Hur står det till i advokatkåren egentligen?

Oisín Cantwell skrev en krönika i Aftonbladet nyligen, den 14 februari, som ställer relevanta frågor. Låt oss börja där han slutar. Nej, det är inte många advokater som missköter sig. Tvärtom är det ett väldigt litet antal, även om varje advokat som agerar oetiskt är en för mycket.

Advokatkåren är inte vaccinerad mot ledamöter som missköter sig. Detsamma gäller sannolikt för de flesta yrkeskårer. Men samtidigt både kan och bör man ställa högre krav på advokater än på verksamma inom andra yrken. Och det gör vi. Dels genom höga krav vid inträde. Dels genom en såväl proaktiv som reaktiv kontinuerlig tillsyn.

Utifrån vad media har rapporterat om kan man förstås bli arg och besviken. Men man kan inte dra slutsatsen att det inte sker ett omfattande arbete i dessa frågor. Ett arbete som också ger resultat.

De advokater som allvarligt bryter mot det advokatetiska regelverket riskerar uteslutning, det har den senaste tidens praxis från disciplinnämnden visat. Prövningen måste dock ske på ett rättssäkert sätt där den utpekade advokaten får möjlighet att försvara sig. Det är bra att advokatkåren granskas – advokater ska tåla kritiskt undersökande journalistik – men det är angeläget att påminna om att skuldfrågan inte prövas där.

Disciplinnämnden prövar inte bara anmälningar utan också ärenden som styrelsen skickar till nämnden. Dessa kan grunda sig till exempel i information som vi har fått genom domar, via media eller på andra sätt. Om det finns relevans och substans i information som kommer till vår kännedom, tillskriver vi advokaten ifråga. Det kan sedan leda till att styrelsen tar upp ett disciplinärende. Förra året initierade styrelsen 59 ärenden på det sättet. Det pågår således ett omfattande arbete vilket är en förutsättning för att advokatkåren ska ha fortsatt förtroende.

Oisín Cantwell påpekar i sin krönika att det är för lätt att bli advokat. Jag håller inte med. Även om tidskravet sänktes för några år sedan (på grund av ett EU-direktiv som syftade till att öka konkurrensen) är det fortfarande en noggrann och omfattande prövning, inkluderande krav på godkända examina, som sker i varje individuellt fall. Jag är inte övertygad om att ett återinfört femårskrav skulle få effekt i fråga om advokatetiska övertramp. Däremot skulle en återgång försämra konkurrensmöjligheterna och därmed påverka alla advokater negativt.

Jag delar dock Cantwells uppfattning att omdöme kommer med erfarenhet och att det i vissa brottmål, för klientens skull, kunde vara bra att kräva att den offentliga försvararen har särskild erfarenhet. Det kan därför finnas anledning att utreda om man bör införa krav på särskilda meriter vid vissa offentliga förordnanden. Detta skulle i så fall behöva utredas närmare i relation till klientens rätt att själv välja advokat.

Det är lätt att tycka att advokatkåren måste saneras när man läser om offentliga försvarare som bryter mot advokatetiken. Men det pågår ett aktivt arbete. Alla hederliga advokater förtjänar bättre än att vi drar långtgående slutsatser utifrån det fåtal som agerar fel.

Mia Edwall Insulander
mia.edwall.insulander@advokatsamfundet.se