Annonser

Positiv etnisk särbehandling kränkte rättigheter

Cecilia Lönn inledde studierna med att stämma staten för otillåten etnisk diskriminering – och vann. Vid Hildarylunchen i mars berättade hon om hur det var att som ung tjej stämma staten för att den kränkt hennes rättigheter.

Cecilia är i dag biträdande jurist i arbetsrättsgruppen på Mannheimer Swartling Advokatbyrå i Stockholm. Vi backar till 2003. Hon kommer inte in på juristutbildningen vid Uppsala universitet, men väl i Umeå.

I Uppsala inleder samtidigt 30 studenter juristutbildningen, alla med sämre betyg än Cecilia, men deras föräldrar var utlandsfödda. Uppsala tillämpade då positiv särbehandling av sökande för att främja en etnisk mångfald.

Cecilias föräldrar är födda i Falun och Mora.

 – Först tänkte jag att det är väl okej, eftersom syftet var gott och jag kom ju in i Umeå, så då var det inte mer med det, säger hon.

Gunnar Strömmer vid Centrum för rättvisa kontaktade Cecilia och en annan ung kvinna, Josefine Midander, och ville företräda dem i en talan mot staten för att deras rättigheter kränkts vid antagningen.

Först var Cecilia tveksam med tanke på ärendets känslighet.

– Till en början visste jag inte om jag kunde lita på Gunnar och var orolig över om han hade en dold agenda. Men när vi väl hade träffats vann han mitt förtroende. Vi var väldigt rädda för att bli ihopkopplade med främlingsfient-lighet. Vi är verkligen för etnisk mång-fald! Det är viktigt, men vi kämpade för principen att alla ska behandlas lika oavsett var man kommer ifrån, säger hon.

Hon beskrev känslan som bisarr att som nybakad student ha staten som motpart i en rättsprocess, speciellt för den som aldrig satt sin fot i en domstolsbyggnad – och med juridikens många möjligheter ännu outforskade. Men poängterar att staten om någon ska värna och inte kränka våra fri- och rättigheter.

– Jag och Josefine tyckte först att det räckte med ett yrkande på 1 krona i skadestånd. Det var ju principen vi var ute efter. Men våra ombud Gunnar och Clarence Crafoord vid Centrum för rättvisa tyckte att en sådan här kränkning skulle kosta och ansåg att 120 000 kronor per person var rimligt. Domstolarna delade uppfattningen att motverka diskriminering med diskriminering är fel.

Såväl tingsrätten som hovrätten utdömde 75 000 kronor i skadestånd per person och år 2006 fastslog även Högsta domstolen att Uppsala universitet gjort sig skyldigt till otillåten diskriminering och fastslog skadeståndet till 75 000 kronor.

Att under tre år medverka i en process som vandrade till högsta instans parallellt med studierna var en lärorik erfarenhet för den blivande juristen:

– Jag fick känna på hur man som part kan uppleva en rättsprocess och fick samtidigt en inblick i hur det är att vara ombud. Dessutom fick jag klart för mig hur viktigt det är att ha ett bra ombud som kämpar för sin klients sak och som är mån om att klienten ska känna sig trygg och informerad under processens gång.

Cecilia är nöjd över att ha medverkat till den prövning och förändring av urvalskriterier och kvoteringsregler till landets högskolor som följde åren därpå, och ger rättsstaten Sverige ett högt betyg.

– Jag fick ett väldigt bra intryck av domstolsväsendet och rättssamhället som tog oss på allvar och lät oss komma till tals. Vi var inte bara två unga tjejer som viftades bort.