Familj får inte överföras till Ungern

Domen rör frågan om överföring av en barnfamilj till Ungern enligt Dublinförordningen, det vill säga den förordning som säger att en person som flyr till Europa har rätt söka asyl i det första säkra land som personen kommer till.

Migrationsöverdomstolen anser att de brister som finns i asylförfarande och i mottagningsvillkor i Ungern är av det slaget att det finns skäl att anta att det råder sådana systematiska brister som medför att familjen riskerar att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling vid en överföring dit. Migrationsöverdomstolen konstaterar också att den i målet aktuella barnfamiljen riskerar att sändas vidare till Serbien. Det kan därför komma att dröja länge innan familjen får sina skyddsskäl prövade. Dessutom riskerar de att placeras i förvar under lång tid innan överföringen kan ske. Migrationsöverdomstolen anser inte att detta är förenligt med principen om barnets bästa. Eftersom det i nuläget inte går att överföra familjen till Ungern bör, enligt domstolen, prövningen av familjens asylansökningar i stället ske i Sverige.

En domare var skiljaktig och ansåg att familjen kunde överföras till Ungern.