Måste man jobba dygnet runt fram till pension?
Nr 8 2010 Årgång 76Intresset var mycket stort när Advokat i framtiden ordnade en paneldebatt om arbete på affärsjuridisk byrå i Advokatsamfundets hörsal i Stockholm.
Rubriken för debatten var ”Måste jobb på affärsjuridisk advokatbyrå betyda dygnet-runt-arbete fram till pensionen?” De frågor som stod i fokus var karriärmöjligheter, ersättningsmodeller, flexibilitet, entreprenörskap och framtidsfrågor.
Advokaterna Eva-Maj Mühlenbock, delägare på Lindahl, Erica Wiking Häger, delägare på Mannheimer Swartling, och Johan Kahn, delägare på Delphi, samt biträdande juristen Jesper Schönbeck på Vinge debatterade under ledning av advokaterna Henrik Fieber, Rikard Wikström och Linda Gustafsson.
Debattörerna var i stor utsträckning eniga om att arbetet på affärsjuridisk byrå innehåller ett större mått av flexibilitet än för något decennium sedan och att det finns utrymme för mer diversifierade karriärmöjligheter än tidigare. Men åhörare och moderatorer ifrågasatte om det inte var flexibilitet i yrket, med innebörden att de numera konstant nåbara anställda arbetar lika mycket eller mer från fler platser, som hade förstärkts snarare än balans mellan arbete och fritid. Panelen kunde delvis instämma i detta.
Som en jurist i publiken formulerade det:
– Man blir inte så glad när man får sin Iphone, eftersom man vet att det är för att man ska kunna bli nådd och jobba hela tiden.
Deltagarna i panelen var eniga om att det är viktigt att skapa goda arbetsförhållanden för biträdande jurister, inte minst ur ekonomisk synpunkt. De yngre juristerna representerar en ekonomisk investering, som man inte vill förlora. Det kostar en del att lära upp och utbilda en biträdande jurist, och för byråerna innebär det ett avbräck när en ”fyraåring” slutar.
Debattledarna nämnde att flera byråer har infört alternativa karriärvägar, och frågade panelen om det är en lösning på problemen eller ett sätt att skuffa undan den som inte vill bli partner.
Delägarna konstaterade att affärsbyråerna måste inse att alla som börjar på byrån faktiskt inte vill bli delägare.
Erica Wiking Häger berättade att Mannheimer Swartling har tjänster som ”professional development lawyer” – jurister som vill komma ifrån det direkta klientarbetet, ofta småbarnsföräldrar – och som ”specialist counsel” – jurister som är mycket duktiga och specialiserade på ett visst rättsområde, men som inte vill bli delägare.
Johan Kahn nämnde konceptet ”senior specialist” – att ha sådana tjänster är bra för byrån genom att det signalerar till klienten att byrån sätter in personer med större erfarenhet av ett visst rättsområde.