Konsten att välja skiljedomare – uppföljande kommentar

Betydelsen av valet av skiljedomare har tagits upp av advokaten Robin Oldenstam i Advokaten (nummer 4, 2020). I slutordet anger han att ett skiljeförfarande sällan blir bättre än skiljedomarna förmår att göra det – vilket är nog så sant. Det är många komplicerade faktorer som måste beaktas för att komponera en väl lämpad skiljenämnd för en tvist. Robin Oldenstam behandlar ett flertal av problemen och anger också, såsom lagen om skiljeförfarande an­ger, att en skiljenämnd typiskt består av tre personer varvid vardera parten utser sin skiljedomare och dessa utser i sin tur gemensamt ordföranden som leder förfarandet.

Eftersom jag deltagit i många skiljeförfaranden både som ombud och som skiljedomare är min erfarenhet att de partsutsedda skiljedomarna, hur erfarna de än är, då och då haft en benägenhet att inte argumentera helt fritt utan är påverkade av något som inte kan beskrivas som annat än en viss lojalitet i förhållande till den part som utsett skiljedomaren i fråga.

Ett skiljeförfarande inleds enligt lagen om skiljeförfarande genom att den påkallande parten skriftligen anger den fråga som skall prövas samt valet av partsutsedd skiljedomare. Eftersom i vart fall större tvister, som leder till skiljeförfaranden med tre skiljedomare, i de flesta fall föregåtts av omfattande förhandlingar mellan parterna och deras juridiska ombud, är det olyckligt att lagen uttryckligen anger att förfarandet inleds med att den påkallande parten utser sin partsutsedda skiljedomare. En betydligt bättre inledning på förfarandet hade varit om lagen hade angivit att den påkallande parten begär att parterna gemensamt skall utse en skiljenämnd men med rätt att avbryta dessa överläggningar och utse partsutsedda skiljedomare. Jag är övertygad om att många skiljeförfaranden och skiljedomar skulle vinna på att parterna inför ett skiljeförfarande i första hand rekommenderades att gemensamt försöka utse en lämplig skiljenämnd. Denna möjlighet blir i allmänhet överspelad genom att den påkallande parten redan i påkallelseskriften har angivit sin skiljedomare. 

Jag har fått höra att, ja – men det är orealistiskt att parterna gemensamt utser skiljenämnd. Så är det inte i svenska skiljeförfaranden eftersom jag vid flera tillfällen varit med om sådana lösningar. Ja – men det förlänger förfarandet. Knappast. Jag tror att advokater är så präglade av intresset att ta till vara sin klients intressen att man även inför ett skiljeförfarande inser vikten av att gemensamt försöka få till stånd den mest kvalificerade skiljenämnden och därmed i stort sett undvika många av de problem och den osäkerhet som sammanhänger med partsutsedda skiljedomare och deras val av ordförande. Visar sig överläggningarna inte vara meningsfulla är det bara att övergå till partsutsedda skiljedomare.

Jon Mannheimer
Advokat

Jon Mannheimer har arbetat med affärsjuridik sedan 1964. Fram till 1983 var han advokat och delägare i Mannheimer & Zetterlöf i Göteborg. Därefter har Jon Mannheimer bedrivit egen advokatverksamhet.