Disciplinärende 9

BAKGRUND
Enligt uppgift i en artikel i T-tidningen den 15 januari 2008 hade en advokat från V-landskapet åtalats för vårdslös skatteredovisning, då denne i egenskap av likvidator inte redovisat en halv miljon kronor.

V-stads tingsrätt har i dom den 7 mars 2008, mål nr Y, funnit att A bl.a. har gjort sig skyldig till vårdslös skatteredovisning.

”Slutsatsen av vad som förekommit i målet kan inte bli annan än att [A] inte har fullgjort sina skatterättsliga åligganden som likvidator för bolaget. Det finns inga argument enligt de tillämpliga förarbetena som gör att åsidosättandet kan ses som ringa. Omfattningen är tvärtom sådan att det inte finns utrymme för annat än att anse [A] ha förfarit grovt oaktsamt. Åsidosättandet rör sig inte heller om småsummor utan om en halv miljon under sammanlagt tre deklarationsperioder, vilket samtidigt visar vilken omfattning bolaget i likvidation haft.”

Tingsrätten ansåg därmed att åtalet avseende vårdslös skatteredovisning styrkts i sin helhet. Påföljden stannade vid ett avvägt bötesstraff. Domen har inte överklagats och vann laga kraft den 29 mars 2008.

I ett infordrat yttrande, daterat den 29 april 2008, har A anfört i huvudsak följande. Efter att X AB underlåtit att inkomma med årsredovisning beslöt Bolagsverket att bolaget skulle försättas i likvidation och förordnade honom till likvidator. Av meddelande från Skatteverket den 8 juni 2004 framgår att verket inte avsåg att utkräva ställföreträdaransvar mot honom. Hans försummelse bestod i att han ”nollade” ett antal skattedeklarationer för bolaget som avsåg den tid under vilken han var likvidator. Detta skedde sedan han i samband med den senare inträffade konkursen fick klart för sig att sådana skattedeklarationer inte ingetts. Under förundersökningen föreslogs strafföreläggande. Efter visst övervägande valde han dock inte att godkänna ett sådant. I tingsrätten vitsordade han de faktiska omständigheterna men åberopade i stället 5 § andra stycket skattebrottslagen som grund för att han inte skulle dömas till ansvar, då han enligt sin egen uppfattning ansåg ”gärningen” var att hänföra till mindre allvarlig art. Självklart är det ostridigt att han som likvidator hade ansvar för att skattedeklarationer lämnades. Han kan endast beklaga sin försummelse. Det kan då även noteras att han, om han i stället för att ”nolla” deklarationerna angett att han saknat underlag för redovisningen, med all sannolikhet inte blivit föremål för denna brottsutredning.

NÄMNDENS BEDÖMNING OCH BESLUT
Av utredningen i ärendet framgår att A i sin egenskap av likvidator under flera deklarationsperioder avgivit felaktiga deklarationer avseende icke obetydliga belopp. Härigenom har han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat.
Nämnden tilldelar därför A varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.