Nämndemannen tillför samhällets syn på rätten

– När det är förhandling och vi diskuterar domen kan jag som nämndeman ofta föra fram en annan syn som ickejurist. Det blir liksom samhällets uppfattning som ligger utanför lagboken.

Det säger Lars Lassinantti i Luleå. Han har varit nämndeman i sammanlagt 27 år och hunnit med både tingsrätt och kammarrätt. Nu sitter han i hovrätten.

Bakom hans engagemang finns ett stort samhällsintresse.

– Jag har alltid tyckt att det är intressant med rättsliga frågor och rättskipning, berättar Lassinantti, som i sin ungdom funderade på att bli jurist.

Uppdraget som nämndeman har gett Lassinantti en större förståelse för bakgrunden till brott och människors trassliga livssituation, säger han själv. Samtidigt är det många gånger svåra beslut han måste vara med och fatta.

– Svårast är målen om vård av unga och missbrukare och sånt där och mål där påföljden kan ha en påverkan långt fram i tiden, inte minst nu när arbetsgivaren allt oftare begär utdrag ur belastningsregistret. Man upplever ibland att vad man än gör blir det fel. De målen har att göra med individen och det kan kännas som ett tungt ansvar. Blir det fel kan jag förorsaka väldigt stor skada för enskilda individer, säger Lassinantti, som tillägger att ekonomiska mål många gånger däremot är faktamässigt svårare.

Lars Lassinantti är övertygad om att han som nämndeman har inflytande. Men hur mycket nämndemännen kommer fram med sina synpunkter beror också på rättens ordförande.

– En skicklig och bra ordförande som känner sig trygg i sin roll kan föra ett resonemang där alla åsikter kommer in, säger Lassinantti, och konstaterar att man, även om det finns olika meningar, nästan alltid kommer fram till en gemensam ståndpunkt.

Lämnar partipolitiken

Lars Lassinantti har nominerats till sina uppdrag av Socialdemokraterna, ett parti som han också tillhör och haft politiska uppdrag för. Numera är han, förutom nämndeman, bara ordförande i kommunrevisionen, ett uppdrag som står fritt från partipolitiken.

Och enligt Lars Lassinantti finns det inget utrymme för politiska ställningstaganden i rollen som nämndeman.

– Den som varit med länge som nämndeman kan inte ens tänka i partipolitiska banor, utan det är mera den personliga läggningen som ger den egna uppfattningen om vad som är rätt och fel i samhället, säger Lars Lassinantti.

Den inställningen delar också Nämndemännens riksförbund, där Lars Lassinantti är ordförande.

– När du har blivit utsedd av ett politiskt parti, då lämnar du det partipolitiska tänkandet. Sedan finns det naturligtvis kanske personer som inte kan hålla isär. Men förbundet för fram detta i alla sammanhang, att ”nu är ni inte längre politiker, utan nu är ni något annat i samhällets tjänst”.

I många domstolar har nämndemän från de etablerade partierna sedan det senaste valet fått sällskap av bland annat sverigedemokrater. Lars Lassinantti verkar inte vara direkt lycklig över det, men han betonar noga att varken han eller Nämndemännens riksförbund ifrågasätter de nya nämndemännen.

– Jag tycker att vi måste följa den ordning som riksdagen beslutat. Vi kan inte sitta och peka ut någon utanför vad riksdagen beslutat. Då är vi illa ute, säger han.

Dåligt arvode

Nämndemännen i Sverige i dag är en ganska åldrig skara. Lars Lassinantti är medveten om problemet, och önskar att det gick att rekrytera fler unga nämndemän. Men det är inte lätt.

– Unga och yrkesverksamma personer har inte så lätt att hoppa av från ett jobb och vara i rätten ett par dagar eller ännu längre. Dessutom måste man lägga ner ganska mycket tid, i alla fall om man sitter i hovrätten eller kammarrätten, att läsa igenom ärendena, och när ska man göra det om man har familj med barn, frågar Lassinantti retoriskt.

Han fortsätter:

– Arvodet är ju en skam, man förutsätter på något sätt att pensionärer ska avstå från sin fritid för en billig peng och på det sättet ställa upp i samhällets tjänst. Man måste kunna ställa något så när rimliga krav på ersättningen oavsett om nämndemannen är pensionär eller yrkesarbetande.

Ett annat problem är att det utgår endast halvdags arvode om förhandlingen trots planerat heldag varar endast en halvdag. Blir förhandlingen inställd utgår inget arvode även om nämndemannen tagit ledigt hela dagen. Ersättning ska dock utgå för förlorad arbetsförtjänst, förklarar Lars Lassinantti.

Samtidigt behöver det inte vara ett problem att många nämndemän är äldre, menar Lassinantti.

– Jag har inte upplevt att äldre personer skulle vara olämpliga när man diskuterar till exempel påföljder. Oftast har de äldre kanske större förståelse för bakgrunden. De med sin livserfarenhet förstår att livet inte är så enkelt för dem som hamnar i en domstol, säger han.

Saknas alternativ

Livserfarenhet och samhällets syn på juridiken är sådant som nämndemännen kan tillföra domstolen, liksom empati som inte finns uttryckt i lagtexten, anser alltså Lars Lassinantti. Han tror inte att det är någon förändring av systemet med nämndemän att vänta, mycket för att det saknas rimliga alternativ. Dessutom är det i stor utsträckning lämpliga och dugliga personer som utses till nämndemän.

– Jag tror att de politiska partierna har blivit mer och mer mogna och inser att de inte ska utse en politiker till detta, utan en förtroendeingivande person. Det har också vi i förbundet gått ut med, att de politiska partierna måste ta ett ansvar och vara mer noggranna när det gäller förslag på nämndemän.

Ulrika Brandberg och Tom Knutson

Nämndemännens historia

En nämnd bestående av lekmän har kunnat delta i dömandet sedan landskapslagarna på 1200-talet. Genom Kristoffers allmänna landslag 1442 blir nämndmål den vanligaste processformen.

Med 1734 års lag blir det möjligt för en enig nämnd av tolv man att gå emot häradshövdingen. Lagen utgör en kodifiering av rättspraxis sedan 1600-talet.

Med rättegångsbalken 1948 minskar antalet nämndemän. Nämnden har fortfarande kollektiv rösträtt.

I och med 1971 års tingsrättsreform klargörs att brottmål ska handläggas av domare och nämnd. Nämnden ska bestå av fem personer, men är domför med fyra. Enskilda nämndemän får nu möjlighet att skriva en skiljaktig mening.

1977 införs nämndemän också i hovrätt och kammarrätt, med individuell rösträtt.

Den kollektiva rösträtten består i första instans till 1983. Den 1 juli 1983 ersätts den med individuell rösträtt, och själva nämndeidén faller på det viset. Nämndemännen blir med detta rena lekmannadomare. Antalet nämndemän minskas till tre.