Annonser

Fokus

Skiljeförfarande: Nu kommer den nya generationen

Nr 6 2013 Årgång 79

– Det pågår ett generationsskifte inom skiljeförfarandet.

– Dels finns det många väldigt kända och duktiga personer som nu är sextio eller äldre. De som är femtio plus är ganska få, nästan inga alls. Dels är det ganska många sextio- och sjuttiotalister som nu kommer upp. I dag är i de i fyrtio-, femtioårsåldern. De är många och mycket duktiga, säger EU-advokat James Hope, som själv kan räknas in i gruppen av ”unga” inom skiljeförfarande.

Även de andra intervjuade advokaterna upplever samma sak. Intresset för att arbeta med tvister och skiljeförfaranden har på senare år ökat ordentligt bland yngre advokater.

– Det finns fler och fler i åldersspannet tjugo till fyrtio som är intresserade av det här området, som har kunskaper och rör sig på den internationella arenan. Så gruppen av personer som vet och kan mycket blir mycket större, säger advokat Gisela Knuts.

Docent Patricia Shaughnessy, som undervisar blivande skiljemän och ombud i skiljeförfaranden och själv sitter i styrelsen för Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut, SCC, vittnar om samma sak.

– Det är spännande att se hur många begåvade unga advokater som kommer in i skiljemannavärlden. Särskilt roligt är det att så många otroligt duktiga kvinnor kommer in i kåren, säger Patricia Shaughnessy.

De unga ombuden och skiljemännen visar prov på stor professionalism och kollegialitet, anser Shaughnessy. Samtidigt vill hon inte räkna bort den äldre generationen skiljemän och ombud, som i högsta grad bidragit och bidrar till att forma de yngre.

– Jag är övertygad om att många av de äldre i kåren kommer att fortsätta bidra till skiljemannarättens utveckling med sitt arbete, sina kunskaper, sina nätverk och genom uppmuntran till de yngre, fastslår hon.

Det råder delade meningar om huruvida det verkligen är ett generationsskifte som pågår. Stockholms handelskammares skiljedomsinstituts, SCC:s, generalsekreterare Annette Magnusson hör till dem som värjer sig lite för ordet.

– Jag ser inga tecken på att en generation är på väg bort. Folk i den här branschen tenderar att jobba i full fart väldigt länge, vilket är fascinerande. Det måste ju betyda att man tycker detta är väldigt roligt. Så det är väl snarare så att det blir en generationspåfyllnad. Det kommer ett stort gäng som kliver in i det, som är på väg in och gör att gruppen blir större, säger hon.

Även internationellt tycks det vara en ny, yngre generation på väg in i skiljeförfarandesamhället, både som ombud och som skiljemän. London Court of International Arbitration (LCIA) skriver exempelvis i 2012 års verksamhetsberättelse att ”intresset för att få in fler kvinnor och nya personer som skiljemän fortsätter att öka”. Under 2012 var 33 av de utnämnda skiljemännen i London kvinnor, och 76 utsågs till skiljemän för första gången.

Lockar unga

Oavsett om det är ett skifte eller en påfyllning av nya krafter till en aktiv och stark grupp är alla eniga om att det i dag finns många duktiga advokater verksamma som ombud i skiljeförfaranden. Många av dem har också tagit steget till att sitta som skiljemän mellan ombudsuppdragen.

Det ökade intresset hänger säkert delvis samman med att marknaden för specialiserade advokattjänster kring tvister och skiljeförfaranden har vuxit och professionaliserats.

Advokat Mattias Göransson, som arbetat med tvister och skiljeförfaranden på advokatbyrå sedan 2001, har upplevt utvecklingen.

– Då fanns ett par äldre herrar som var väldigt duktiga. Men de var få. Det var också få byråer som hade grupper som bara arbetade med tvister. Men jag fick börja jobba full tid med tvister från januari 2001 och har gjort det sedan dess. Själva tvistlösningsmarknaden har ju under dessa år vuxit enormt. På det viset har hela kakan vuxit, eftersom vårt samhälle blivit mer villigt att tvista, säger Göransson.

I dag har alla större affärsjuridiska advokatbyråer speciella grupper inriktade på tvister och skiljeförfaranden. I och med att tvisterna blir större och mer komplexa knyts också många nya biträdande jurister och yngre advokater till dessa, för att assistera delägarna. Många av de unga väljer att fortsätta arbeta med just tvister.

Vad är det då med just skiljeförfaranden som lockar den yngre generationens advokater? För Mattias Göransson är det just inslaget av konflikt.

– Samspelet mellan juridik och psykologi och moral fångade mig. Man rör sig hela tiden på gränsen av normer. Det tycker jag är spännande. Och det är djupt mänskligt att tvista, säger han.

Psykologin kommer hela tiden in när Mattias Göransson arbetar som ombud i en tvist, oavsett om den bedrivs i domstol eller inför en skiljenämnd.

– Det viktiga i en tvist är att vinna tredje parts sympati. Du måste bygga ditt case på ett sätt så att du känner att skiljenämnden eller domstolen tycker att din lösning är det riktiga, förklarar Göransson.

Andra lockas främst av det internationella inslaget. I många skiljeförfaranden kommer den eller båda parterna från andra jurisdiktioner, och ibland kan svenska ombud och skiljemän få tillämpa ett annat lands rätt.

– Processen går på engelska, man har kanske en engelsk eller amerikansk byrå på andra sidan. Det är otroligt spännande att träffa både klienter och motpartsombud från hela världen. Och man är på samma arena. Det är häftigt. Det här är det enda sant internationella som en advokat håller på med, säger advokat Henrik Fieber.

Med växande erfarenhet som ombud i skiljeförfaranden öppnas också möjligheten att ta skiljemannauppdrag, något som Gisela Knuts ser som en stor fördel.

– Det som är kul med skiljeförfarande är att när man sitter som skiljeman är man ju domare. För mig är skiljeförfarande den bästa av två världar, både ombudsvärlden och domarvärlden, säger hon.

Korsbefruktar varandra

Alla de intervjuade advokaterna arbetar i stor utsträckning eller helt med tvister och skiljeförfaranden, huvudsakligen som ombud. Vägen till att ta ledarrollen i ett ombudsuppdrag har sett ganska likartad ut för dem alla, i alla fall sedan de börjat på advokatbyrå: arbete i processgruppen på en stor advokatbyrå, till en början som medlem i ett team, så småningom med eget ansvar.

– På de flesta byråer sysslar man både med vanlig tvistelösning i domstol och med skiljeförfarande. Enligt min uppfattning är det den bästa skolan för de unga juristerna. De två korsbefruktar varandra på ett mycket hälsosamt sätt. Jag tycker även att man ska sitta ting eftersom det ger en god inblick i den dömande verksamheten på ett annat sätt än vad man får som ombud på en advokatbyrå. Sedan ska man läsa och skriva så mycket som möjligt om skiljeförfarande och skiljemannarätt, och delta i seminarier och kongresser. Man måste hålla sig framme – man ska bli känd helt enkelt, säger Gisela Knuts.

Med växande erfarenhet har flera av de yngre ombuden också börjat få skiljemannauppdrag. Advokat Charlotta Falkman berättar:

– I början var jag oftast sekreterare i skiljenämnder, när mer erfarna på byrån satt som ordförande. Det är ett utmärkt sätt att lära sig hantverket. Eftersom det finns så lite förfaranderegler är det väldigt lärorikt att se när äldre skiljemän agerar. Då fick man skriva förslag till recit och utkast till olika beslut.

Learning by doing

Skiljeförfaranden som metod att lösa tvister har något av ett mystiskt skimmer över sig. Det faktum att domarna som regel aldrig blir offentliga skapar hos den oinvigda en känsla av hemliga rådslag och okända metoder.

Så mystiskt är det nu inte, förklarar de intervjuade advokaterna. Däremot gör bristen på praxis i form av mängder av rättsfall att det är mycket viktigt att få vara med och lära av äldre, mer erfarna advokater.

– Det finns en massa böcker om skiljeförfaranden, men skiljeförfaranden är en väldigt praktisk sak att hålla på med, mycket ”learning by doing”. Det finns en enorm massa situationer som uppkommer, som det inte står om i någon bok. Att då ha någon som varit med i 35–40 år att diskutera med är oerhört mycket värt, säger Henrik Fieber.

Den äldre advokatens klassiska principalroll gentemot nya generationer blir alltså mycket tydlig inom området skiljeförfarande. Alla de intervjuade tycker också att de fått ett gott stöd av mer erfarna kolleger.

Utbytet inom byrån förblir sedan en viktig resurs.

– Det faktum att man är inom byrån gör att man som ombud kan diskutera ganska öppet, vilket är till stor hjälp. Som skiljeman kan man ju inte diskutera lika öppet men man kan använda sig av anonymiserade rättsliga frågor. Inom byrån finns alltså den viktigaste kunskapskällan, säger Gisela Knuts.

Förutom diskussionerna på byrån har det också med tiden utvecklats en omfattande så kallad best practice inom skiljeförfaranden, alltså vedertagna sätt att hantera olika problem. Det pågår också ett stort erfarenhetsutbyte i de olika tidskrifter som behandlar skiljemannarätten.

– Det pågår ett oerhört intensivt artikelskrivande, i svenska skrifter, men särskilt i internationella skrifter. Det är A och O att läsa och hänga med i resonemang och trender. Det skrivs ovanligt mycket om skiljemannarätten, förklarar Charlotta Falkman.

Förutom det praktiska hantverket, som man lär genom erfarenhet, samtal och läsning, lyfter alla skiljedomsadvokaterna fram goda språkkunskaper som helt grundläggande för att lyckas med en karriär inom skiljemannarätten. Engelska är arbetsspråket vid internationella skiljeförfaranden över hela världen, och en nödvändighet. Men också andra språk kan vara till hjälp.

 – Det är väldigt viktigt att kunna en i det närmaste perfekt engelska. När det gäller att bli utsedd till skiljeman och att kunna dra in klienter som ombud så tror jag starkt på att ju bredare språkkunskaper man har desto bättre kan man komma ifråga. Helt enkelt därför att parter och klienter lättare får förtroende för dig om du kan deras språk, säger Gisela Knuts.

James Hope, som själv arbetar med att lära sig mandarinkinesiska, är inne på samma linje. Goda språkkunskaper bidrar till bättre kontakter och större förståelse för parterna, menar han.

Kvitto på förtroende

Efter ett antal år som ombud i skiljeförfaranden brukar många advokater få frågan om de också kan tänka sig att sitta som skiljemän själva. Skiljemännen utses som regel antingen av det skiljedomsinstitut där förfarandet hålls, eller av parterna. Det innebär att advokater inom skiljeförfarande ena dagen kan möta en annan advokat som motpartsombud, och nästa dag få frågan från samma advokat om man vill döma i en tvist.

– Det är ett förtroendeuppdrag, i första hand gentemot kollegerna, men också bolagen. Man har förtroende för en person som kan saken så väl att man låter den personen avgöra tvisten, säger Annette Magnusson, generalsekreterare vid SCC, om skiljemannauppdraget.

Alla de intervjuade advokaterna har också haft uppdrag som skiljemän. Liksom de andra intervjupersonerna tycker Henrik Fieber, som började sin yrkesbana som domare, att skiljemannauppdragen är både roliga och givande.

– Man lär mycket om vad som funkar och inte, och hur folk argumenterar. Som skiljeman lär du dig att hantera alla de processuella problem från skiljenämndens sida som du också ställs inför som ombud. Det ger nya vinklar i hur man ska jobba som ombud. Det är jätteanvändbart. Men framför allt är det roligt, säger han.

Skiljemannarollen har dock en baksida.

– Det kan ju ge upphov till konfliktproblem, eftersom din advokatbyrå förhindras att ta uppdrag i förhållande till två parter. Och intäkterna från ett skiljeförfarande kan inte jämföras med ett ombudsuppdrag. Men samtidigt är det som processadvokat viktigt att ha en stark profil för att lyckas. Därför tycker åtminstone min byrå att det är bra att man tar skiljeuppdrag för att bygga sin profil som expert, förklarar Henrik Fieber.

Mattias Göransson, delägare i landets största advokatbyrå, fokuserar själv på ombudsrollen. Delvis för att den intresserar honom mest. Men också av lönsamhetsskäl.

– Alla de större byråerna är lite försiktiga med skiljemannauppdrag, eftersom det skapar ganska lite arbete i förhållande till omfattningen av de konfliktsituationer det skapar. Ombudskap driver mycket mer arbete. Det är typiskt sett team som jobbar i tvister, säger han.

James Hope, delägare i den andra riktigt stora svenska advokatbyrån, känner igen den bilden.

– De flesta vill nog ha mest uppdrag som ombud, det är där man kan ha sitt team och det är där man kan tjäna pengar. Det är ju inte hemligt. De flesta arbetar dagligen som ombud. När man blir lite äldre och får större uppdrag kan det vara lönsamt att vara skiljeman, konstaterar han.

Konkurrensen hårdnar

Sverige har stolta traditioner att försvara inom internationella skiljeförfaranden. Under det kalla krigets dagar var det vanligt att tvister mellan företag i öst och väst löstes i det alliansfria Sverige. Ett väletablerat skiljedomsinstitut vid Stockholms handelskammare och inte minst många respekterade skiljemän bidrog också till att göra Sverige till en stormakt inom skiljeförfaranden.

Skiljeförfaranden är alltjämt näringslivets favoritmetod för att lösa tvister. Men i dag har den politiska kartan ritats om, och Stockholm är inte längre det självklara valet vid öst-västtvister. Nya skiljedomsinstitut växer också fram i många länder och tar upp kampen för att locka till sig tvistande företagare.

Så hur står sig Sverige i den hårdnande konkurrensen?

– Antalet tvister hos oss är stabilt, det ökar ganska stadigt. Det ökar på många platser i världen, det är också ett resultat av ökad internationell handel och ökade investeringar. Då blir det fler tvister totalt sett. Det ökar på många ställen, men vi har en stabil plats i jämförelse med andra i termer av relativ storlek, säger Annette Magnusson.

Statistik från de olika internationella skiljedomsinstituten vittnar om samma sak. Ett allt komplexare internationellt näringsliv och ökande handel gör att antalet tvister ökar, och att tvisterna blir allt mer omfattande. För ombud och skiljemän betyder det mer arbete.

Växande kaka till trots – de intervjuade advokaterna är väl medvetna om konkurrensen.

– Konkurrensen har blivit hårdare. Dels från London, eftersom många ryssar gillar att vara i London, och engelska advokater har varit framgångsrika i att marknadsföra engelsk rätt och England. Dels också från Asien. I takt med att de asiatiska marknaderna blir viktigare och de asiatiska spelarna blir starkare på den internationella marknaden läggs alltfler skiljeförfaranden i städer som Shanghai, Hongkong och Singapore, säger Henrik Fieber.

Gisela Knuts, verksam i både Sverige och Finland, vittnar om samma situation i de båda länderna.

– Särskilt SCC har lyckats väldigt väl med att göra en ”James Bond”, det vill säga marknadsföra ett nytt koncept som fungerar också efter kalla kriget, säger hon.

Sätter Sverige på kartan

I den hårdnande internationella konkurrensen blir det allt viktigare att synas och peka på fördelarna med Sverige som skiljemannaland.

Sverige har mycket att erbjuda, konstaterar docent Patricia Shaughnessy: ett välfungerande skiljedomsinstitut, skickliga advokater, en hög nivå på forskning och utbildning, transparenta och pålitliga domstolar och en god infrastruktur för tvistelösning. Men:

– Vi kan inte sitta stilla och tro att världen bara ska komma till oss med sina tvister, säger Shaughnessy, och fortsätter:

– Det krävs att vi är aktiva och visar vad vi har att erbjuda, samtidigt som vi hela tiden strävar efter att förbättra oss och erbjuda bättre service.

Det bästa sättet att visa upp och marknadsföra Sverige är, enligt Patricia Shaughnessy, att delta flitigt i det internationella skiljemannasamhället. Det handlar om att delta i och tala vid konferenser och seminarier, ta plats i kommittéer och styrelser och publicera bidrag i internationella tidskrifter.

Också advokaterna är väl medvetna om att det krävs målmedvetet arbete för att dra in uppdrag.

– Den viktigaste utmaningen är att se till att Sverige finns på världskartan på längre sikt. Att Sverige som skiljedomsplats är framgångsrik och visar att man kan och ska välja Sverige i stället för kanske London eller Paris, fastslår James Hope.

Gisela Knuts vill gärna lyfta fram den nordiska tvistelösningskulturen som ett stort marknadsföringsargument.

– Den är enkel jämfört med den mer tungrodda anglosaxiska kulturen som också är dyrare, förklarar hon.

Mattias Göransson anser att just de svenska advokaternas styrka är ett starkt argument för att lösa tvister i Sverige.

– Precis som man säger att amerikaner är duktiga entreprenörer och att fransmän är duktiga på kultur, skapar Sverige goda jurister. Jag har processat med ombud från hela världen, och vi är väldigt bra på juridik. Jag tror att ”lagomsamhället” spelar stor roll för det. Vi är lite nyktra och snusförnuftiga, och lite lågmälda sådär. Vi är bra på att hantera tvister, säger han.

Gör kakan större

 Det finns alltså många starka argument för att näringslivet även i fortsättningen ska förlägga sina tvister till Sverige. Alla de unga ombuden och skiljemännen är också fast beslutna att försöka föra ut dem. SCC:s generalsekreterare Annette Magnusson märker detta tydligt.

– Många delägare på byråerna som sysslar med detta samarbetar och tar gemensamma initiativ. De ser att detta är ett gemensamt svenskt intresse, att föra fram Sverige internationellt, säger hon, och pekar på just de yngre advokaterna som samarbetar för att vidga varumärket Sverige.

”Vänskaplig konkurrens” kallar Charlotta Falkman stämningen mellan de nya skiljemännen och ombuden.

– Det är klart att det är hård konkurrens mellan byråerna för att få skiljemannauppdrag och ombudsuppdrag, precis som på alla andra områden. Men något som jag tror är unikt är den höga grad av samverkan och nätverkande som finns. I vart fall vi i den unga generationen nätverkar otroligt mycket och utbyter erfarenheter med varandra, säger hon.

Henrik Fieber upplever en starkt kollegial stämning inom kåren av ombud och skiljemän.

– Insikten finns att vi är i samma båt, och om vi hjälps åt att marknadsföra Sverige som ett skiljeförfarandeland, så gynnar det oss allihopa. Då blir kakan större. Till det ska vi också lägga att vi är varandras klienter också. Vi utser ju varandra till skiljemän, konstaterar Fieber.

James Hope har samma känsla.

– Det är viktigt med kontakter och det är också ganska lätt att få dem. Det som är kul med det här är att man vet inte, en gång är man emot någon, nästa gång sitter han kanske som skiljeman, så man måste ha respekt för varandra, säger han.

Tom Knutson, Ulrika Öster, Magnus Andersson

Källor