Efter al-Qaidas terroristattacker den 11 september 2001 tog politiker världen runt itu med säkerhetsfrågorna på det sätt som de kunde. I debatterna som avlöste varandra gick tongångarna höga. Det lite märkliga var att inte allt för sällan så stod de som värnade mest om integriteten nära dem som hade direkta erfarenheter av underrättelsearbete från kalla kriget. ”Spionjägarna” varnade för en omfattande övervakning av vanliga människors göranden. För det första skulle de enorma mängderna information bli svårhanterliga. För det andra varnade de för att en känsla av att ständigt vara övervakad skulle infinna sig; samma känsla som människorna i de forna kommunistländerna tvingades leva i. En viktig känsla skulle gå förlorad, friheten från att vara övervakad. Nu har vi en annan tid. Är det någon skillnad?