Svea hovrätt inleder brottmålsprojekt
Nr 9 2014 Årgång 80Svea hovrätt har tillsatt en projektgrupp för att se över hovrättens handläggning av stora och komplicerade brottmål. Syftet är undersöka om det går att effektivisera handläggningen av sådana mål.
Det senaste året har Svea hovrätt haft tre stora brottmålsprocesser – kokainmålet, Södertäljemålet och Rwandamålet – där huvudförhandlingen har pågått i nästan ett år. För att effektivisera handläggningen har Svea hovrätt nu inlett ett brottmålsprojekt.
– Syftet är att få en processledning som bidrar till att brottmålsförhandlingar blir koncentrerade och handlar om det de ska handla om. Det yttersta syftet är att se om det den vägen går att få ner handläggningstiderna något i de stora målen, säger hovrättspresident Fredrik Wersäll.
Han lyfter fram två skäl till varför det är viktigt att handläggningstiderna kortas. Dels är det resurskrävande att ha långa huvudförhandlingar, dels bidrar de till långa häktningstider.
– Kan vi bidra till att få ner häktningstiderna är det en välgärning. Det är självklart att den period under en brottmålshantering där en person sitter frihetsberövad utan att skuldfrågan är klarlagd måste göras så kort som det överhuvudtaget går.
En av utgångspunkterna i projektet är att analysera hur aktiv den ansvariga domaren ska vara i målets beredning och under huvudförhandlingen.
– De senaste årtiondena har det varit något av en allmän uppfattning i domarkåren att brottmålsdomaren ska vara förhållandevis passiv i målen och låta parterna sköta processen. Men det är domarens uppgift att leda processen och bland annat analysera gärningsbeskrivningen i förhållande till bevis- och förhörstema och fråga sig om den bevisning som åberopas är av betydelse för det som påstås i gärningsbeskrivningen, säger Fredrik Wersäll.
Hovrättsrådet Niklas Wågnert leder den projektgrupp som ska kartlägga hovrättens erfarenheter av hur stora och komplicerade mål handläggs. I gruppen ingår förutom Niklas Wågnert själv ytterligare fem hovrättsråd. Riksåklagaren har också utsett tre åklagare till projektgruppen. Per Lindqvist, tillsynschef hos Riksåklagaren, ingår inte i gruppen men har varit med och diskuterat brottmålsprojektets inriktning.
– Försvarare, målsägandebiträden, åklagare, överrätt och underrätt ser sannolikt på frågan om stora mål från olika utgångspunkter i förhållande till sin respektive roll i rättskedjan. Det är skäl nog för att vi ska sitta ner tillsammans och se vad vi alla kan göra för att processerna i hovrätten ska bli effektivare, säger han.
Advokatsamfundet har utsett tre advokater till projektgruppen. En av dem är Jan Karlsson. Planeringen av förhandlingarna är något han gärna ser att gruppen diskuterar.
– Vid tidpunkten för planeringsmötet är det ofta åklagaren som är mest insatt i materialet. Som advokat bokar man upp flera dagar vid planeringssammanträdet utan att vara säker på att man behövs eller vad som ska göras under de här dagarna, säger han.
Han anser även att gruppen bör se över om de stora målen skulle kunna delas upp i flera små mål.
– Fler mål med färre personer i går alltid fortare att handlägga. Men för att korta häktningstiderna måste också utredningarna bedrivas på ett bättre och mer skyndsamt sätt, säger han.
Hur handläggningen av stora komplicerade brottmål sköts i tingsrätten påverkar rättegången i hovrätten. Därför knyts även tre tingsrättsdomare till projektgruppen. Petra Lundh, lagman vid Södertörns tingsrätt, välkomnar Svea hovrätts initiativ.
– Bara genom att parterna diskuterar hur de stora målen hanteras tror jag att vi kan komma ganska långt och få mer kvalitativa rättegångar som verkligen handlar om det som de ska handla om. Det gagnar såväl domstolarna som advokater och åklagare om processerna blir så koncisa som möjligt och inte drar ut på tiden, säger hon.
Det underlag som hovrätts- och tingsrättsdomarna tar fram tillsammans med advokater och åklagare ska presenteras vid ett möte med alla hovrättsområdets chefsdomare i början på maj 2015.
– Min förhoppning är att projektet ska resultera i ett underlag som kan ligga till grund för till exempel domarutbildning, praxisdiskussioner, diskussioner med advokatkåren och åklagarkåren om bevisuppgifternas utformning, säger Fredrik Wersäll.
– Det är också viktigt att på sikt institutionalisera en diskussionsgrupp, där domare, advokater och åklagare kan fortsätta att diskutera sina erfarenheter av stora komplicerade mål, tillägger Niklas Wågnert.