Vårt uppdrag är att alltid förebygga och förhindra

Jag satt i P1-studion i Radiohuset och terrordådet på Drottninggatan hade nyss inträffat. Det var förstås också därför jag blev intervjuad. Tidigare hade jag varit där och argumenterat för att Säkerhetspolisen bör ha möjlighet till signalspaning.

Nu fann jag mig i stället i en situation där jag fick plädera för ett öppet Sverige med tolerans och yttrandefrihet oavsett ideologi. Vi kom in i ett långt resonemang om varför vi inte ska ha exakt koll på vem som tycker vad. Varför vi inte bör ge staten extraordinära befogenheter och börja med hårdare tag.

Vad hade hänt?

Förändring i ett slag
Efter dådet mitt i julhandeln ropade journalister: varför viss­te ni inte? Politiker fordrade: nu får ni visa vad ni kan och lösa det snabbt!
De krävde, helt förståeligt, svar på hur det kunde hända.

Men helt plötsligt fick jag spela på en annan planhalva och vara den som inte argumenterade för skärpta lagar, möjlighet till bevakning och mer befogenheter och resurser.
Helt plötsligt hade jag som chef för landets säkerhetstjänst rollen att bringa ljus på hur smal lina vi har att balansera på när vi som säkerhetstjänst ska skydda demokratin och medborgarna men samtidigt inte övervaka minsta hörn i vårt land.

Plötsligt var det ”min tid i rampljuset”, om än av en mycket tråkig anledning. Hur talar man då så att de som lyssnar förstår det dilemma som ligger i att samtidigt vakta och värna? Vakta vår suveränitet och intressen och värna om vårt öppna och fria sätt att leva?

Det finns en bortre gräns för vad vi ska och bör göra
För att uppfylla vårt uppdrag måste det okända göras synligt. Hot måste upptäckas i tid och brott förebyggas innan de orsakat skada. Det är en svår utmaning. Sanningen är att nästan allt går att stoppa – men till vilket pris och med vilka konsekvenser? Det är en politisk fråga i vilken utsträckning vi ska vara beredda att inskränka våra fri- och rättigheter för att motverka terroristbrott. Min åsikt är dock tydlig. Vi kan aldrig gå så långt så att principerna i en demokratisk rättsstat urholkas.

En levande debatt är viktig för att dra gränsen. Men debatten bör inte ta sin utgångspunkt i ett enskilt ärende eftersom det då är lätt att hitta skäl för att ändamålen helgar medlen. Diskussionen bör i stället vara principiell och föras med viss distans till dagsaktuella händelser. 

Det finaste uppdraget …
Jag tycker att jag har det finaste uppdraget i Sverige. Det kan låta högtravande men faktum är att Säkerhetspolisens uppgift är att skydda vår demokrati. Den ska kunna fortsätta att fungera på det sättet vi valt, med öppenhet och frihet, med folkvalda som oavsett politisk färg kan fortsätta promenera gatan fram på ett säkert sätt. Vi som land ska kunna fortsätta ha vår politiska, ekonomiska och militära frihet och inte falla offer för främmande makters underrättelseverksamhet och påverkansförsök. Vi ska inte drabbas av terrorattentat. Det skulle nog inte beskrivas som ett drömjobb av de allra flesta utan som ett slags mission impossible. Och det är klart att jag också tycker att det är en tuff uppgift. Men det är spännande och en ynnest.

… men svåra bedömningar och dilemman är bara förnamnet! 
Vårt uppdrag är att bedöma och reducera hot och sårbarheter. Att bedöma en sårbarhet innebär, kraftigt förenklat, exempelvis att se om en myndighets IT-miljö står pall mot dataintrång. Att bedöma ett hot kan vara att spana och samla in information. En typisk sårbarhetsreduktion är att skydda våra ministrar. Exempel på hotreduktion är när vi inte tillåter ett annat lands underrättelseofficer vara kvar i Sverige när vi upptäcker att den i själva verket är en agent (med ont uppsåt), eller när vi röjer ett terroristbrott under planeringsstadiet. 

Varje dag ska vi göra den där balansakten jag pratade om. Det är naturligtvis svårt, för när ska vi till exempel anse att vi spanat färdigt på ett objekt vi bevakar och samlar in information kring? Behöver vi fler bevis? Vilka ideologiska nätverk bör vi titta närmare på? Hur mycket skydd ska vår statsminister ha en vanlig tisdag? I vilken grad bör vi övervaka datatrafiken på Facebook?
Vi måste finnas med tidigt och är beroende av tips och information från andra. Brottet kan begås på andra platser än i Sverige och det finns ofta en internationell koppling, särskilt i terroristfall. Hur långt vågar man låta det gå? Hela tiden bedömning och balansgång.

Arbete sker i det tysta - även framgångsrikt arbete är hemligt!
Noggrannhet, uthållighet och gott omdöme är viktiga egenskaper hos oss. Vi agerar aldrig godtyckligt utan allt vi gör sker för att vi bedömer det nödvändigt. Vi fokuserar mycket på att förebygga och avslöja eller avbryta, snarare än utreda när brott väl begåtts. Det ger resultat i det tysta som vi inte alltid kan berätta om. Min personal får sällan applåder. Det kan vara jobbigt.
Men det hemliga skimret eller ryktet om ”agentlivet” är inte en black om foten, tror jag. Jag har precis som vissa andra haft ett ungdomligt drag som fascineras av det, även om jag inte riktigt förstod vad en underrättelseorganisation gör. Ännu mindre har jag förstått varför det är så hemligt.

Nu vet jag. Mycket måste vara hemligt. Men vi gör inte saker ”i smyg” och där ser jag en viktig skillnad. Allt vi gör har ett syfte, en uppdragsgivare och sker inom lagens ramar. Och självklart är vi inte ofelbara. Vi tar till oss kritik och när vi begått misstag rättar vi till dem. Man ska också komma ihåg att vi granskas, precis som alla myndigheter.
Men mycket är samtidigt okontroversiellt att berätta om och det måste vi göra mer. Omvärlden vill efter höstens olika terroristhändelser höra inte bara att vi arbetar med att motverka terrorism utan även hur vi gör det. Mer ljus har satts på vilka verktyg vi har att tillgå och politiker och journalister undrar vilka våra utmaningar och hinder är och hur vi tacklar dem. Vi blir också mer och mer efterfrågade som experter i olika frågor.

När vi tar någon har vi misslyckats
Säkerhetspolisen är en polismyndighet och då och då måste vi inleda en förundersökning. Då har vi misslyckats, som jag ser det. För vårt uppdrag är att alltid förebygga och förhindra. Sett ur den synvinkeln var det som hände den 11 december ett misslyckande.

Å andra sidan visar det på det nyckfulla och oförutsägbara i ett av våra mest prioriterade uppdrag; att förebygga och motverka terrorism. Och jag säger det som jag sade där i studion i december: vi på Säkerhetspolisen kan alltid bli mer precisa i våra analyser och ännu bättre på att uppnå våra mål men ett Sverige där någon vet precis allt som är på väg att hända vill vi inte ha.

P.S.
Det finns en film som heter De andras liv, som alla borde se. Den handlar om Stasi innan murens fall. Se den och rys och var tacksam över att vi lever i ett öppet land! Fick jag som jag ville skulle den skickas med i det brev som alla får när de ska börja hos oss och där jag skriver: grattis, du ska börja på Säkerhetspolisen!

Anders Danielsson
Generaldirektör och säkerhetspolischef