Om att reglera oberoende advokater
Nr 8 2012 Årgång 78I diktaturer är lagreglering ett sätt att kontrollera advokater och begränsa deras frihet. I demokratiska rättsstater befäster regleringen i stället advokaters oberoende, skriver Anne Ramberg.
Hemkommen från en årlig konferens med ett sextiotal generalsekreterare från hela världen konstaterar jag att olikheterna mellan advokatorganisationerna är stora, men att likheterna är större. Det är en inspirerande och mycket värdefull erfarenhet att möta kolleger från jurisdiktioner med olika rättstraditioner och delvis olika roller i samhället. Aktuella frågor om självreglering, externt ägande av advokatbyråer, MDPs (multi-disciplinary practices), reglering av multinationella advokatbyråer, utvecklande av en internationell standard för reglering och tillsyn, outsourcing, utmaningar för advokatsamfund i utvecklingsländer, struktur och ansvarsfördelning inom advokatsamfunden stod på agendan. En fråga som ägnades mycket tid var reglering av advokater och deras verksamhet.
Gemensamt för i det närmaste alla jurisdiktioner är att advokater och advokatorganisationer är reglerade i lag. I diktaturer är det ett sätt att kontrollera advokater och att begränsa advokatens frihet. I demokratiska rättsstater är det i stället ett sätt att befästa advokaters oberoende. Detta har av tradition manifesterats genom att advokatorganisationerna anförtrotts beslutanderätten när det gäller inträde i advokatorganisationen. Ett annat uttryck för självregleringen är advokaternas ansvar för den disciplinära tillsynen och rätten att fastställa vad som är god advokatetik. Självregleringen har när det gäller advokater, liksom när det gäller pressen, sin huvudsakliga bakgrund i behovet av att stå fria från staten.
Sveriges advokatsamfund är tillförsäkrat sitt oberoende genom regleringen i rättegångsbalken, som hänvisar till advokats skyldighet att iaktta god advokatsed. Vad som är god advokatsed fastställs av Advokatsamfundet. Advokatsamfundets stadgar beslutas av fullmäktige, men kräver för sin giltighet att regeringen fastställer vad fullmäktige beslutat. Den disciplinära verksamheten står under Justitiekanslerns kontroll. JK kan återförvisa ett ärende till nämnden och överklaga ett ärende till Högsta domstolen. Den som uteslutits från samfundet genom beslut av disciplinnämnden eller nekats ledamotskap av styrelsen kan också klaga direkt till Högsta domstolen. Därigenom och med de tre allmänna representanternas medverkan i disciplinnämnden är självregleringen och tillsynen föremål för en adekvat insyn och kontroll. Den parlamentariska utredning om tillsynen av advokater, ”Advokatkommittén”, som 1999 lade fram sitt betänkande, konstaterade också att systemet fungerade väl och var effektivt. Inom kansliet arbetar vi dock systematiskt med att löpande finna former som ökar effektiviteten, flexibiliteten och funktionaliteten i systemet.
Det finns olika sätt att effektivt reglera advokatyrket och att utforma tillsynen över advokater. Även om det är lätt att bli förälskad i sitt eget system och svårt att se andra lösningar är det dock klart att vissa system inneburit stora påfrestningar för tilltron till funktionaliteten och därigenom för självregleringen som koncept. Två företeelser, som är utmärkande för alla system där lagstiftaren funnit anledning att ingripa i advokaternas oberoende och självreglering, är värda att notera. För det första har advokaterna regelmässigt åtnjutit monopol inom flera områden, i kombination med att det förelegat advokattvång i domstol. Till detta kommer ofta andra konkurrensbegränsande bestämmelser. Till exempel gäller det advokats möjlighet att göra reklam liksom förekomsten av fasta arvodestariffer. För det andra har advokatorganisationerna i allmänhetens och politikernas ögon misslyckats med sin disciplinära verksamhet. Som ett resultat av bristande funktionalitet på den juridiska tjänstemarknaden i kombination med missnöjet med den disciplinära hanteringen har det därför på sina håll vuxit fram system där den representativa och den regulatoriska delen av advokatyrket skiljts åt.
I Sverige saknar advokaterna av tradition monopol med visst undantag för offentliga försvar. Vi har heller inget advokattvång. Sedan många år finns också en tydlig åtskillnad mellan den representativa och disciplinära verksamheten. Disciplinnämnden är oberoende av styrelsen. Föreställningen att en uppdelning av ansvarsområdena skulle innebära ökad effektivitet, ökad transparens eller starkare konsumentskydd är en villfarelse.
I Danmark synes för att ta ett exempel effektiviteten när det gäller den disciplinära hanteringen ha gått ner. Därtill är det en dyr utveckling för såväl staten som advokaterna. Erfarenheterna har visat att ökad reglering regelmässigt leder till ökade kostnader och inte sällan till sämre flexibilitet. Jag är i sammanhanget stolt över att kunna konstatera att kostnaden för svenska advokater att vara ledamöter av Advokatsamfundet i en internationell jämförelse är mycket låg. Till detta kommer vår närmast unikt låga kostnad för den obligatoriska ansvars- och förmögenhetsförsäkringen betingad av ett bra skadeutfall. Det visar också att svenska advokater håller en hög kvalitet såväl professionellt som etiskt.
Min fasta övertygelse är att advokater behöver en stark organisation som stödjer advokatrollen och den enskilde advokaten i utövandet av sitt uppdrag. En ren intresseorganisation som saknar en fastställd roll i rättsstaten kan aldrig med samma auktoritet göra sin röst hörd i den rättspolitiska debatten eller i enskilda ärenden. En intresseorganisation för advokater, som inte samtidigt innehar den regulatoriska rollen, riskerar att bli betraktad som en lobbygrupp vilken som helst, med uppdrag att tillvarata ett särintresse. En fackförening för advokater. Advokatsamfundet är ingen fackförening. Advokatsamfundets uppgift är att tillvarata advokaternas yrkesintressen inom ramen för rättsstaten. Det möjliggör att den enskilde advokaten alltid kan känna sig trygg när han står upp för sin klient eller när han som ett led i advokatuppdraget deltar i den rättspolitiska debatten. Ett enat samfund som effektivt utövar tillsyn, samtidigt som det tillvaratar advokaternas yrkesintressen utgör ett sådant stöd.
Därför är vi också mycket lyhörda när vi får indikationer från ledamöter om missförhållanden inom rättssystemet. Vi tillskriver Kriminalvården, Migrationsverket eller regeringen när detta är påkallat. Vi inleder samtal med polis och åklagare för att gemensamt diskutera rättstillämpningsfrågor. Vi reagerar när vissa domstolar visar uppenbar nonchalans mot advokaterna vid utsättning av mål. Ett annat färskt exempel är när domstolar och åklagare vägrar skriva ut förundersökningsprotokollet med en felaktig hänvisning till ny lagstiftning. I allmänhet leder dessa åtgärder till förändring. I andra fall begär vi ändring av lagstiftningen. Advokatsamfundet har en viktig roll att spela härvidlag.
Även om enskilda advokater kan uppleva frustration över att bli föremål för Advokatsamfundets diskretionära tillsyn är det såväl för klienten, den enskilde advokaten som för rättssamhället ett utomordentligt ändamålsenligt sätt att värna hög etik och professionalism inom kåren. Advokaterna själva är också av andra skäl än oberoendet, bäst lämpade att sköta tillsynen. Vi kan verksamheten och förstår därför de problem som är förenade därmed. Det innebär att vi också vet när en advokat fuskar eller missköter sitt uppdrag.
För att långsiktigt kunna bevara självregleringen erfordras att Advokatsamfundet fortsätter att ta sin övergripande uppgift att garantera en hög etisk och professionell standard på advokaterna på största allvar. Vi har därför utöver den löpande tillsynen inklusive hanteringen av disciplinanmälningar, infört krav på advokatexamen och obligatorisk efterutbildning, samt proaktivt utökat vår tillsyn. Det handlar om att kontrollera att skyldigheten att ge in revisionsintyg fullgörs, att utbildningskravet uppfylls eller att advokats åligganden enligt penningtvättslagstiftningen infrias. Jag initierar också i ökad omfattning ärenden till styrelsen och disciplinnämnden utan föregående anmälan mot advokat från utomstående. Det är inte tillräckligt att bara reagera på anmälningar. En trovärdig tillsyn kräver ett visst mått av proaktivitet. Advokatverksamhet förutsätter förtroende. Förtroende tar lång tid att bygga upp men kan lätt raseras. En aktiv tillsyn är därför bra för alla; klienter som advokater. Området för samfundets tillsyn är dock begränsat.
Advokatsamfundets tillsyn är, med undantag för oredlighetsbrott, begränsad till vad advokaten gör eller underlåter att göra inom ramen för advokatverksamheten. Detta innebär att advokats privata brottslighet i övrigt inte kan prövas av samfundet. Detta är otillfredsställande och i ett europeiskt perspektiv mycket ovanligt. Vi har därför i enlighet med fullmäktiges beslut vänt oss till regeringen och hemställt om ändring i rättegångsbalken för att kunna ingripa mot advokat som gör sig skyldig till allvarlig eller upprepad brottslighet utanför advokatverksamheten. Frågan bereds för närvarande i Justitiedepartementet. Förhoppningsvis kan en lagändring komma till stånd.
Ett enat och starkt advokatsamfund värnar yrkesetikens grundbultar. Samtidigt är det viktigt att stärka byråernas konkurrenskraft, inte minst i ljuset av en ökad internationell konkurrens. En avvägning mellan dessa intressen ledde bland annat till att vi för några år sedan liberaliserade samtyckesreglerna utan att ge avkall på yrkesetiken. De åtgärder som samfundet på senare år vidtagit bör enligt min mening borga för ett fortsatt oberoende samfund med ledamöter av hög etisk och professionell standard.
Anne Ramberg
Generalsekreterare
anne.ramberg@advokatsamfundet.se