Värdet av marknadsföring och entreprenörskap allt viktigare

Detta nummer av tidskriften har som fokus advokaters reklam och marknadsföring. Som framgår har flera advokater och advokatbyråer blivit mycket aktiva när det gäller att göra reklam och bedriva strukturerad, målinriktad marknadsföring. Det är inte konstigt. Advokatbyråerna verkar på en numera mycket konkurrensutsatt marknad. De affärsjuridiska byråerna är utsatta för betydande konkurrens inte bara på det nationella planet, utan i hög utsträckning också från utländska advokatbyråer. Humanjuristerna verkar likaså på en alltmer konkurrensutsatt marknad. Antalet förordnanden av offentliga försvarare har sjunkit från cirka 80 000 förordnanden till cirka 70 000 på bara några år. Digitala plattformar och franchisetagare har också tagit marknadsandelar.

Advokatmarknaden har vuxit kontinuerligt under de senaste åren. Under 2000 omsatte advokatbyråerna 7 683 miljarder kronor exklusive moms. Under 2016 uppgick omsättningen till 18 miljarder, varav närmare 4 miljarder avsåg export av advokattjänster. Femtio av de största affärsjuridiska byråerna stod enligt uppgifter i media för över 9 miljarder av omsättningen, att jämföra med rättshjälpsanslaget och rättsskydd som samma år uppgick till något över 3 miljarder. Förra året kommer sannolikt att uppvisa en betydande omsättnings­ökning till följd av den högkonjunktur som rått och alltjämt råder. Reklam och marknadsföring blir i en växande konkurrensutsatt marknad allt viktigare.

Sverige har under lång tid i jämförelse med flertalet europeiska länder, Finland undantaget, haft en mycket liberal hållning till advokaternas möjligheter att göra reklam. I många länder har det varit strängeligen förbjudet att göra reklam. EU, vars huvudsakliga mål är att öppna upp marknader och öka konkurrensen, har dock ställt krav på uppluckring av den typen av hinder. Sverige har tillsammans med Finland ansetts vara bäst i klassen, när det gäller frånvaron av monopol och andra konkurrensbegränsade regler som förbud mot reklam och annan marknadsföring.

Sverige har även länge varit unikt när det gäller avsaknaden av såväl advokatmonopol som advokattvång i domstol. Med undantag för vad som gäller vid misstanke om mycket allvarliga brott, saknas såväl krav på att vara representerad av något ombud överhuvudtaget, som att vara representerad av advokat inför domstol. Alla kan uppträda i domstol, med eller utan ombud. Detta gäller även i de högsta domstolarna. Så är inte fallet i de flesta andra länder.

Inte heller har vi, till skillnad från vad som gäller i till exempel Finland, någon kontroll eller tillsyn över de personer som uppträder som ombud i svenska dom­stolar och som inte är ledamöter av Advokatsamfundet eller biträdande jurister på advokatbyråer. Vem som helst kan nämligen sälja juridiska tjänster i Sverige. Det uppställs inte ens krav på juridisk skolning. I dag förordnas offentliga biträden till asylsökande, vars enda relevanta erfarenhet är att de skrivit upp sig på en digital lista. Det kan starkt ifrågasättas om detta är en godtagbar ordning, när det handlar om en mycket utsatt grupp vars liv och framtid är beroende av den prövning som Migrationsverket och migrationsdomstolen gör. Rätten att själv få välja sitt ombud är dock viktig i en rättsstat. Det är ett huvudskäl till varför Advokatsamfundet inte verkat för ett advokatmonopol eller advokattvång. Från ett konsumentperspektiv förtjänar frågan dock att dis­kuteras. Detta sagt, vill jag understryka att det på asylområdet finns utomordentligt erfarna och skickliga jurister som inte är medlemmar av samfundet. Ett ­exempel är Rådgivningsbyrån för asylsökande och ­flyktingar.

Tidigare ansågs det inte förenligt med god advokatsed att utge sig för att vara specialist eller särskilt skicklig inom ett visst område. Var man advokat skulle man, i likhet med den idag tämligen orealistiska tesen jura novit curia, kunna allt. Det ansågs inte heller fint, att likt vilken bilhandlare som helst nedlåta sig till att försöka skaffa nya klienter på annat sätt än genom rekommendationer och i bästa fall kontakter. Det är en i och för sig tilltalande, om än något otidsenlig, tanke.

Frågan om reklam och marknadsföring anknyter delvis till den engagerade debatt som uppkommit i anledning av uppdragslistorna för domstolsförordnanden, vilka finns att tillgå via Advokatsamfundets hemsida. Advokatsamfundet tillhandahåller dessa efter önskemål från såväl domstolarna i Stockholmsområdet som från advokater. Vi arbetar med att ytterligare revidera dessa. Avsikten är att domstolarna ska ha ett gott underlag för att förordna lämpliga advokater och att fördelningen av uppdrag så långt möjligt ska vara rättvis. Längre fram i denna tidning finns också en redaktionell artikel på temat. Jag vill i sammanhanget ändå påpeka att advokater inte får utge sig för att vara experter eller kunniga på områden som de inte behärskar. Inte heller får advokater åta sig uppdrag inom ämnesområden som de inte har kunskap i eller relevant erfarenhet för. Det förtjänar att tänkas på redan när man antecknar sig på olika listor inom områden där advokaten saknar kunskap och erfarenhet. Även om någon gång måste vara den första så är det inte godtagbart att anteckna sig på listor i syftet att få förordnanden bara för att det är ”kul” att ta ett och annat brottmål som avbrott i en affärsinriktad verksamhet.

Att advokater idag måste kunna göra reklam och bedriva marknadsföring är självklart. Många gör det också, på ett för advokatbranschen ibland annorlunda, men inte desto mindre uppfinningsrikt och effektivt, sätt. Det är bra och värt att uppmuntra. Som framgår av artiklarna längre fram i tidskriften skiljer sig formerna för reklam och marknadsföring väsentligt åt mellan advokatbyråerna. Målgrupperna skiftar och därmed också inriktningen av reklamen och marknadsföringen. Detta sagt finns det mycket som förenar. Advokatyrkets kärnvärden är desamma: Oberoende, lojalitet, tystnadsplikt och frånvaron av intressekonflikter, samt integritet, är grundvalarna för advokatyrket. Advokatsamfundet har i detta hänseende en angelägen uppgift att till stöd för alla advokater informera om advokatrollen och marknadsföra varumärket Advokat. I detta ligger att peka på vad som från ett klientperspektiv skiljer en advokat från andra konsulter. Men, advokater bedriver näringsverksamhet och måste själva ytterst ansvara för ackvisition av klienter.

Jag har länge förundrat mig över det faktum att svenska advokater i det närmsta givit upp olika centrala juridiska verksamhetsområden, speciellt inom det humanjuridiska fältet och då särskilt inom familjerätten. Familjerätten och inte minst den ekonomiska familjerätten sysselsatte tidigare många advokater. Advokater intog även inom detta område en särställning. Det är anmärkningsvärt i ljuset av att advokater under relativt många år, från rättshjälpslagens ikraftträdande på sjuttiotalet och etablerandet av de allmänna advokatbyråerna, tillskansade sig en unik marknadsposition. Att, utifrån denna starka ställning på den familjerättsliga marknaden, överlämna stora delar av marknaden till jämförelsevis oerfarna och inte sällan mindre kunniga franchisetagare, är svårt att förstå. ”Familjens jurist” har lyckats att mycket framgångsrikt såväl ta betalt av behövande klienter enligt uppgift långt över vad timkostnadsnormen anger, som att rekrytera nya medarbetare. Det är bara att gratulera. Här finns mycket att göra när det gäller marknadsföring och kunskapsförmedling från advokathåll.

Hur har det blivit så här? Det räcker inte att endast förklara detta med den låga och på mycket goda grunder hårt kritiserade timkostnadsnormen. De advokater som specialiserat sig inom familjerättens område bedriver i allmänhet en mycket framgångsrik och lönsam rörelse. Och detta till och med utan reklam. De arbetar seriöst och skaffar sig ett gott rykte hos klienter och motpartsombud, som sedan rekommenderar dem vidare. Det finns flera sätt att uppnå framgång utan ”mördande reklam”. Under 2016 omsatte de juridiska byråerna, patentbyråerna undantagna, cirka 2,7 miljarder. Det finns uppenbarligen en inte obetydlig marknad.

Entreprenörskap är en viktig egenskap för advokater som verkar på en konkurrensutsatt marknad. Att framgångsrikt driva advokatbyrå ställer, utöver krav på juridisk skicklighet, anspråk på affärsmässighet, förmåga att attrahera klienter och gott ledarskap. Det är nödvändigt om man önskar locka unga jurister till byrån och få dem att stanna. Möjligen var de allmänna advokatbyråernas tid inte bra för entreprenörsandan inom delar av advokatkåren.

Om man, i likhet med de flesta advokater, vill värna advokatrollens integritet och respekt, finns emellertid skäl att reagera mot vissa entreprenöriella företeelser eller avarter, om man så vill. Advokatens främsta plikt är att vara lojal mot sin klient. Detta innebär dock inte att vara megafon åt sina klienter eller deras sak. Det innebär inte heller att profitera på klienterna individuellt eller kollektivt i mediala sammanhang. Och det innebär absolut inte att opåkallat misstänkliggöra eller driva saker mot enskilda, även om klienten så önskar. Att mot bättre vetande polisanmäla personer och därefter i media hänvisa till polis­anmälan är inte en självklar metod för att uppfylla lojalitets­kravet mot klienten. Det inger enligt min mening starka betänk­ligheter.

Det är många advokater som på ett mycket förtjänstfullt sätt uppträder i mediala sammanhang och informerar om juridiska frågor i allmänhet, skriver böcker, samt bidrar till ökad kunskap i rättspolitiska frågor. Några av dem intervjuas längre fram i detta fokus. Det är likaså många advokater som i försvaret av sin klient sakligt redovisar dennes ståndpunkt i media. Inte sällan är det nödvändigt. Men, ibland handlar det inte om klientens bästa, utan mer om en egen stund i ljuset. Det är då som advokatens integritet och respekten för advokatrollen riskerar att komma på skam. Klient betyder skyddsling. Sådana är i allmänhet i olika grad utsatta. Advokater ska därför inte använda sina skyddsobjekt i reklamsyfte.