Klimatet & juridiken

FN:s klimatpanel (IPCC) konstaterar i sin senaste rapport att klimatförändringar har observerats i hela världen och att uppvärmningen av klimatet är ett faktum. Atmosfären och haven har värmts upp, mängden snö och is har minskat och havsnivån har höjts. Utsläppen av växthusgaser är den främsta orsaken till uppvärmningen. Och eftersom utsläppen fortsätter att öka snabbt på en global nivå är ytterligare uppvärmning och förändringar i klimatet oundvikligt.

Även om klimatförändringarna påverkar alla slår de oproportionerligt hårt mot de länder och människor som har bidragit minst till dem, hårt utsatta grupper som redan kämpar mot fattigdom, diskriminering och marginalisering. Internationella advokatsamfundet (IBA) anser att det är viktigt att de som drabbas av klimatförändringarna får bättre möjligheter till domstolsprövning och tillgång till ett bättre regelverk.

Ny rapport

Den internationella advokatorganisationen har därför i rapporten ”Achieving Justice and Human Rights in an Era of Climate Disruption” sammanställt över 50 rekommendationer för hur mänskliga rättigheter bättre ska tillvaratas i samband med att klimatet förändras.

– Gällande rättsordning är inte anpassad för att hantera klimatförändringarna. Den lagstiftning som finns utvecklades i en annan tid och är inte lämpad för att uppnå klimaträttvisa. Våra rekommendationer gäller hur man kan komma till rätta med det. Förändringar kan ske både på nationell och internationell nivå samt i människorättsdomstolarna, säger David Estrin, en av två ordförande i den arbetsgrupp som tillsattes av IBA för att ta fram rapporten.

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, som också ingick i arbetsgruppen, betonar vikten av att åtgärder vidtas snabbt.

– Världen står inför sin största utmaning någonsin. Globaliseringen i kombination med klimatförändringarna är livsavgörande för vår framtid. Det saknas i dagsläget såväl regelverk som någon institution som kan utöva effektiv kontroll. Det handlar om planeten Jordens överlevnad. Rapporten innehåller konkreta förslag om legala och institutionella reformer, företagens och särskilt de multinationella företagens ansvar – i syfte att garantera upprätthållandet av mänskliga rättigheter, säger hon.

Gällande rätt

I takt med att ekonomin globaliseras har företagen fått ökade möjligheter att expandera sin verksamhet till nya marknader. Men lagstiftningen är fortfarande till stor del nationell, skriver IBA i sin rapport. På nationell nivå, främst i USA, försöker individer och organisationer i allt större utsträckning att ställa företag som bidrar till klimatförändringarna till svars.

Men hittills har de inte haft så stor framgång, enligt David Estrin.

På internationell nivå finns i dagsläget inte heller så stora möjligheter att utkräva ansvar av de länder och företag som pumpar ut koldioxid i atmosfären.

– Det är svårt men det går att väcka talan inför människorättsdomstolar som till exempel Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Men de är ofta inte specialiserade på klimatförändringarna, säger David Estrin.

Lennart Olsson, professor i geografi vid Lunds universitet, berättar att det förekommer att amerikanska stater och miljöorganisationer stämmer kolkraftverk och andra företag som släpper ut enorma mängder koldioxid, med hänvisning till att de orsakar en olägenhet för allmänheten. I dag kommer de ingen vart, men han tycker att det är viktigt att hålla ögonen på de amerikanska miljörättsliga processerna.

– Man kan dra paralleller till tobaksindustrin som på 1960- och 1970-talen klarade sig ur alla rättsliga processer. I dag kan du stämma ett tobaksbolag och få rätt trots att du aldrig har hållit i en cigarett. Jag tror att vi kommer att få se samma utveckling på det miljörättsliga området. Det är inte säkert att de här processerna är direkt överförbara till Europa och de lagsystem som finns här, men även lagar kan ju ändras, säger Lennart Olsson.

Greenpeace Internationals miljörättsadvokat Kristin Casper är inne på samma linje.

– I USA har vi bara sett den första generationens klimatmål i domstolarna. Nya rättsliga teorier kommer att prövas och till slut kommer framgång att nås. De som drabbas kommer att gottgöras, försäkrar hon.

Juridikens begränsningar

En begränsning med juridiken som advokater och forskare som sysslar med miljövetenskap och miljörätt lyfter fram är att det är svårt att ställa dem som bär det tyngsta ansvaret för klimatförändringarna till svars.

– Det är svårt att göra företag ansvariga med den traditionella skadeståndsmodellen. Det är också svårt att göra stater ansvariga utifrån traditionellt skadeståndstänk, där man för att utkräva ansvar måste bevisa orsakssamband mellan en viss verksamhet och en viss skada. Vi vet ju att stora oljebolag och biltillverkare bidrar till klimatförändringarna, men det är omöjligt att peka på att just deras verksamhet har orsakat en viss skada, till exempel en översvämning. Därför behöver vi tänka nytt och även utveckla befintliga rättsliga begrepp, bland annat genom att koppla mänskliga rättigheter till klimatförändringarna, säger Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet.

Klimatflyktingar

Det växande antalet klimatflyktingar är en annan fråga där, enligt IBA-rapporten, den internationella rätten inte räcker till. Det internationella samfundet kan snart stå inför att människor blir statslösa när deras land försvinner under den stigande vattenytan. Maldiverna är en av de nationer som riskerar att elimineras när havsnivån stiger. Ö-nationen Tuvalu i Stilla havet är en annan. I somras fick en familj från landet uppehållstillstånd i Nya Zeeland. Världen hade därmed fått sina första klimatflyktingar. Aldrig tidigare har någon fått en fristad i ett annat land till följd av det förändrade klimatet. Men år 2050 räknar FN med att det kommer att finnas minst 200 miljoner klimatflyktingar.

– Hela länder kan komma att utplånas. Klimatförändringarna kan få dramatiska effekter på de mänskliga rättigheterna när människor förlorar sina hemländer, sina bostäder, sin kultur och sitt språk, säger David Estrin.

Klimatförändringar är i dag inte erkänt som officiellt skäl till flyktingstatus enligt FN:s flyktingkonvention. De asyl- och flyktinglagar som finns tillämpas i samband med väpnade konflikter och förföljelse och är därför inte tillämpliga då människor flyr sina hem på grund av förändringar i klimatet.

– Men det framgår tydligt i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter att det är en mänsklig rättighet att flytta på sig om det är omöjligt att leva i ett samhälle. Vi måste börja se migration som en helt legitim form av anpassning till klimatförändringarna. Det är ett område där vi måste gå från politik till juridik, säger Lennart Olsson.

Även Jonas Ebbesson och Anders Wijkman, författare, debattör och före detta EU-parlamentariker, anser att flyktingbegreppet i internationell rätt på sikt bör inkludera klimatflyktingar.

– I Sverige har vi en asyllagstiftning som går tillbaka till 1951. Den talar framför allt om politisk förföljelse. För att öka beredskapen kring den här frågan behövs internationella konventioner. Det har vi inte i dag, säger Anders Wijkman.

Drabbade hörs sällan

Ett annat problem som lyfts fram i rapporten är att de som drabbas hårdast av klimatförändringarna sällan får möjlighet att komma till tals och berätta om vilka behov de har och vilka förändringar de vill se.

Sylvia Atugonza har arbetat i åtta år med urbefolkningar i Karamoja i Uganda, ett område som har drabbats hårt av att klimatet har förändrats.

– Det blir värre för varje år som går. När det regnar blir det extrema översvämningar och befolkningens boplatser förstörs. Och under torkan är det extremt torrt. Det går inte att plantera några grödor. Jordbruket blir lidande och det blir svårare att säkra tillgången på mat. Befolkningen är nu helt beroende av matsändningar från hjälporganisationer. Men det är inte tillräckligt. Många dör av undernäring, säger Sylvia Atugonza.

Kvinnor, barn och äldre drabbas hårdast av de svåra väderförhållandena.

– Kvinnorna ansvarar för att hämta vatten till resten av familjen. De måste gå långa sträckor i outhärdlig hetta för att hitta vatten och blir därför svaga och uttorkade.

I september deltog Sylvia Atugonza när 125 av världens stats- och regeringschefer diskuterade klimathotet i New York.

– Det var första gången representanter för de drabbade deltog vid ett klimatmöte. Men det är viktigt att vi som drabbas deltar i beslutsfattandet som rör vår situation. Då anpassas politiken på nationell och internationell nivå bättre till våra behov, säger hon.

Öppen redovisning

En av rekommendationerna i IBA:s rapport är att företag ska tvingas att öppet redovisa sina utsläpp av växthusgas, både på hemmaplan och utomlands. Sylvia Atugonza är mycket positiv till förslaget.

– I dag vet vi inte hur mycket företagen, gruvbolag och andra som investerar här i regionen släpper ut. Vet man hur mycket som släpps ut är det lättare för individer och lokala organisationer att kräva att regeringen sätter stopp för företagens verksamhet. Många utvecklingsländer vet alldeles för lite om vilka skador de investeringar som tillåts orsakar.

Anders Wijkman och Kristin Casper välkomnar också ökad transparens.

– Endast om det finns en öppenhet om utsläppen går det att hantera problemet med klimatförändringarna. Då blir problemet tydligare för aktörer som aktieägare och beslutsfattare och de kan lättare styra bort investeringarna från smutsiga fossila bränslen till ren förnybar energi, säger Kristin Casper.

Ekonomisk kompensation

Sylvia Atugonza efterlyser också att de stora ekonomierna tar ett större ansvar för den situation de har skapat och kompenserar invånarna i de drabbade länderna. Anders Wijkman betonar också att industriländerna har ett ansvar att gottgöra de nationer som drabbas hårdast av klimatförändringarna.

– Industriländerna har moderniserat sina samhällen de senaste hundra åren med hjälp av billiga råvaror som olja och gas, ofta extraherade i fattiga länder. Det har förstärkt de klimatförändringar som vi ser nu, säger han.

Tillkomsten av Gröna klimatfonden var, enligt Anders Wijkman, det enda substantiella beslut som fattades under FN:s klimatförhandlingar i Köpenhamn 2009. Tanken är att fonden ska fyllas på med pengar, totalt 20 miljarder dollar, som ska gå till anpassningsåtgärder och teknologiöverföring i de drabbade länderna. Det är bland annat tänkt att pengarna ska användas till att bygga hus på ett nytt, säkrare sätt i lågt liggande kustområden. Nya dräneringssystem och infrastrukturåtgärder krävs också i områden som drabbas av skyfall.

– Men det har tagit fem år att få igång fonden. De rika länderna anser sig inte ha råd att hålla vad de har lovat, och det är ju märkligt, säger Anders Wijkman.

Miljöorganisationen Green­peace anser också att de länder som bidrar mest till klimatförändringarna måste tvingas betala för den skada de orsakar och som hotar de mänskliga rättigheterna.

Men Lennart Olsson tror att sannolikheten för att de som drabbas hårdast ska få kompensation är väldigt liten.

– Det finns en stor diskrepans mellan vad klimatförändringarna kostar i de fattiga länderna och vad länderna som bidrar till utvecklingen har lovat att betala – och en ännu större diskrepans mellan vad de har lovat och vad de faktiskt lever upp till. Ett annat problem är att de brottsbekämpande myndigheterna i många av de mest utsatta länderna ofta är väldigt svaga. Korruptionen är stor och pengar som betalas ut i kompensation riskerar att försvinna, säger han.

Sylva Atugonza ser inte hur befolkningen i hennes region skulle kunna kompenseras med hjälp av gällande internationell rätt.

– Utsläppen av växthusgaser leder till tydliga kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till vatten, mat och en bostad. Men de lagar som finns är inte anpassade till verkligheten som den ser ut i dag och kan inte hjälpa oss.

Hon välkomnar därför IBA:s förslag om att inrätta en internationell miljödomstol.

– Där skulle vi kunna ställa dem till svars som ligger bakom utsläppen, de som i sin jakt på rikedom orsakar andra människor lidande.

Internationell miljödomstol

Det finns i dag inget självklart forum där organisationer och privatpersoner kan ställa företag och stater som har bidragit till klimatförändringarna till svars. På kort sikt föreslår IBA att den internationella domstolen och den permanenta skiljedomstolen (PCA) utnyttjas i större utsträckning för att lösa internationella miljötvister. På längre sikt anser dock den internationella advokatsammanslutningen att en internationell miljödomstol bör inrättas, då en sådan mer effektivt skulle kunna ta sig an rättstvister som är ett resultat av klimatförändringarna. Den internationella domstolen tar till exempel bara upp mål mellan stater. I den internationella miljödomstolen skulle även individer och organisationer kunna väcka talan. David Estrin tror att ett fåtal länder i ett inledningsskede kommer att bilda en domstol som fler stater senare ansluter sig till.

– Jag hoppas att en domstol ska kunna finnas på plats inom de närmaste 5–10 åren, säger han.

Jonas Ebbesson tror också att en internationell miljödomstol eller en annan internationell juridisk granskningsinstans skulle kunna få en viss betydelse.

– Om det är något stater är känsliga för är det att det fastställs att de bryter mot internationella regler. Det påverkar deras trovärdighet i andra sammanhang och är ofta viktigare än sanktioner kopplade till att de bryter mot internationella regler.

Även Anders Wijkman är positiv till förslaget.

– Jag har inte sett ett enda fall där verksamhet som har bidragit till klimatförändringarna har dragits inför en internationell domstol. En internationell miljödomstol skulle innebära att den internationella rätten fick ytterligare ett verktyg, säger han.

Frihandel

IBA föreslår även att Världshandelsorganisationen (WTO) försäkrar att de stater som tar hänsyn till klimatet när de gör affärer inte bryter mot WTO:s handelsregler.

– En förtjänst med rapporten är att den lyfter fram att klimataspekter bör integreras med andra rättsområden, som till exempel att klimatåtgärder skulle kunna kopplas till frihandels- och investeringsfrågor. Frihandelsavtal kan i dag i vissa fall försvåra för länder att införa regler som syftar till att minska klimatpåverkan. Men att vidta aktiva klimatåtgärder ska inte ses som en begränsning av frihandeln, säger Jonas Ebbesson.

Ytterligare ett förslag i IBA-rapporten är att en ny universell mänsklig rättighet får rättsligt erkännande – rätten till en säker, ren, sund och hållbar miljö.

Greenpeace är en av flera organisationer som stöder förslaget.

– I många länder finns redan rätten till en ren och hälsosam miljö. Men jag tror att en sådan universell rättighet skulle ha en positiv inverkan på vilka hänsyn som tas till klimatförändringarna när framtida avtal sluts, säger Kristin Casper.

Klimathotet är ett internationellt problem. Även svenska advokater kan bidra till att bekämpa klimatförändringarna och dess effekter på mänskliga rättigheter.

– Det handlar i första hand om att inse den utomordentliga utmaning som mänskligheten står inför. Först därefter kan effektiva konkreta åtgärder påräknas. I det korta perspektivet kan svenska advokater givetvis bidra på olika sätt genom att öka medvetenheten, begränsa resandet, begränsa utskrifter, skapa hållbarhetsregler och så vidare. Men den angelägna uppgiften är att skapa en kultur som bygger på insikt. Det innebär att advokater bör försöka påverka sina klienter. Först då kan effektiva åtgärder vidtas för att rädda vår planet, säger Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg.

Affärsjuristers ansvar

Advokat Staffan Michelson har arbetat med miljörätt i 40 år. Han anser också att svenska advokater har en viktig roll att spela när det gäller att bekämpa klimatförändringarna och hur de påverkar de mänskliga rättigheterna.

– Inte minst advokater som biträder större aktörer på marknaden har en viktig uppgift. Affärsjurister har ett särskilt ansvar att lyssna på och med goda råd, goda formuleringar och juridiska lösningar understödja de affärsföretag som vill driva sina företag i en humanitärt och hållbarhetsmässigt god riktning.

Han anser att den svenska lagstiftningen är bra när det gäller att motverka klimatförändringar och främja mänskliga rättigheter.

– Syftet med miljöbalken är att främja en hållbar utveckling för att ge människor i hela världen en god social, kulturell och ekologisk miljö.

Företagens vilja

Bristerna ligger enligt honom inte i lagstiftningen.

– Den lagstiftning som finns räcker väldigt långt. Det är nog mer en fråga om företagens vilja. Företagens uppgift är normalt inte att ägna sig åt socialt ansvar, utan att tjäna pengar åt sina aktieägare. Det krävs därför en förändrad grundsyn på vad företagen egentligen ska ägna sig åt. Genom bolagsordningen kan man ge företagsledningen i uppdrag att verka i en viss riktning, säger Staffan Michelson.

Enligt Mannheimer Swartlings nytillträdda hållbarhetschef Emma Ihre efterfrågar klienterna i allt större utsträckning juridisk expertis när det gäller klimatfrågan och mänskliga rättigheter.

– Bolag är mer påpassade i dag än tidigare och förväntas ta ansvar i hållbarhetsfrågor, det vill säga mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö och anti-korruption. Det är även viktigt att företagen tar ansvar för hur agenters, underleverantörers och samarbetspartners verksamhet påverkar miljön och de mänskliga rättigheterna. För att minska klimatpåverkan kan företagen till exempel ställa krav på vilka tekniker leverantörerna använder, säger hon.

Osäkra framtidsutsikter

USA och Kina står för en betydande andel av utsläppen av koldioxid. David Estrin är därför positiv till att ländernas presidenter nyligen kom överens om att samarbeta för att minska utsläppen.

– Man måste vara optimistisk, men samtidigt driva på utvecklingen framåt.

Anders Wijkman ser det också som en ljusglimt att USA:s president Barack Obama och Kinas högste ledare Xi Jinping har börjat diskutera vilka åtgärder respektive land ska vidta, men har ändå svårt att vara optimistisk inför framtiden.

– Det finns nya teknologier och lösningar på i stort sett alla problemen som rör klimatförändringarna. Vi vet att vi kan försörja oss med förnybar energi om vi bara vill. Men motståndet bland företag som tjänar pengar på verksamhet som står för stora utsläpp är stort.

Sylvia Atugonza tycker också att engagemanget från de länder som står för merparten av utsläppen är alldeles för dåligt och ser med oro på framtiden. Lennart Olsson är, liksom många forskare och advokater, kluven inför framtiden.

– Jag är extremt optimistisk när det gäller de tekniska möjligheterna att lösa problemet med utsläppen av växthusgas. Men jag är extremt pessimistisk när det gäller den politiska förmågan att använda sig av den teknik som finns. Det finns en stor risk för att klimatförändringarna mot slutet av århundradet kommer att vara väldigt allvarliga, säger han.

Kamilla Kvarntorp

Klimathotet

• Enligt FN:s klimatpanel (IPCC) går det att begränsa den pågående uppvärmningen till max två grader. Men det förutsätter att de globala utsläppen minskar med mellan 40–70 procent fram till år 2050. År 2100 måste utsläppen vara närmare noll.
• Förra året släppte världens länder ut 36 miljarder ton koldioxid – 2,3 procent mer än under 2012. I de tre länder som släpper ut mest koldioxid: Kina, USA och Indien, ökade utsläppen mer.
• Koncentrationen av koldioxid i atmosfären ligger i dag på en nivå som världen inte har varit i närheten av åtminstone de 800 000 senaste åren.
• Ett nytt klimatavtal ska tas fram i Paris i december 2015.

Källa: Naturvårdsverket och Dagens Nyheter

Klimaträttvisa

Klimaträttvisa innebär att de mest utsattas rättigheter skyddas samt att de bördor och fördelar som uppstår till följd av klimatförändringarna delas. De som släpper ut mest växthusgas, det vill säga industriländerna, måste börja med att minska utsläppen. De har också tjänat mest på utsläppen, i form av ekonomisk utveckling, och har därför ett ansvar att dela med sig av sitt välstånd och sina kunskaper till dem som i dag främst drabbas av klimatförändringarna, utsatta människor i utvecklingsländerna.

Källa: Mary Robinson Foundation – Climate Justice