Disciplinärende Beslut 2 2011

Bakgrund
Advokaten A förordnades den 25 februari 2010 som offentlig försvarare för den misstänkte B i ett ärende gällande mord. C är kriminalchef på kriminalenheten PMD X.

Anmälan
Polismyndigheten i S län har i anmälan, som inkom till Advokatsamfundet den 27 juli 2010, riktat anmärkningar mot A och anfört i huvudsak följande.

Vid ett enskilt möte mellan A och B i advokatrummet i arrestavdelning i polishuset i T-stad torsdagen den 17 mars 2010 kl. 11.12 tog A emot ett USB-minne från B, vilket bekräftats av övervakningskamera. USB-minnet var föremål för beslag och var före det inskrivet på arrestantbeskedet som gods som omhändertagits av avvisiterad arrestant. Då inte minnet fanns kvar i förvaringslådan påbörjades en undersökning om vart det tagit vägen. Undersökning kom fram till att arrestvakten lånat ut lådan till B och dennes försvarare och vad som hände filmades.

Senare samma dag vid en rekonstruktion på brottsplatsen fick vice chefsåklagare D, tillika förundersökningsledare, tillbaka USB-minnet av A.

En anmälan upprättades där brottsrubriceringen sköts upp i avvaktan på utredning och som senare blev skyddande av brottsling. Ärendet lottades på chefs­åklagare E som den 22 juli 2010 fattade beslut om att inte inleda förundersökning med motiveringen att gärningen ej utgjorde brott.

Advokat As yttrande
A har i sitt yttrande, som inkom till Advokatsamfundet den 26 augusti 2010, tillbakavisat anmärkningarna riktade mot honom och anfört i huvudsak följande.

Han medföljde när hans huvudman självmant, efter att ha varit anhållen i sin frånvaro under ett antal veckor, inställde sig hos polisen i S-stad. Efter avvisitering och förhör satt han tillsammans med huvudmannen i aktuellt förhörsrum på arresten. Huvudmannen begärde tillgång till sin egendom och han mottog av sin huvudman en kallelse till ett bouppteckningssammanträde, vilket skulle äga rum två dagar senare som han skulle närvara vid i stället för huvudmannen då denne frihetsberövats, samt ett USB-minne från huvudmannen.

Avseende USB-minnet förklarade huvudmannen att det innehöll information av privat karaktär och då huvudmannen, som varit anhållen i sin utevaro, valt att inställa sig på polisstationen frivilligt fanns det ingen tanke hos honom på att USB-minnet skulle kunna innehålla något som berörde det polisiära ärendet.

Att föremålen inklusive USB-minnet inte var i beslag var för honom självklart då hans huvudman i så fall inte torde få tillgång till dem. Att beslutet om beslag inte vid den tidpunkten var verkställt, om det överhuvudtaget var fattat, framgår vidare av den av anmälaren ingivna promemorian.

Med anledning av ovan sagda fick han intrycket att det var helt i sin ordning för huvudmannen att lämna ut föremål som var honom tillhöriga och som inte tagits i beslag. Så snart han uppmärksammades på att USB-minnet omfattades av ett beslagsbeslut så överlämnades detsamma till vice chefsåklagare D.

Övrigt
I till anmälan bifogad promemoria framgår bl.a. att beslut om beslag av bl.a. USB-minnet inhämtades av förundersökningsledaren D under förhöret av B och att polisen F verkställde beslaget cirka klockan 11.20.

Nämndens bedömning och beslut
A borde ha förvissat sig om att det inte förelåg hinder för honom att motta och ta med sig de föremål som hade omhändertagits vid avvisiteringen av klienten. Genom att inte göra detta har han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat. Omständigheterna är sådana att påföljden kan stanna vid varning.

Nämnden tilldelar därför A varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.