Medling – att laga det som brustit

Den rättsfilosofiska grunden för medling vid brott är teorin om reparativ rättvisa. Medan dagens rättssystem främst betonar att rättvisa skipas genom straff, fokuserar företrädarna för det reparativa synsättet i stället på följderna av brottet och hur de kan lindras.

I det reparativa synsättet får också brottsoffer och gärningsman helt andra och mer aktiva roller. I stället för att betrakta brottet som en konflikt med samhällets normer, som samhället ska åtgärda, ses brottet som en konflikt mellan och en skada på relationen mellan offer och förövare. Med detta synsätt blir det viktigt att i möjligaste mån försöka lösa den konflikten, och reparera de skador som uppkommit. Det kan göras genom att förövaren ångrar sig, ber om ursäkt och försöker gottgöra brottsoffret. Medling är en väg att nå detta mål.

Medlingens teoretiska grund, tankarna på reparativ rättvisa, började utvecklas på 1960- och 1970-talen. Metoden, att låta brottsoffer och gärningsman mötas och lösa sin konflikt med hjälp av en opartisk medlare, är dock mycket äldre än så och har sitt ursprung bland olika urbefolkningar i bland annat Nya Zeeland.

Olika former av medling vid brott förekommer i många delar av världen. I bland annat Australien, Kanada och delar av USA har metoden utvecklats länge. I vissa länder används medling ibland som ett alternativ till rättegång. Ofta riktar medlingen, som i Sverige, in sig på unga brottslingar, men så är det inte överallt.

I Norden har Finland och Norge kommit längst med medling. Där började metoden användas redan i början av 1980-talet. I Finland utgör medlingen ett komplement till den traditionella rättsprocessen, medan den i Norge kan ersätta den.

De första medlingsprojekten i Sverige startades på ideell grund år 1987. 1998 fick Brottsförebyggande rådet, Brå, regeringens uppdrag att inleda och utvärdera en försöksverksamhet med medling för unga lagöverträdare. Under åren 2003-2007 utvidgades uppdraget till att implementera medling som metod i hela landet och att hjälpa kommunerna att bygga upp verksamheten. Numera ligger uppdraget helt på kommunerna. Sedan 2008 är alla kommuner skyldiga att erbjuda medling för lagöverträdare under 21 år.

Rättsligt regleras medlingen i lagen om medling med anledning av brott (2002:445). Medling finns också omnämnt i lagen om särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, LUL. Enligt LUL är en uppriktig vilja att medverka vid medling en faktor som kan ligga till grund för åtalsunderlåtelse, i de fall där detta i övrigt är möjligt. Den vanliga tidsfristen för förundersökningen på sex veckor från misstanke till förundersökningens slut får också överskridas om medling påbörjats.

Ulrika Brandberg, Tom Knutson