Quickmålet i fokus när klientlojalitet diskuterades
Nr 5 2010 Årgång 76– Lojaliteten är inte obegränsad, så det borde inte bli konflikter. Men visst finns det en gråzon, sa advokat Claes Peyron, tidigare ordförande i Advokatsamfundets disciplinnämnd.
Peyron pekade på att det redan i samma stycke i de vägledande reglerna om god advokatsed som lojalitetsplikten slås fast, också sägs att klientens intressen ska tillvaratas inom ramen för gällande rätt och god advokatsed.
Claes Peyron kunde inte påminna sig ett enda ärende när disciplinnämnden åberopat förbudet mot att främja orätt, och han frågade en smula polemiskt vem orden egentligen är skrivna för.
– Jag tror att det är omvärlden som är adressat, var hans slutsats.
Lena Ebervall, advokat och juris doktor, ansåg att förbudet mot att främja orätt lika gärna kunde strykas.
– Allt är sagt i meningen före, att lojaliteten gäller inom ramen för gällande rätt och god advokatsed, konstaterade hon.
Advokat Peter Danowsky var av annan uppfattning.
– Jag tycker att regeln är bra. Den är ett slags identitet och den bygger ett varumärke, sa han.
Rent praktiskt kan förbudet också användas i lägen när man behöver avböja uppdrag, sa Danowsky.
– Den fungerar för att tala om för klienten att det han vill är fel och att man inte kan medverka, förklarade Danowsky, som också gav ett antal exempel på situationer när det faktiskt kan bli en konflikt mellan lojalitetsplikten och förbudet mot att främja orätt.
I den diskussion som följde efter paneldeltagarnas inlägg pekade Lena Ebervall på att det enligt forskningen finns två olika advokattyper, som möjligen gör olika avvägningar i konflikten. ”Vapendragaren” betonar främst lojaliteten, och står vid klientens sida utan att resa moraliska invändningar mot vad han eller hon gör. ”Vägvisaren” är i stället mer inriktad på att hjälpa klienten att fatta bra beslut och göra rätt val, förklarade Ebervall.
Paneldeltagarna fick också en fråga om Thomas Quick-målet och hur en advokat ska agera när en person erkänner trots att en del pekar på att han är oskyldig. Peter Danowsky ansåg att detta mål belyser en samförståndskultur som ibland uppstår i rättssalen, som blir extra tydlig när klienten själv också spelar med i den.
– Svenska domstolar är praktiska och de är tidspressade. Advokater som försöker vrida och vända på saker uppfattas lätt som krångliga och blir inte populära, sa han.
Enligt Claes Peyron aktualiserar Quick-målet konflikten mellan klientlojalitet och regeln om att inte främja orätt, särskilt om orätt här tolkas i någon slags saklig eller moralisk mening.
– Det är tveksamt om man kan försvara någon som vill bli dömd när man tvivlar på skulden. Samtidigt får inte advokaten gå emot sin klients vilja, sa han.