Grupptalan – en svensk tiger!
Nr 5 2008 Årgång 74Pointlex Legala Affärer tar i nummer 2, 2008, upp lagen om grupprättegång (GrL) till diskussion. Det är bra! Advokat Martin Wallin, delägare och ansvarig för processgruppen vid Linklaters i Stockholm, konstaterar att den oro som fanns när lagen trädde i kraft var ”klart överdriven.” Det har han förvisso rätt i!
Men för drygt tio år sedan tog just den advokatbyrå Martin Wallin nu företräder, då med namnet Lagerlöf & Leman, på sig den för en advokatbyrå kanske inte så självklara uppgiften att på uppdrag av näringslivet skapa maximal oro. Man hävdade att det fanns all anledning att oroa sig och jobbade hårt på att stoppa ett lagförslag som siktade till ökad access to justice, fri konkurrens och en sund marknad. Bland annat hyrde man in företaget JKL för att lobba bort det amerikanska ”Frankenstein monster” – class actions – man såg framför sig. Det gick en tid. Det var inte bra. Men lagen hade sin gång och har nu fyllt fem år.
Att oron var ”klart överdriven” är sant. Men det betyder inte att lagen saknar betydelse. Enligt Wallin har ”såvitt känt enbart fem processer startats”. Sanningen är att det handlar om minst det dubbla. På svarandesidan figurerar: Aer Olympic, Falck Security AB, NCC AB, Försäkringsaktiebolaget Skandia (jag höll på att skriva Skandalia), Aftonbladet Nya Medier AB, Kraftkommission i Sverige AB (numera Stävrullen Finans AB), TeliaSonera Sverige Aktiebolag, Göteborgs Egna Hem AB, Järfälla kommun m.fl. (”Stulen barndom”), Svenska Staten genom JK (den privata spritimporten) och Luftfartsverket (buller från Arlanda). Långt framskridna planer finns för åtminstone tre nya grupprättegångar under 2008. Se till exempel www.grupptalanmotsalus.se
Det är kanske inte så många processer. Det är bra. Möjligheten att processa är viktigare än processerna. Och det handlar redan om många personer. Enbart i Skandia ingick mer än en miljon livsparare i gruppen innan saken gick över i ett skiljeförfarande. Övriga grupper omfattar många tusen medborgare. I rättsfallet Arlanda har 7 000 av 20 000 identifierade gruppmedlemmar anmält att de vill omfattas av rättegången.
Få rättegångar, många berörda. Maximal effekt för minimal insats. Det är också bra. Många fler än så berörs inte av vanliga civilprocesser – som ändå totalt kostar väldigt mycket mer tid och pengar. Mycket pengar blir det också om grupptalan får framgång i de nämnda tvisterna. Det handlar om mer än en miljard kronor om Skandia räknas med; många, många miljoner även Skandia förutan.
Men har något kommit ut av dessa grupprättegångar? Några har avvisats, flera ligger kvar i domstolarna. Tiden går. KO mot Kraftkommission fick, trots påstötningar från KO, vänta mer än ett och ett halvt år (!!) enbart i HD innan man äntligen fick beslut om att svaranden vägrades prövningstillstånd rörande processförutsättningarna. Nu fortsätter äntligen handläggningen vid Umeå tingsrätt.
Grupptalan har sex funktioner. Den reparativa effekten är ännu begränsad. Än så länge har ingen dom i sak avkunnats. I några mål har man nått fram till, eller är på god väg mot, för gruppen gynnsamma förlikningar, en av dem är godkänd av rätten och fastställd genom dom. Det är bra. Vid grupptalan handlar det ofta om individuellt oprocessbara anspråk; process enligt småmålsreglerna leder då till förlust även vid vinst. Men grupptalan kan leda fram till en förlikning som annars aldrig kommit till stånd. På sikt kan det också bli fråga om individuell ersättning till ett stort antal gruppmedlemmar. Class actions världen över, liksom ordinära tvistemål, leder ytterst sällan ända fram till dom eller ens till huvudförhandling. Det är ingenting särskilt med det. Effekterna är ändå avsevärda.
Den preventiva effekten av lagen om grupprättegång är för många en trosfråga. Själv är jag övertygad om att reell och jämlik access to justice, att ett rättsskyddsvakuum fylls ut, påverkar beteendet på till exempel konsument-, konkurrens- och miljöområdet. Även frågor om diskriminering är av intresse. Om det sedan handlar om moralbildning eller ekonomisk avskräckning (”cost-internalisation”), därom kan de lärde tvista. Troligen är det både och. Men sunda affärsmetoder, en fri konkurrens, skydd för miljön och så vidare ligger i allas intresse.
Den processekonomiska effekten är uppenbar när alternativet till grupprättegång är upprepade processer om samma sak. Grupptalan skapar också möjlighet till prejudikatsbildning och rättsutveckling i frågor som man tidigare inte kunnat ta till domstol. Vidare ökar möjligheterna till lagprövning och annan normkontroll, till exempel mot EG-rätten (aktuellt i målet om spritimport). GrL medverkar dessutom till att domstolarna kan fungera som en rättspolitisk arena och som forum för etisk-moralisk diskurs. En viktig drivkraft för att gå till domstol är inte sällan moralisk upprördhet över missförhållanden inom näringslivet (till exempel Skandia och Salus Ansvar). Man känner sig kränkt men har inte haft någonstans att vända sig. Det handlar om att synliggöra, att åstadkomma debatt och rättsutveckling även utanför processen ram. Domstolarna och grupptalan har viktiga demokratiska uppgifter i alla dessa avseenden.
Oron var alltså obefogad. Missbruk har inte förekommit. Investeringsklimatet har inte påverkats. Den seriösa företagsamheten har inte skadats, snarare skyddats. Vid Juriststämman i Göteborg i december framhöll advokaten Per-Olov Sköld (Vinges) i sin inledning vid ett seminarium om grupptalan i konkurrensmål:
”Det finns en allmänt utbredd missuppfattning, inte minst i Sverige, att deltagande i grupptalan skulle vara oseriöst och fult. En annan missuppfattning är att industrin alltid är på svarandesidan i grupprättegångar. .... /.... Min uppfattning är ... att det är hög tid att det svenska näringslivet och svenska advokater inser att grupptalan ... rätt använd inte är något fult utan ett seriöst, framgångsrikt och kostnadseffektivt sätt att tillvarata rättigheterna för företag som blivit utsatta för konkurrensbrott eller liknande.”
Grupptalan i klara fall borde – och är avsedd att – vara mums för advokater. Även processer drivs kanske bäst av privata initiativ. Men ganska få rättegångar har det blivit. Några till vore OK. Ännu har ingen organisationstalan väckts, trots att GrL tillåter att man startar en liten organisation den ena dagen och väcker grupptalan den nästa (givetvis förutsatt att GrL:s krav på gruppföreträdare är uppfyllda). Endast en offentlig grupptalan (KO mot Kraftkommission) på fem år är också mindre än väntat. Men att tio försök redan gjorts med enskild grupptalan är mer än de flesta, inom och utom Sverige, trodde. Vid ogillande svarar ju käranden för rättegångskostnaderna. Möjligheterna till riskavtal med ombudet kan vara en bra hjälp (till exempel inget arvode vid förlust), likaså att stödföreningar kan bildas och att domstolen ombesörjer och bekostar underrättelser till gruppmedlemmarna. Men försäkringsbolagens sedan mer än tio år starkt (och obegripligt) negativa attityd till privat rättsskydd vid grupptalan drar åt andra hållet.
Finansieringen och kostnadsansvaret är betydelsefulla faktorer för alla inblandade. Värst är det för käranden, bäst är det för gruppmedlemmarna. Martin Wallin skriver (tyvärr): ”De som deltar i en grupptalan löper en viss risk att få svara för svarandens rättegångskostnader.” Det är förvisso sant vad gäller käranden – men endast för denne. Vanliga gruppmedlemmar (de som inte går in som parter) kan aldrig åläggas något ansvar för svarandens kostnader. En annan sak är att om käranden och gruppen vinner målet kan gruppmedlemmarna av de inprocessade medlen få bidra till extra ombudsarvode eller sådana ombudskostnader som svaranden inte förmår betala. Det kan dock aldrig handla om mer än vad gruppmedlemmen vunnit genom rättegången. För grupptalans framtid är det viktigt att detta budskap når ut till alla: Vanliga gruppmedlemmar riskerar aldrig att förlora ekonomiskt på en grupprättegång, hur den än slutar!!
Ty en framtid har grupptalan, det är jag övertygad om. GrL har väckt stort intresse utomlands. Reformdiskussionerna har tagit fart världen över, nu även inom EU-samarbetet. Vi var först i världen utanför den anglo-amerikanska rättssfären när vi för fem år sedan, trots ”klart överdriven” oro och hårt motstånd, införde en fullständig lag om grupptalan. GrL gäller för alla slags anspråk vid allmän domstol (samt vid skadestånds- och förbudstalan vid miljödomstol). Alla tre formerna av grupptalan kan föras. Vid alla tre kan individuell ersättning yrkas för alla gruppmedlemmar. Finland följde efter med en begränsad lag (endast för KO) i oktober 2007. Danmark och Norge har fullständiga lagar sedan den 1 januari i år. Där finns även möjlighet att använda automatisk grupptillhörighet med rätt till avhopp (opt out) vid små anspråk. Enligt GrL tillämpas undantagslöst krav på anmälan (opt in).
I dagarna lägger en av regeringen särskilt utsedd utredningsman fram resultatet av en utvärdering om hur GrL fungerat under sina första fem år. Det skall bli intressant att läsa vad hon anser och föreslår. Men det finns knappast anledning att vara orolig för GrL. Vi importerade aldrig något amerikanskt ”Frankenstein monster”. Vi satsade på en svensk tiger. Den är samarbetsvillig, men inte tandlös. Den är fullständig men inte fulländad. Några tänder bör nog slipas, några plomberas, så till exempel vad gäller finansieringen, tidsåtgången, möjligheter till edition och automatisk grupptillhörighet vid små anspråk (”opt out-ventil”). Får vi det, då kanske GrL biter ännu bättre.
Grrrrrrrrrrrrrrrrrr!
Fotnot: Per Henrik Lindblom är författare till boken Grupptalan. En studie av det anglo-amerikanska class actioninstitutet ur svenskt perspektiv, Norstedts Juridik 1989 (nytryck 2002). Kommer i höst ut med boken Grupptalan i Sverige. Bakgrund och kommentarer till lagen om grupprättegång, Norsteds Juridik 2008.