Katastrofen på Haiti pressar ett redan svagt rättssystem
Nr 3 2010 Årgång 76Den 12 januari drabbades Haiti av en av historiens värsta jordbävningar. Dödssiffran i huvudstaden Port-au-Prince beräknas uppgå till nästan en kvarts miljon människor. Mer än en miljon människor har förlorat sina hem. De flesta regeringsbyggnaderna är förstörda och i stort sett hela statsapparaten är utslagen.
Haiti var redan före jordbävningen ett av jordens fattigaste länder och dessutom svårt plågat av korruption, laglöshet och ständigt återkommande naturkatastrofer. År 1804 gjorde sig Haiti fritt från Frankrike efter ett slavuppror, men landet har ändå varit utsatt för en brutal exploatering från de stora kolonialmakternas sida. Under perioden 1915–1934 var Haiti ockuperat av USA. Och Frankrike tvingade 1825 Haiti under hot om invasion att gå med på ett skadestånd på ofattbara 150 miljarder kronor i dagens penningvärde, som kompensation för de slavar och den egendom som Frankrike hade förlorat genom Haitis frigörelse. Den sista avbetalningen på detta enorma skadestånd gjordes så sent som 1947. I dag är det vanligt med ursäkter för koloniala oförrätter, men det har varit märkligt tyst om den så kallade självständighetsskulden. Här ligger uppenbarligen en stor del av förklaringen till Haitis mycket svåra ekonomiska situation redan före den katastrofala jordbävningen i januari.
ILAC har varit aktivt på Haiti sedan 2005. Vi har bistått regeringen i olika juridiska reformprojekt. Bland annat arbetar vi tillsammans med några andra internationella organisationer på en modernisering av brottsbalken och straffrättsprocessen. Vi har också tillsammans med Raoul Wallenberginstitutet vid Lunds universitet försett jämställdhetsministern med en sammanställning av de bästa internationella exemplen på lagstiftning mot olika former av könsdiskriminering. ILAC har också hjälpt de haitiska advokaterna att bilda ett nationellt advokatsamfund.
Men framförallt har ILAC tillsammans med FN och med pengar från Sida byggt upp ett landsomfattande system för fri rättshjälp, som vid årsskiftet bestod av elva kontor runt om i landet, som tillsammans sysselsätter 130 haitiska jurister. Under de knappt två år som denna verksamhet varit igång har våra jurister till exempel lyckats få nästan 2 000 personer frigivna ur fängelserna, antingen genom att de frikänts i rättegångar, eller för att vi lyckats visa att de hållits fängslade utan laglig grund.
När jag besökte Haiti i november förra året upplevde jag för första gången en viss känsla av framtidstro. Säkerheten hade blivit påtagligt bättre. Det pågick byggnadsarbeten på många håll i Port-au-Prince och kvaliteten på vägar och gator hade förbättrats. Några internationella koncerner höll på att sätta upp fabriker för textilproduktion. Ekonomin växte med 4 procent på årsbasis. Vi hade inspirerande samtal om nya juridiska reformprojekt med den nye premiärministern, justitieministern och med president Prévals juridiske rådgivare.
NÄR JAG OCH ILACS PLATSCHEF på Haiti en månad efter jordbävningen ska återvända till Port-au-Prince är flygplatsen stängd för kommersiell trafik. USAs armé har tagit över kontrollen och flygplatsen används bara för de hjälpsändningar som strömmar in från hela världen. Den enda möjligheten att ta sig in i landet är att flyga till Santo Domingo i grannlandet Dominikanska Republiken, där vi hyr en bil för den 40 mil långa resan till Port-au-Prince, på bitvis mycket dåliga vägar.
När vi strax före midnatt kommer fram till gränsen är gränsstationen stängd. I det kompakta mörkret väntar hundratals människor och lastbilar på gryningen när gränsövergången åter ska öppnas. Efter att ha tillbringat natten på varsin madrass på golvet i en restaurangmatsal passerar vi gränsen tidigt nästa morgon.
Till att börja med kör vi genom ett fridfullt, nästan öde landskap, sen längs en stilla sjö. Två timmar senare, i den tätnande morgontrafiken kring Port-au-Prince, börjar vi se de första tecknen på förödelsen. Vi passerar det ena raserade huset efter det andra och ser människor huka under skynken av tyg eller plast. En del har satt upp skyltar med texten:”We need help”. Allteftersom vi närmar oss stadens centrum blir förödelsen alltmer ofattbar. Det går helt enkelt inte att ta till sig vidden av en katastrof där en kvarts miljon människor har förlorat livet, där stora delar av en mångmiljonstad har jämnats med marken och där tiotusentals döda fortfarande ligger kvar under rasmassorna. Den kanske mest omskakande upplevelsen var när man visade oss en jättelik hög av sten, betong och armeringsjärn och förklarade för oss att det var resterna av stadens största förlossningshem, där verksamheten hade pågått för fullt när jordbävningen inträffade. Men på något sätt går människornas vardagsliv ändå vidare. Mitt i kaoset växer nya restauranger och affärer upp och trafiken letar sig långsamt fram på omvägar runt de nedstörtade husen som blockerar vägarna. Trots statens totala frånvaro under de första veckorna efter katastrofen visar människor en disciplin och en värdighet som är djupt imponerande. Visst har det förekommit våld och plundring, särskilt omedelbart efter jordbävningen, men det är inte vad man ser i dag, när man rör sig i Port-au-Prince. Man ser fattigdom och misär, men man möter också en stor vänlighet och vi upplevde aldrig någon känsla av hot mot vår personliga säkerhet. Många talar om att människorna här är vana vid katastrofer och har en otrolig förmåga att anpassa sig och att stödja varandra i tider av nöd och kaos. Att många är djupt troende katoliker sägs också spela en viktig roll.
Som alla andra delar av samhället har rättsväsendet drabbats mycket hårt av jordbävningen. Justitieministeriet och många domstolbyggnader i Port-au-Prince har totalförstörts, liksom många polisstationer och fängelser. Många av dem som arbetade inom rättsväsendet har dött. Alla fängelser har tömts och 8 000 fångar är på fri fot.
MER ÄN EN HALV MILJON av invånarna i Port-au-Prince har sökt sig ut på landsbygden. De flesta av våra rättshjälpskontor ligger i mindre städer i områden som inte drabbades av jordbävningen. Därför har vi märkt en kraftigt ökad efterfrågan på rådgivning i juridiska frågor som hänger samman med anhörigas död och förlust av hus eller annan egendom.
En av våra advokater befann sig tyvärr i en domstolsförhandling i en förstad till Port-au-Prince den ödesdigra stunden och dödades när domstolsbyggnaden rasade. ILACs sekretariat i Port-au-Prince har blivit helt förstört men lyckligtvis fanns ingen inne när byggnaden störtade ned i en ravin.
Några av våra rättshjälpskontor har fått en del skador men rättshjälpsprogrammet har ändå trots jordbävningen kunnat pågå utan avbrott och personalen har på ett beundransvärt sätt arbetat för att möta den ökade efterfrågan på juridisk hjälp som jordbävningen har medfört. Dessutom har ILAC nu placerat en grupp internationella och inhemska experter i justitieministeriet för att hjälpa justitieministern att upprätta en handlingsplan över vilka insatser som behöver göras på kort och lång sikt för att bygga upp ett fungerande rättsväsende. När denna plan är färdig, förhoppningsvis i slutet av april, kommer det att finnas ett stort behov av en mobilisering av internationella juridiska resurser för att bidra till det fortsatta uppbyggnadsarbetet.
HITTILLS HAR BARA NÅGRA FÅ av ILACs 43 medlemsorganisationer engagerat sig i vårt program på Haiti. Efter jordbävningen har glädjande nog många nya medlemsorganisationer anmält sitt intresse. ILAC deltar dessutom i en grupp av karibiska och USA-baserade juridiska organisationer som vill bistå Haiti och samtidigt är angelägna om en effektiv samordning. Och Sida har nyligen gått in med ett generöst finansiellt stöd för att ILAC ska kunna fortsätta och intensifiera sin verksamhet i Haiti.
Med internationellt stöd och en god planering kanske jordbävningen på längre sikt till och med skulle kunna få positiva konsekvenser för Haitis rättsväsende. Efter en så grundlig förstörelse är det inte de gamla bristfälliga strukturerna som ska byggas upp igen. Nu har man kanske rent av en chans att skapa något nytt och bättre.