Disciplinärende Beslut 2010

6.

Bakgrund
Advokat B företräder stiftelsen X i tvist angående bättre rätt till kvarlåtenskap mot A.

Anmälan
Anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 13 februari 2009, avser att A på uppdrag upprättat ett testamente i vilket han själv är universell testamentstagare.
Av anmälan framgår i huvudsak följande.

Advokaten A har på uppdrag av C upprättat ett testamente, i vilket han själv är universell testamentstagare. Det kan inte anses förenligt med god advokatsed att lämna biträde i samband med testamentariskt förordnande till sig själv – detta oaktat om det föreligger en tidigare klientrelation med testator eller inte.
I testamente daterat i juni 2003 (”Testamentet”) testamenterar C all sin kvarlåtenskap till advokaten A. C avled i oktober 2005 och i bouppteckningen, förrättad den 28 april 2006 noteras boets behållning uppgå till drygt 4,5 miljoner kronor. Advokaten A anges som universell testamentstagare.

Det är klarlagt att advokaten A är den som upprättat testamentet då han vid muntlig förberedelse i S-stads tingsrätt förklarat att han upprättat testamentet på uppdrag av C, att de samarbetat kring formuleringarna och att han upprättat flera utkast åt henne innan testamentet undertecknades. Det kan i sammanhanget noteras att det ena av testamentsvittnena (D) vid den aktuella tidpunkten arbetade som biträdande jurist hos advokat A. 

I testamente daterat den 10 mars 1994 avseende C:s kvarlåtenskap – det testamente som föregick testamentet – är stiftelsen X universell testamentstagare. Stiftelsen X menar att testamentet bland annat med anledning av missbruk av beroendeställning är ogiltigt och har mot denna bakgrund i augusti 2006 väckt talan mot advokaten A om bättre rätt till kvarlåtenskapen efter C. Hon har erhållit kunskap om de aktuella omständigheterna under hösten 2008 i samband med uppdrag från stiftelsen X att företräda stiftelsen X, jämte det ursprungliga ombudet, i tvisten mot advokaten A.

Advokatens yttrande
A har i yttrande den 13 mars 2009 anfört i huvudsak följande.
Advokaten B:s kritik är obefogad.

Först skall konstateras att C inte varit klient hos honom, än mindre besökt hans kontor. De blev grannar våren 1988 och kom snart att lära känna varandra och blev efter hand allt mer goda och nära vänner. C har inte, varken före eller i samband med testamentet av den 17 juni 2003, intagit någon form av beroendeställning i förhållande till honom.

Testamentet med det aktuella innehållet tillkom på C:s uttryckliga önskan då hon tappat förtroendet för stiftelsen X som uppgivits som universell testamentstagare i testamente daterat den 10 mars 1994. I juni månad 2003 fick C opåkallat från Y-banken ett nytt förslag till testamente, alltjämt med stiftelsen X som universell testamentstagare. C returnerade detta utkast till Y-banken tillsammans med Y-bankens faktura för arbetet med utkastet. Det var uppenbart att C inte önskade att stiftelsen X skulle ha någon del av hennes blivande kvarlåtenskap.

Testamentet från juni 2003 – efter flertaliga utkast – undertecknades av C i hennes bostad samt bevittnades i och i anslutning till hennes bostad. Det är riktigt att D varit biträdande jurist hos honom. Nu är han rådman i T-stads tingsrätt. Såväl då som nu saknas skäl till antagande att denne skulle sakna integritet och redbarhet. Det andra testamentsvittnet, E, har skriftligen yttrat sig i målet T 1111-11 inför S-stads tingsrätt. Hon skall höras muntligen i det målet. Yttrandet, liksom sammanfattning av journal från Z vårdcentral ger uttryck för att C i juni 2003 inte var i sådant skick som kollegan B vill göra gällande, nämligen att hon skulle kommit i beroendeställning till honom p.g.a. sjukdom eller annan oförmåga i juni 2003. Att hennes hälsotillstånd undergick försämring från våren 2004 är inte så anmärkningsvärt beaktande hennes ålder, då hon var född i augusti 1913.

Advokaten B:s användande av argumenten i denna del väl medveten om innehållet i nyssnämnda bilagor, kan inte förstås på annat sätt än att hon i det angivna målet inför S-stads tingsrätt synes söka utvinna processuella fördelar genom prövning i disciplinnämnden, för det fall nämnden, mot all förmodan, skulle utdöma disciplinär påföljd.

Det förordnande som C gjorde i sitt testamente den 17 juni 2003 är helt annorlunda till sitt innehåll än det som förekom i ett disciplinärende som detta redovisats i ”GOD ADVOKATSED”, 1998, s. 83, pkt 2, där kvarlåtenskapen tillföll advokaten till egen del. I C:s testamente som nu är i fråga kan lätt läsas till, vid normalt språkbruk, att uttryck saknas för att han skulle erhålla kvarlåtenskapen för egen del. Hans uppdrag enligt testamentet är att ombesörja att C:s kvarlåtenskap skall komma den medicinska forskningen till nytta och att han betros med uppdraget att arrangera detta enligt vissa i testamentet givna riktlinjer, som sätter honom genom förordnandet i en ställning att jämföras med en syssloman.

Uppdraget har i utomordentlig omfattning försvårats av de åtgärder som vidtagits från stiftelsen X:s sida. Det skall icke förglömmas att ett dödsbo finns efter C. Någon klandertalan från dödsbodelägarnas sida pågår inte. Slutligen skall tilläggas att hans ställning i testamentet icke skiljer sig från den ställning som stiftelsen X gavs i testamentet 10 mars 1994.

Genmäle från anmälaren
B har i genmäle den 3 april 2009 bemött A:s yttrande enligt följande.

Hon saknar anledning att ifrågasätta uppgiften att det inte förelåg någon klientrelation mellan honom och C. Huruvida C stått i beroendeställning till A är vidare föremål för prövning av S-stads tingsrätt och inget som hon menar att Advokatsamfundets disciplinnämnd har att bedöma. Det som föranleder anmälan är redan de klarlagda omständigheterna att en advokat medverkat vid upprättande av ett testamente som i allra högsta grad berörde honom själv.

Såsom framgår av i ärendet ingiven bouppteckning är A universell testamentstagare. Oaktat intentionsskrivningar i testamentet vad gäller forskning har A ensam och oinskränkt äganderätt till kvarlåtenskapen efter C.

Ytterligare yttrande från advokaten
A har i yttrande den 7 maj 2009 anfört bl.a. följande.

Upprättandet av C:s testamente i juni 2003 – vilket skedde i enlighet med de direktiv som C gav honom – skedde helt på privatlivets område och hade intet att skaffa med hans yrkesutövning som advokat.

Det må framhållas att det inte ter sig alldeles klart var gränsen går mellan den – uppenbarligen begränsande – del av en advokats privatliv som kan anses omfattad av Advokatsamfundets vägledande etiska regler, och den större del av privatlivet som faller utanför. Man kan härvidlag jämföra med vad som uttalas i Advokaten i två artiklar intagna i nr 9/2008 respektive nr 1/2009.

Mot bakgrund av innehållet i 41 § i stadgar för Sveriges advokatsamfund kan finnas anledning erinra om, att aktuell anmälan avser omständigheter som ligger närmare än sex år tillbaka i tiden.

A har i yttrande den 12 juni 2009 inkommit med kopia av yttrande av den 13 maj 2009 till S-stads tingsrätt och vill särskilt framhålla följande textrad. I sammanhanget får Sällskapet erinras om föreskriften i ÄB 11 kap. 9 § och 22 kap. 7 § (se t.ex. Gösta Walin: ”Kommentar till Ärvdabalken”, 5:e uppl., s. 288 ff., Anders Eriksson: ”Arv och testamente, 2008, s. 149 ff.)

Nämndens bedömning och beslut
Genom att upprätta ett testamente som berörde honom själv har A allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat. Särskilda skäl att ålägga straffavgift föreligger.
Nämnden tilldelar därför A varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken och ålägger honom enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken att betala straffavgift med femtiotusen (50 000) kr till Sveriges advokatsamfund.

Skiljaktig mening
En ledamot var av skiljaktig mening enligt följande.
A:s agerande är så allvarligt att uteslutning kan komma ifråga. Disciplinnämnden beslutar därför att bordlägga ärendet och att kalla A till muntlig förhandling.