss?”. Det är en värdelös situation, för att tala klarspråk, sammanfattade Samuelsson.

Advokatsamfundet hemställde 2015 och för ett år sedan till Justitiedepartementet att det i lag görs klart om det är så som det står i lag, eller om man kan tänka sig att man kan få substituera utan rättens tillstånd, exempelvis under förundersökningen.

Det finns dock en annan typ av substitutionsbrott som disciplinnämnden ser allvarligt på. Det är advokater som bygger sin verksamhet på substitution.

– Det är en bra ordning att en advokat får sätta någon i sitt ställe under förundersökningar utan rättens tillstånd vid ett särskilt tillfälle och då det framstår som nödvändigt, men inte som ett slentrianmässigt sätt att åta sig uppdrag som man inte kan sköta, sa Samuelsson som tillade:

– Vår principiella inställning är att man inte får utan rättens tillstånd sätta någon annan i sitt ställe, för så står det i lagen. Till dess den ändras så är det vår ståndpunkt.

Riksrevisionens granskning av ersättningar till offentliga biträden och målsägandebiträden har lett till att domstolarna vill visa att man tar ersättningsfrågorna på allvar, menade Samuelsson. Det i sin tur har lett till att disciplinnämnden fått fler rena ärenden där det påstås att advokaten tagit för mycket betalt. För att det ska vara en disciplinär fråga måste det vara fråga om en flagrant överdebitering. När en kostnadsräkning innehåller felaktiga uppgifter, även slarv, får det påföljd. Domstolen ska kunna utgå från att advokaten lämnar korrekta uppgifter, betonade Samuelsson.