”Priset kommer att få betydelse i mitt arbete”

Kalla mig för Navi Pillay. Inte ens min mamma kallade mig för det där långa namnet (Navanethem), säger Navi Pillay då vi sätter oss vid det långa vackra sammanträdesbordet i Advokatsamfundets styrelserum en timme innan prisceremonin ska börja. Navi Pillay ger ett vänligt och jordnära intryck och brister ofta ut i ett befriande skratt.

Vilken var din första reaktion när du fick veta att du utsetts till årets pristagare?

– Jag blev djupt rörd. Sedan kom jag genast att tänka på hur Richard Goldstone hade berättat för mig just efter att den så kallade Goldstonerapporten hade publicerats, att han skulle resa till Stockholm för att ta emot det nyinstiftade Stockholm Human Rights Award, säger hon och fortsätter:

– Min andra reaktion var en djup känsla av stolthet, och att det inte gjorde ”er” något att ge det till en sydafrikan igen. Vi har ju tagit oss igenom enorma svårigheter i vårt land med hjälp av stöd från det internationella samfundet.

Personligen trodde Navi Pillay länge inte att apartheid skulle avskaffas under hennes livstid. Hon anser att priser som Stockholm Human Rights Award har en viktig betydelse både för att stärka de mänskliga rättigheterna och för hennes uppdrag som FN:s kommissionär för de mänskliga rättigheterna.

– Det sänder en signal dels om att den här personen har gjort något under sin levnadsbana för att förtjäna ett sådant här viktigt pris. Dels att tre stora organisationer lägger så stor vikt på mänskliga rättigheter. Det finns faktiskt väldigt få pris som tillägnas de mänskliga rättigheterna. Så därför värderar jag detta pris högt och jag tror att det kommer att få betydelse i mitt arbete.

I rollen som FN:s kommissionär för de mänskliga rättigheterna betonar hon hur viktigt det är att vara effektiv i sin gärning.

– Jag måste tänka: Hur kan jag vara effektiv här i den här situationen och rädda någons liv eller få någon frisläppt från fångenskap? Hur kan jag och min personal hjälpa stater att skriva bra lagar och implementera dem, hjälpa till att utbilda domare, och att stärka det civila samhället? säger hon och tillägger med eftertryck:

– Vi behöver ett starkt civilt samhälle för att demokratin ska kunna värnas.

Navi Pillay tycker att det är olyckligt att de mänskliga rättigheterna, som är en av de tre pelarna (säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter) i FN:s arbete ägnas allt för lite uppmärksamhet.

– Jag har ofta sagt att av de tre pelarna så ligger den mänskliga rättighetspelaren platt på marken, säger hon och berättar att i hennes arbete råder inte sällan brist på finansiering.

– Vi måste därför förlita oss på vissa givarländers goda vilja. Sverige är ett av de generösa länderna för arbetet för de mänskliga rättigheterna, förtydligar hon.

Hela hennes år är noga planerat och rymmer många och långa resor.

Vid sina resor möter hon statschefer och ministrar. Före avresan till Stockholm hade Pillay just kommit tillbaka hem till Genève från Mexiko. Dessförinnan var hon i New York, där hon uppmanade säkerhetsrådet om behovet av att skydda civila.

Vad gör dig mest frustrerad som FN:s kommissionär för de mänskliga rättigheterna?

– Jag trodde aldrig att jag skulle behöva kämpa mot regeringar för att få dem att vilja skydda sina egna befolkningar. Vem har satt dem i regeringsställning om inte deras eget folk? Naivt nog så trodde jag att de skulle bry sig om sina egna befolkningar, så det smärtar mig oerhört när människorättsförkämpar bestraffas, hotas, fängslas av sina egna regeringar.

Att växa upp i ett Sydafrika under apartheidåren som kvinna och färgad (indisk) som termen då lydde har präglat Navi Pillay.

– Systemet skadade oss enormt. Vi kände oss underlägsna, sammanfattar hon men tillägger:

– På något sätt så blommade vi trots systemet. Jag tror att vi hade bra lärare och föräldrar som motiverade oss. Vi hade vänner som trodde på utbildning som en väg ut för oss, för då kan man få ett arbete. Men många yrken var stängda för oss.

Navi Pillay läste juridik bara för att efter examen konstatera att dörrarna knappast öppnats för henne för att hon hade en färdig högre utbildning.

– Jag försökte få anställning som advokat, men det fanns inte någon som ville anställa mig. ”De vita sekreterarna kunde inte förväntas ta instruktioner från en svart människa”, sa man till mig. ”Vi kan inte ta emot dig. Du är kvinna och får kanske barn och vad händer då? Vilken slags affärer ska du ta in till byrån? Är din pappa advokat eller affärsman?”, sa man, berättar Navi Pillay.

Men i stället för att misströsta startade hon sin egen advokatpraktik, som hon drev i närmare trettio år.

Vilken drivkraft hade du inom dig för att klara detta?

– Jag tror att jag hade ett bra självförtroende. Jag visste vem jag var, var jag kom ifrån, en månghundraårig (indisk) kultur. Och jag hade stadiga moraliska grundvärderingar.

Navi Pillay anser att det som verkligen stärkte henne att kämpa var all vardagsorättvisa som hon mötte. Och dessutom det faktum att det inte gick att få någon verklig rättvisa i domstol eftersom de var till för att trycka ner de svarta och skydda de vitas intressen.

– Om det rådde en tvist mellan en svart och en vit person så var hela idén om rättvisa ett skämt eftersom systemets kärna var att gynna de vita, konstaterar hon.

Vilken nytta i uppdraget som FN:s kommissionär för de mänskliga rättigheterna har du av din advokatbakgrund?

– Att vara advokat ger dig A: självförtroende. B: du kan lagen och lär dig ditt material först så att du vet vad du talar om. Det handlar inte om passion eller känslor, utan om att inte förlora kylan och lugnet. Men framför allt har vi alltid i åtanke vad vi ska åstadkomma här och nu. Det hjälper mig som kommissionär att hålla tand för tunga och vara diplomatisk när jag pratar med regeringar eftersom jag vill ha en viss nivå av samarbete, inte konfrontation. Att vara advokat har lärt mig många sorters disciplin!

När det gäller framtiden säger sig Navi Pillay vara uppfylld av energi av de framgångar som skett internationellt på området för de mänskliga rättigheterna. Hon nämner internationella krigsförbrytardomstolen i Haags arbete, att staters ledare tänker sig för på ett annat sätt än tidigare eftersom de kan komma att ställas inför rätta. Hon tar även upp FN:s råd för de mänskliga rättigheternas arbete som ett annat exempel på viktiga framgångar under senare år i arbetet för att stärka de mänskliga rättigheterna.

Tom Knutson