Rekordböter i asfaltkartellen – hur påverkas rådgivningen till klienter?
Nr 8 2009 Årgång 75I likhet med många andra kartellprocesser har vägen till slutlig dom varit lång. Kartellen uppdagades under hösten 2001 och i mars 2003 väckte Konkurrensverket talan mot elva företag och yrkade att tingsrätten skulle utdöma rekordböter på 1,6 miljarder kronor. Processen krympte efter hand till att omfatta nio företag och yrkanden på 1,2 miljarder kronor, vilket fortfarande var ett rekordstort belopp.
Verket hävdade att företagen under flera år hade haft ett nära och organiserat kartellsamarbete varigenom de delat upp marknader, riggat offentliga upphandlingar och begränsat produktionen av asfaltmassa.
Tingsrätten valde att i huvudsak gå på verkets linje och fällde företagen för kartellsamverkan. Prislappen sattes till totalt 460 miljoner kronor.
I ett försök att bli friade eller få lägre böter valde sex företag att ta processen vidare till Marknadsdomstolen som är sista instans. Med facit i hand kan vi konstatera att åtminstone NCC borde ha avstått.
I likhet med tingsrätten har Marknadsdomstolen funnit det styrkt att företagen har enats om priser och delat upp marknaden vid upphandlingar under perioden 1998 till och med. 2001. Domstolen, som säger sig se mycket allvarligt på överträdelsen, höjde det totala bötesbeloppet från 460 till 500 miljoner kronor. NCC fick, på grund av sin ledande roll i kartellen, böterna höjda från 150 till 200 miljoner kronor.
BÖR FÖRETAG AVSTÅ ÖVERKLAGA?
Skanska, som i tingsrätten dömdes att betala den högsta boten, 170 miljoner kronor, valde att inte överklaga domen. Härmed undvek företaget ett anslutningsöverklagande från Konkurrensverket. Så här i efterhand kan man inte annat än gratulera Skanska till beslutet. Inte bara undkom företaget vad som sannolikt skulle ha varit en höjd konkurrensskadeavgift. Än viktigare är nog att företaget undvek negativ publicitet i samband med att domen meddelades.
Innebär det här att vi advokater bör avråda klienter ifrån att ta kartellmål vidare till Marknadsdomstolen? Intressant är i vart fall att notera att Marknadsdomstolen hittills tenderat att se allvarligare på karteller än tingsrätten. På senare år har tre större kartellprocesser avgjorts; bensinkartellen, Volvohandlarkartellen och nu asfaltkartellen. I samtliga fall har Marknadsdomstolen varit hårdare i sin bedömning än tingsrätten. Mest skiljde sig domstolarnas bedömning åt i Volvohandlarmålet.
Volvohandlarna friades helt i tingsrätten, men fälldes i Marknadsdomstolen och ålades att betala sammanlagt 21 miljoner kronor i böter. I bensinkartellen mer än fördubblades böterna i Marknadsdomstolen, från 52 till 112 miljoner kronor.
SKA DOMSTOLSPROCESS UNVIKAS?
Utdömandet av rekordböter i asfaltkartellmålet gör att man även bör ställa sig frågan om man som advokat överhuvudtaget skall råda en klient med dåligt bevisläge att ta ett kartellärende till domstol. Skall man inte i stället ge klienten rådet att undvika en hårt mediebevakad process och eventuella rekordböter genom att acceptera ett så kallat avgiftsföreläggande, en ny möjlighet sedan den 1 november 2008?
I vissa fall kan ett sådant råd naturligtvis vara på sin plats. I somras fick Konkurrensverket för första gången tillfälle att bötfälla ett företag genom avgiftsföreläggande. I det fallet var det fråga om ett kartellsamarbete mellan två företag där det ena redan hade avslöjat kartellen för verket. Kartellen var av begränsad omfattning varför avgiftsföreläggandet begränsades till 2,5 miljoner kronor. I en sådan situation är det naturligtvis bra att kunna erkänna överträdelsen, undvika en lång process och lägga det hela bakom sig.
Vi är dock av uppfattningen att domen i asfaltkartellen, trots rekordböter, i stället talar för att man som advokat i många fall bör förorda en process framför ett avgiftsföreläggande. Det är viktigt att inte stirra sig blind på de utdömda beloppen utan i stället sätta dessa i relation till de av Konkurrensverket ursprungligen yrkade beloppen. För både Skanska och NCC har notan blivit dyr. 170 respektive 200 miljoner kronor är mycket pengar, men glöm inte att Konkurrensverket, då processen inleddes, ansåg att de båda företagen skulle betala 665 respektive 472 miljoner kronor. Det är tydligt att verkets uppfattning om vad som är rimliga böter fortfarande skiljer sig avsevärt ifrån domstolarnas. Är det fråga om ett avgiftsföreläggande är man som part tvingad att acceptera verkets bötesbelopp.
I karteller där det är fråga om högre belopp bör man nog därför även fortsättningsvis råda sina klienter att ta saken till domstol, om inte annat för att få beloppet prövat.