”Åklagarna har förbrukat allt förtroende”

Nej, säger försvararna i det stora pågående narkotikamålet i Stockholms tingsrätt. Enligt advokaterna har åklagarna förbrukat allt förtroende i målet och bör bytas ut.

Det aktuella målet handlar bland annat om handel med cirka 700 kilo kokain. Enligt åtalet skulle narkotikan införskaffas i Colombia, och levereras till en svensk ensamseglare för vidare transport till Sverige. Leveransen kom dock inte fram till leveransplatsen i Karibiska havet, utan togs i beslag av ett brittiskt örlogsfartyg.

Bland de tilltalade i målet, som beräknas pågå i omkring två månader, finns ensamseglaren som åklagaren menar skulle hämta kokainet, en svensk som misstänks ha styrt och koordinerat affären samt sju andra personer.

Bakom åtalet finns en mycket omfattande förundersökning. Materialet omfattar runt 14 000 sidor, plus ett ännu större överskottsmaterial, den så kallade slasken.

Advokat Johan Eriksson försvarar den 29-åring som enligt åtalet ska ha koordinerat hela narkotikaleveransen via e-post från Barcelona. Han upptäckte tidigt att det saknades material i undersökningen. I pärmarna för ”slasken” fanns nämligen en tom flik, med uppgift om att materialet förvarades hos polisens särskilda insatsstyrka SSI.

– Det fick varningsklockorna att börja ringa eftersom SSI sysslar med infiltration och undercover-verksamhet, berättar han.

Eriksson fick, efter begäran, se materialet hos polisen. Det visade mycket riktigt att poliser under hemlig identitet varit inblandade i utredningen. Men så särskilt mycket mer visade det inte, eftersom huvuddelen av sidorna var maskade på grund av sekretess.

– Det gick inte att få ut något vettigt ur underlaget, sammanfattar Johan Eriksson, som påpekar att det är mycket viktigt för hans klient att veta vad dessa poliser gjort i utredningen.

Åklagaren Karin Bergstrand nekade dock till att lämna ut materialet i omaskat skick. Enligt henne var det polisen som stod för sekretessbeläggningen, och inte heller hon ska ha fått läsa det i dess helhet. Johan Eriksson är mycket frågande inför detta påstående.

– All juridisk litteratur säger samma sak, att försvaret har rätt att ta del av allt material. Ska något sekretesstämplas så ska det göras av åklagaren, säger han.

Tillsammans med de övriga åtta försvarsadvokaterna har Eriksson också utan framgång försökt att få ut materialet genom edition. Tingsrätten motiverade sitt nekande med att spaningsiakttagelser inte har något självständigt bevisvärde och därför inte behöver lämnas ut. Försvararna begärde också att få förhöra de poliser som arbetat under hemlig identitet, men fick nej.

Johan Eriksson misstänker att det hemliga materialet innehåller vad han kallar en stinkbomb, alltså uppgifter om fel som begåtts inom polisutredningen. Åklagarsidan har bemött påståendet med att tala om försvarets rökgranater som syftar till att fördunkla målet.

En annan tvistefråga i målet rör den GPS-sändare som funnits på ensamseglarens båt. Johan Eriksson misstänkte tidigt att en sådan sändare satts fast på båten, inom ramen för det internationella samarbetet som bedrivits i utredningen. Sändaren är intressant, eftersom båtens position är omtvistad, och viktig för bevisningen i målet.

Åklagarna förnekade dock länge att det funnits någon sändare. Så småningom ändrade sig åklagaren och medgav att det fanns en GPS, men att uppgifterna från den sekretessbelagts av det andra landet i operationen.

– Åklagaren har farit med osanning, och hon har gjort det under lång tid. Det har möjligen lett till att uppgifterna slängts, vilket kan innebära en rättsförlust för min klient, säger Johan Eriksson, och fortsätter:

– Jag misstänker att GPS-uppgifterna visar att ensamseglarens uppgifter om var han varit stämmer.

När uppgiften om att det faktiskt fanns en GPS kom fram i början av oktober skrev Johan Eriksson och samtliga de övriga försvararna till chefen för den ansvariga åklagarkammaren, med en begäran om att de tre åklagarna skulle bytas ut. Enligt advokaterna har åklagarna genom att, som advokaterna anser, ljuga om GPS:en förbrukat allt sitt förtroende. Kravet på entledigande möttes också det av nekanden.

De ansvariga åklagarna förnekar bestämt att de skulle ha ljugit. Enligt dem har försvaret frågat om den amerikanska myndigheten DEA placerat en GPS-sändare på båten, vilket inte har skett. Det är i stället ett annat land som placerat sändaren där, något som åklagarna först varit förhindrade att nämna av internationella sekretessregler. Efter påtryckningar på det andra landet har åklagarna till slut ändå fått tillstånd att berätta om sändaren.

I övrigt skriver de tre åklagarna i ett skriftligt svar till tidskriften Advokaten att de ”som ett principiellt ställningstagande valt att inte föra den aktuella processen i massmedia”, och de avstår därför från ytterligare kommentarer.

Narkotikamålet pågår fortfarande vid Stockholms tingsrätt. Enligt Johan Eriksson är stämningen nu irriterad, och det är svårt för advokaterna att fullgöra sina uppgifter.

– Det här är en extremt svår situation som försvarare. Den sätter också fingret på att vi har en ofullständig insynslagstiftning, säger Johan Eriksson, som efterlyser ett system där parterna kan vända sig till en utomstående domare för att få en bedömning av jävs- och sekretessfrågor.

Försvararna planerar också att få saken ytterligare prövad efter förhandlingen.

– Så snart den rättsliga prövningen är avslutad så går vi till JO med detta. Det här handlar om en extremt viktig rättssäkerhetsfråga. Det går inte att bedriva ett försvar utan att få tillgång till materialet, fastslår Johan Eriksson.

Ulrika Öster