Oenig HFD sa nej till ersättning för ombudskostnader

Frågan om ersättning för rättegångskostnader uppkom i ett mål om byte av efternamn, där en kvinna vunnit mot Skatteverket. Kvinnan vände sig då till Högsta förvaltningsdomstolen och begärde ersättning för sina rättegångskostnader. Hon anförde att de kostnader som hon haft för att tillvarata sin rätt varit befogade med hänsyn till sakens beskaffenhet och att det skulle strida mot rätten till en rättvis rättegång att neka henne rätt till ersättning.

Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, avgjorde målet i plenum, alltså med alla 15 justitieråd närvarande. HFD fann att ersättningsyrkandet skulle avvisas. Domstolen konstaterar i sitt beslut att det för förvaltningsprocessen inte finns några föreskrifter om ersättning för rättegångskostnader förutom bestämmelserna om ersättning i vissa fall i mål rörande bland annat skatt.

HFD framhåller också att förvaltningsprocessen är så utformad att den regelmässigt uppfyller de krav som kan ställas för att en rättegång ska anses rättvis. I de undantagsfall där reglerna inte räcker till kan enskilda i stället begära kompensation för sina rättegångskostnader genom reglerna om skadestånd.

Sex justitieråd var av en annan uppfattning än HFD:s majoritet. Minoriteten anser att det inte finns något hinder för förvaltningsdomstolarna att pröva ett yrkande om ersättning för rättegångskostnader, och att HFD också regelmässigt prövat sådana yrkanden.

De skiljaktiga justitieråden gör också en annan analys av möjligheten att tillgodose rätten till en rättvis rättegång genom skadeståndstalan. Lösningen att använda skadeståndslagens regler för att få ersättning beskrivs som ett ”omständligt och resurskrävande samt långt ifrån heltäckande system” som riskerar att ”allvarligt försvåra för den enskilde att ta till vara sin rätt i ersättningsfrågan”.

Högsta förvaltningsdomstolens beslut i mål nr 6184-19 meddelat i Stockholm den 4 mars 2022.