Disciplinärende Beslut 2012 3

Bakgrund
Advokat A har i egenskap av konkursförvaltare handlagt sammanlagt sex konkurser med anknytning till Y och Z.

Anmälan
I anmälan, som inkom till Advokatsamfundet den 20 september 2011, riktar Tillsynsmyndigheten i konkurser (TSM) anmärkningar mot A och anför i huvudsak följande.

Förlikning
A är sedan december 2008 konkursförvaltare för konkursen i det av Z ägda bolaget, Bolag I. I handläggandet av Bolag I:s konkurs har A bland annat träffat en förlikning med Y och Bolag II som Y är ställföreträdare i. Genom förlikningen avstod A från att göra gällande mer än tio procent av ett återvinningsanspråk på Y och Bolag II uppgående till ca 1,5 miljoner kr. Förlikningen ingicks utan hörande av TSM. Skälet till förlikningen var att motparterna hade bristande betalningsförmåga. En kontroll har emellertid visat att motparten till exempel hade flera fastigheter belånade under taxeringsvärdet. TSM har meddelat förvaltaren att han borde ha gjort en grundligare undersökning av Y:s betalningsförmåga före ingåendet av förlikningen.

Kunskap om bolag
Bolag II ägde till tillgångar som användes i dotterbolaget Bolag III:s rörelse. Bolag III försattes i konkurs den 16 augusti 2010 och A utsågs till konkursförvaltare. Någon månad före Bolag III:s konkurs flyttade Bolag II verksamheten inklusive dess till-
gångar till ett systerbolag, AB I.

Y var ställföreträdare och Z var anställd även i det senare bolaget. Flytten av verksamheten var känd av A.

Lönegaranti
A har fattat beslut om lönegaranti för Y i Bolag I:s konkurs. Han har även vid olika tillfällen fattat beslut om lönegaranti för Z i konkurserna för AB II, AB III och Bolag III.

Tält
Skatteverket har, i samband med granskning av AB I, upplyst TSM om att det den 19 augusti 2010 levererats tjänster till A. Tjänsterna bestod i leverans och montering av två partytält. Enligt Skatteverket hade tjänsten enligt prislista kostat minst 20 000 kr. Det saknas faktura för tjänsten hos AB I och leveransen är inte bokförd. När TSM bad A om en förklaring påstod han inledningsvis att han hade betalat för tälten på faktura. Han rättade dock senare sina uppgifter och meddelade att han inte mottagit någon faktura men att hans fru hade betalat för tälten kontant. Han uppvisade ett kontantkvitto till styrkande av att frun den 5 september 2010 betalat 15 000 kr inklusive moms till AB I. Betalningen är enligt Skatteverket inte på något sätt bokförd hos AB I. Som förklaring till handhavandet av kontanter i den storleksordningen uppgav A att hans fru driver en rörelse från hemmet i vilken hon har behov av kontantkassa. A hade god insikt i de av Y och Z bedrivna rörelserna. När A beställde partytälten hade han haft flera konkurser där Y varit ställföreträdare för konkursgäldenären och A var vid tillfället konkursförvaltare för ett bolag vari Z var ställföreträdare. A hade i tidigare och vid tillfället för beställningen pågående konkursförvaltaruppdrag skyldighet att granska Y:s och Z:s ekonomiska förehavanden i gäldenärsbolagen med den opartiskhet som konkurslagen kräver. A hade dessutom vid ett flertal tillfällen fattat beslut om lönegaranti för de båda. Omständigheterna kring beställningen av partytältet är sådana att man skulle kunna ifrågasätta huruvida A i egenskap av konkursförvaltare för närstående bolag erbjudits ett förmånligare pris. Det saknas emellertid anledning att ifrågasätta A:s uppgift om att han har betalat ett marknadsmässigt pris. Det är dock TSM:s uppfattning att A, mot bakgrund av hans tidigare och pågående uppdrag i Y:s och Z:s konkurser, inte borde ha beställt ifrågavarande tjänst från bolaget. Vid accepterandet av förvaltaruppdraget i Bolag III:s konkurs stod A fortfarande i skuld till bolaget. A accepterade uppdraget utan att anmäla de omständigheter som kunde föranleda jäv. Även om A inte kan påstås ha uppsåtligen förfarit orätt orsakade hans handlande onödigt tvivel om hans opartiskhet som konkursförvaltare i konkurser med anknytning till Y och Z.

Advokatens yttrande
A har i sitt yttrande, daterat den 19 september 2011, tillbakavisat samtliga anmärkningar och anfört i huvudsak följande.

Förlikning
I samband med konkursutredningen för Bolag I uppmärksammade han att det fanns återvinningsbara transaktioner som riktats mot dels Y och dels Bolag II. Han gjorde bedömningen att transaktionerna ifråga varit återvinningsbara. Y och Bolag II bestred i och för sig att transaktionerna skulle vara återvinningsbara, men blev efterhand öppna för att diskutera en förlikning. Tillgångarna i konkursen uppgick enligt bouppteckningen till 25 741,81 kr. I samband med diskussionerna kring en förlikning konstaterade han att betalningsförmågan för Y och Bolag II var svag. Y hade under de senaste åren varit restförd för betydande skatteskulder och hade betalningsanmärkningar i enskilda mål som legat på kronofogdemyndigheten. Y hade vidare ingått prorieborgen för, dels Bolag I:s skulder till C och C hade stämt Y vid tingsrätten med ett kapital­yrkande om 476 000 kr respektive 361 000 kr. C hade vidare reserverat sig för framtida skadestånd mot Y för hyresskulder till och med augusti 2015 med cirka 370 000 kr per år. Han bedömde i övrigt att det inte funnits några övervärden i Y:s tillgångar. Dessa omständigheter låg till grund för nivån på den träffade förlikningen. Beträffande Bolag II var han i kontakt med bolagets redovisningskonsult och fick information utvisande bolagets bristande betalningsförmåga. Förlikningslikviden om 212 166 kr betalades efter ett flertal påminnelser lång tid efter det att förlikningsavtalet förfallit till betalning, vilket förhållande ytterligare bekräftar att parterna haft bristande betalningsförmåga. Han har inte något minne av att han hade kontakt med tillsynsmyndighetens dåvarande handläggare av konkursen, men återvinningstransaktionerna och förlikningen har redovisats i förvaltarberättelsen och halvårsberättelserna. Det är hans uppfattning att förlikningen som träffats varit förmånlig för konkursboet. Genom denna kunde omkring 212 000 kr delas ut till borgenärerna i konkursen. Förlikningen innebar även att han inte behövde driva återvinningsanspråken i en rättslig process, som hade kunnat vara förenat med höga processkostnader, som det inte funnits täckning för i konkursboet.

Kunskap om bolag
Bolag II ägde inventarier, som hyrts ut till dotterbolaget Bolag III. Bolag III var i princip ett personalbolag som bedrev uthyrningsverksamhet av tält. Detta förhållande var känt för honom. Han hade dock inte någon närmare insyn i Bolag II:s förhållande till AB I. Han hade vidare inte närmare granskat AB I:s verksamhet och hur denna bedrivits, mer än att de också bedrivit uthyrningsverksamhet av tält.

Lönegaranti
Respektive bolag hade en löneadministration och en anställd som hade hand om lönehanteringen. Samtliga som erhöll lönegaranti i respektive konkursbolag arbetade i dessa. I samband med beslut om lönegaranti erhöll han underlagen från respektive bolags löneadministration och löneansvarig, vilket låg till grund för de beslut om lönegaranti som fattades. Det uppkom inte under lönegarantihanteringen någon misstanke om att de uppgifter som erhållits från respektive bolag skulle vara felaktiga. Inte heller i övrigt framkom några indikationer på att löneuppgifterna skulle ha varit felaktiga.

Tälthyra
Enligt regler om god advokatsed får ekonomiska transaktioner mellan en advokat och dennes klient inte förekomma om sådana inte följer av uppdraget. Om klienten driver rörelse, får dock normala transaktioner inom ramen för klientens rörelse ske. I förevarande fall hyrde hans hustru ett tält av ett tältuthyrningsföretag på marknadsmässiga villkor. I samband med att tältet ifråga avhämtades erlade hans hustru kontant betalning och erhöll kvitto för detta. Han har ingen kännedom hur detta redovisades i aktuella bolag.

Ytterligare skriftväxling har förekommit i ärendet
-------------------------------
En prövningsavdelning inom Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd beslutade den 16 februari 2012 att utredningen i ärendet inte visade att A brutit mot god advokatsed. Anmälan föranledde därför inte någon åtgärd.
-------------------------------
I beslut den 15 mars 2012 har Justitiekanslern påkallat åtgärd enligt 42 § tredje stycket i Advokatsamfundets stadgar. Av Justitiekanslerns beslut framgår bl.a. följande. Av handlingarna i ärendet framgår att A varit förordnad som konkursförvaltare i sammanlagt sex konkurser med anknytning till far och son, Y och Z. Fadern har varit ställföreträdare för konkursgäldenären i fem av konkurserna och sonen ställföreträdare för gäldenären i den sjätte.

Tillsynsmyndigheten i konkurser (TSM) har i anmälan riktat kritik mot A i främst två avseenden nämligen dels att A i egenskap av konkursförvaltare i Bolag I:s konkurs (ett bolag ägt av Z) – utan att iaktta skyldigheten i 7 kap. 10 § konkurslagen (1987:672) att först höra TSM – har ingått en förlikning innebärande att konkursförvaltaren avstod från att göra gällande mer än 10 % av ett återvinningsanspråk på Y och ett bolag i vilket denne var ställföreträdare uppgående till ca 1 500 000 kr, dels att A inte har iakttagit skyldigheten enligt 7 kap. 1 § fjärde stycket konkurslagen att till TSM omedelbart anmäla omständigheter som kan medföra jäv – i detta fall att A eller dennes fru hade beställt en tjänst från ett konkursbolagen närstående bolag – innan A accepterade ytterligare ett förvaltaruppdrag i ett bolag som hade anknytning till familjen Y och Z. A har i sina skrifter i ärendet inte ifrågasatt TSM:s uppgift att förlikningen ingicks utan TSM:s hörande och att han inte informerat TSM om den transaktion som ingåtts med ett bolag inom den aktuella ägarkretsen.

Justitiekanslerns bedömning: Det råder i ärendet inte några olika uppfattningar i frågan om samråd har skett med liksom om information har lämnats till TSM i aktuella avseenden. Att konkursförvaltare iakttar konkurslagens bestämmelser om samråd och information är av grundläggande betydelse för att TSM ska kunna utöva den tillsyn på konkursområdet som TSM har anförtrotts av lagstiftaren. Redan av denna anledning anser Justitiekanslern att anmälan bör prövas av disciplinnämnden. Justitiekanslern finner därmed skäl att påkalla åtgärd av disciplinnämnden mot A.

A har i yttrande daterat den 28 mars 2012 till Advokatsamfundet meddelat att han inte har något ytterligare att anföra i sak.

Nämndens bedömning och beslut
Enligt 7 kap. 10 § konkurslagen skall förvaltaren i viktigare frågor höra Tillsynsmyndigheten (TSM) och särskilt berörda borgenärer, om det inte föreligger hinder mot detta. I förarbetena angavs som exempel på viktiga frågor väckande av återvinningstalan eller annan talan angående inte obetydligt belopp. Det är ostridigt att A ingått förlikning i en återvinningstvist utan att först ha hört TSM. Härigenom har han åsidosatt sina plikter som advokat.
Vidare har A sedan december 2008 varit konkursförvaltare i ett antal bolag med anknytning till far och son, Y och Z. Ett par av dessa konkurser pågick i augusti 2010 då A och hans hustru mottog leverans av en tjänst som beställts från ett bolag som var närstående till ett av konkursbolagen. Mot bakgrund av konkursförvaltaruppdragets natur är det uppenbart att beställningen och leveransen inte borde ha skett. Genom sitt agerande har A allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat.

Nämnden tilldelar därför A varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.
Vad som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder ingen åtgärd.