Om HFD:s beslut i kostnadsfrågan

En kvinna som med hjälp av ett ombud vunnit mot Skatteverket drev, med hjälp av Centrum för rättvisas jurister, frågan om ersättning för rättegångskostnader till högsta instans. Hon anförde att de kostnader som hon haft för att tillvarata sin rätt varit befogade med hänsyn till sakens beskaffenhet och att det skulle strida mot rätten till en rättvis rättegång enligt

2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen, artikel 6.1 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) samt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna att neka henne rätt till ersättning.

Högsta förvaltningsdomstolen avgjorde målet i plenum, med alla femton justitieråd. HFD konstaterade i sitt beslut att det inte finns några föreskrifter om ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsprocessen förutom specialbestämmelserna om skattemål.

HFD ansåg också att förvaltningsprocessen är så utformad att den regelmässigt uppfyller de krav som kan ställas för att en rättegång ska anses rättvis. I de undantagsfall där reglerna inte räcker till för att tillförsäkra en person en rättvis prövning kan denne begära kompensation för sina rättegångskostnader i förvaltningsmålet genom reglerna om skadestånd.

HFD konstaterade avslutningsvis att domstolen hittills omväxlande har avslagit och avvisat yrkanden om ersättning för rättegångskostnader. Eftersom det enligt domstolens mening inte ska göras någon materiell prövning av sådana yrkanden ska de fortsättningsvis avvisas. Sex av justitieråden i HFD hade en skiljaktig mening, se s. 29.

Högsta förvaltningsdomstolens beslut i mål nr 6184-19, meddelat den 4 mars 2022 (HFD 2022 ref. 10)