Annonser

Advokater, mångfalden och samhällsbyggandet

Mångfalden i Advokatsamfundet ökar, skriver Advokatsamfundets generalsekreterare.

Sveriges advokater har stark framtidstro och är positiva till sin organisation. Det visar den Novus-undersökning som gjordes under våren och som presenteras närmare i denna tidning. Sju av tio advokater och biträdande jurister är positiva till advokatyrkets framtid. Majoriteten tycker att det går bra att förena yrkesliv med att vara förälder. Två av tio anser dock att de missgynnats till följd av barnledighet när det gäller lön och inflytande. För kvinnor är siffran tre av tio. Särskilt glädjande är att sex av tio är klart nöjda med Advokatsamfundet. Detta är en tydlig förbättring i förhållande till 2006 års undersökning. En av tio är dock alltjämt missnöjd.

Det hävdas ibland från de missnöjdas grupp att samfundet är odemokratiskt och konservativt, att det är svårt för kvinnor att ta sig fram, att samfundet är elitistiskt och att det saknar representanter från andra kulturer. Det är en missvisande beskrivning, vilket tydligt framgår av Novus-undersökningen. Tvärtom är utvecklingen inom Advokatsamfundet präglad av mångfald vad gäller viktiga hänseenden såsom kön, ålder och utländsk härkomst. Förvisso innebär inte detta att det saknas förbättringspotential på vissa områden. Det finns det alltid.

Av de biträdande juristerna är 8 procent födda utomlands, och 18 procent har föräldrar som är födda utomlands. Det motsvarar i huvudsak hur det ser ut i samhället i övrigt. Siffrorna för advokaterna är av naturliga skäl lägre, 4 respektive 13 procent. Vi har på senare tid kunnat konstatera att en stor och ökande andel av dem som söker inträde har namn som antyder en utländsk bakgrund. Detta är mycket positivt. Det torde vara en självklarhet att advokatyrket främjas av att personer med olika bakgrund och erfarenhet vill verka som advokater. Advokatbyråerna har, föga förvånande, också varit angelägna om att anställa personer med utländsk bakgrund. Det är naturligt då många av dem är utomordentligt ambitiösa och ofta ligger i topp när det gäller betyg. Det handlar om att i en alltmer internationaliserad och av konkurrens präglad värld ta tillvara värdefull kunskap. Inom såväl affärsjuridiken som humanjuridiken är detta en nödvändighet. Men, det handlar också om att kåren skall kunna erbjuda den stora andel av vår befolkning som i dag har rötter i andra länder att kunna få biträde av någon som själv har annan bakgrund än den svenska.

Mångfald råder när en organisation eller ett samhälle inom sig uppvisar variation på olika centrala områden. Detta motverkar fördomar och diskriminering samt främjar demokrati och jämlikhet. Sverige är i dag ett mångkulturellt samhälle där en växande andel av befolkningen kommer, inte bara från de nordiska grannländerna och EU, utan också från länder utanför det utvidgade Europa. Det innebär möten mellan människor från olika kulturer och med vitt skilda erfarenheter. Många kommer med upplevelser av krig och tortyr. Ensamkommande barn utan anhöriga och föräldrar som av olika skäl tvingats lämna sina familjer ska integreras i välfärdsstaten Sverige, förskonad från krig i modern tid. Kulturmöten av sådant slag ställer stora krav på samhället och dess institutioner.

Etniska och sociala skillnader främjar ofta kreativitet, utveckling och framgång. Invandringen till Sverige skapar goda och för oss nödvändiga förutsättningar för tillväxt. På många viktiga samhällsområden är invandrare redan helt dominerande som arbetskraft.

Men olikheter kan även medföra motsättningar, särskilt i tider av ekonomisk oro. När ekonomin skakar går detta lätt ut över de svagaste grupperna, däribland invandrarna. Om man betänker att en asylsökande tvåbarnsfamilj med barn 1 och 8 år gamla lär erhålla 6 006 kr att leva på i månaden framstår förutsättningarna att på rimliga villkor integreras i samhället som ytterst begränsade. Stödet motsvarar inte riktigt hälften av riksnormen för försörjningsstöd och torde bidra till en destruktiv segregation. Det har inte ändrats på arton år.

I ljuset av de nyligen avkunnade domarna i Södertälje där 18 av 20 män med syriansk bakgrund dömdes till mycket långa fängelsestraff aktualiseras frågan hur integrationen i Södertälje fungerat. Vad är orsaken till att Södertälje liksom Eskilstuna och Malmö tillåtits att bli spelplaner för grovt kriminella? Och oberoende av orsak: är det verkligen så enkelt som vissa kriminologiprofessorer och ledarskribenter antyder när de jublar över livstidsdomen och de andra mycket långa fängelsestraffen: en seger för rättssamhället? Kanske är de fällande domarna i någon mening en seger. Om åtalen skulle ha ogillats efter det gigantiska förundersökningsarbete som nedlagts från polis och åklagare vore det måhända ett nederlag för samhället. Och självklart innebär en växande kriminalitet ett allvarligt samhällsproblem. Men en viktig förklaring till den lagförda kriminaliteten i Södertälje torde vara att integrationen av invandrare ofta misslyckas. Lagföring av kriminalitet är givetvis nödvändig. Men, att överlåta en stor del av samhällsansvaret för en misslyckad integration och social anpassning på rättsväsendet är ingen lycklig lösning. Hur ska polis och rättssamhället i övrigt kunna lösa alla de samhällsproblem som familj och skola misslyckats att komma tillrätta med? Dessvärre synes den reflexmässiga reaktionen hos såväl allmänhet som politiker vara att i första hand finna repressiva lösningar inom ramen för den straffrättsliga lagstiftningen och kriminalvården. Tänk om bara hälften av de resurser som polis och kriminalvård tilldelas årligen i stället kunde allokeras till proaktiva åtgärder i syfte att redan i förskolan satsa på barn som är i riskzonen för att hamna snett. Det skulle kunna innefatta att seriöst stödja en asylsökande eller invandrad tvåbarnsfamilj i Södertälje, Eskilstuna eller Malmö. Jag är medveten om att regeringen tagit vällovliga initiativ härvidlag. Låt oss hoppas att dessa leder till framgång. Men det räcker tydligtvis inte.

För en tid sedan var jag på studiebesök på kriminalvårdsanstalten Hall. Jag fick då träffa en grupp interner, alla dömda för mycket grova brott med åtföljande långa fängelsestraff. Det var en stark upplevelse med motstridiga intryck. Jag bär fortfarande med mig en kluven känsla av obehag och undran. Av det tjugotal personer som jag talade med hade, med några undantag, alla utländsk bakgrund. De var öppna, intresserade, artiga, vältaliga, charmiga och de ledande inom gruppen var påtagligt karismatiska. Manipulativa kanske någon skulle säga.

Men, varför hamnade dessa personer på Hall? Inte föddes de till grova narkotikalangare, mördare eller rånare. Invandrare är överrepresenterade när det gäller grov brottslighet. Av det totala antalet frihetsberövade som dömts utgörs cirka 28 procent av utlänningar, vilket placerar Sverige på 17:e plats i Europa när det gäller andelen interner med utländsk bakgrund. När det gäller grov brottslighet är andelen med utländsk bakgrund väsentligt högre. Invandrare är också överrepresenterade som offer. Det är givetvis inte för att de är utlänningar som denna mycket lilla minoritet begår de grövsta brotten och som de själva blir våldsoffer i mycket större utsträckning än, för att travestera statsministern, etniska svenskar. Förklaringen är en annan.

Att de interner jag träffade på Hall och de som fälldes i Södertäljemålet, inte utgörs av etniska svenskar måste enligt min mening ha att göra med den sociala och intellektuella fattigdom som kännetecknar flertalet av segregationens kluster. Samhällen som Södertälje och Rosengård lämnar mycket att önska när det gäller social trygghet, identitet och respekt.

Vad hjälper höjda straffsatser, strängare vapenlagar, ökade tvångsmedel mot det utanförskap som arbetslöshet, dålig ekonomi, bristande språkkunskaper och tappad identitet innebär? Det lugnar måhända kortsiktigt den ytlige betraktaren. Men verkligheten är mycket mer komplex. Det krävs andra och mycket mer långsiktiga åtgärder för att internerna på Hall eller det så kallade Södertäljenätverkets ledare och medlemmar ska få fotfäste i det öppna demokratiska samhället. Nu gäller det att förhindra att de som redan hemfallit åt grov brottslighet stoppas från att attrahera de många unga i Södertälje eller Rosengård som saknar den framtidstro som präglar de unga välutbildade biträdande juristerna.

Samfundet är en organisation vars ledamöter representerar många olika inriktningar och som verkar under mycket olika betingelser. Vissa verkar på enmansbyråer på landsbygden medan andra arbetar på byråer med hundratals jurister. En sak har de dock alla gemensamt. Att lojalt företräda enskilda och företag som är i behov av oberoende och professionell rådgivning av hög kvalitet. Klienter har varierande problem och representerar alla tänkbara åsikter och erfarenheter. För advokaten är mångfald en verklighet sedan länge. För kåren gäller att kunna hantera denna mångfald. Advokatfirman Vinge är ett gott exempel på en stor affärsjuridisk byrå som genom omfattande pro bono-program i bland annat skolor sedan över tio år medvetet satsat på mångfald inom advokatverksamheten. Men även utanför den stora organisationen finns enskilda advokater som i vardagen gör viktiga och ofta ideella insatser för att befrämja ett integrerat samhällsbygge. Låt oss hoppas att flera kolleger inspireras av dessa goda förebilder.

Anne Ramberg
anne.ramberg@advokatsamfundet.se