EBM kritiseras för avlyssnat advokatsamtal
Nr 6 2013 Årgång 79Ekobrottsmyndigheten borde omedelbart ha förstört ett avlyssnat telefonsamtal, där en misstänkt talade med sin tidigare försvarare.
Det anser Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har, på eget initiativ, gått igenom tio avslutade ärenden där Ekobrottsmyndigheten i Stockholm använt hemliga tvångsmedel, bland annat telefonavlyssning.
Nämnden konstaterar i sitt uttalande att Ekobrottsmyndighetens hantering av hemliga tvångsmedel för det mesta är tillfredsställande, men pekar också på ett par brister. Bland annat har EBM vid ett tillfälle avlyssnat ett telefonsamtal mellan en misstänkt och en advokat. Advokaten visade sig vid en kontroll tidigare ha varit förordnad som offentlig försvarare för den misstänkte. EBM:s åklagare noterade detta, men ansåg att advokaten inte kunde anses vara försvarare för den misstänkte, och att materialet därför kunde användas.
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden gör en annan bedömning. Åklagaren kunde inte säkert veta att advokaten inte agerade som privat försvarare. Den misstänktes rätt att tala i enrum med sin försvarare är dessutom så viktig att åklagaren av ren försiktighet borde ha fattat beslut om att förstöra materialet.
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden rekommenderar därför att myndigheten utarbetar fasta rutiner för när material från hemliga tvångsmedel ska förstöras.
Ekobrottsmyndighetens generaldirektör Eva Fröjelin konstaterar användning av hemliga tvångsmedel kan innebära ett stort ingrepp i den enskildes integritet, och att det därför är mycket viktigt att hanteringen av hemliga tvångsmedel sker på ett korrekt sätt.
– Under våren tillsatte Ekobrottsmyndigheten, oberoende av SIN:s granskning, en utvecklingsgrupp med uppdrag att verka för en hantering av hemliga tvångsmedel som uppfyller kraven på rättssäkerhet, enhetlighet och ändamålsenlighet. Gruppen kommer särskilt att beakta SIN:s uttalande, säger Eva Fröjelin.
Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens uttalande den 18 juni 2013, dnr 16-2013