A house divided?
Nr 6 2005 Årgång 71
Debattör: Göran Luterkort
Det är utomordentligt glädjande att Advokatsamfundet har en generalsekreterare som är bevandrad i Shakespeare och dessutom har ett optimistiskt sinne.
Men Richard III? Var det inte han som slutade sina dagar på slagfältet i Bosworth med ropet: "A horse a horse – my kingdom for a horse." Richards av generalsekreteraren citerade optimistiska tirader är nog förhastade.
Kan det vara så med vårt samfund att ett annat citat är mer på sin plats nämligen Abraham Lincolns berömda: "A house divided against itself cannot stand."
Uttrycket ingick i Lincolns tal den 16 juni 1858, alltså tre år innan inbördeskriget utbröt. Metaforen syftade på konflikten i slavfrågan som hotade att spränga nationen i två hälfter och som också ledde till denna konsekvens. Sådan greuelpropaganda vill jag givetvis inte göra mig skyldig till men jag tycker mig böra varna för alltför långtgående slutsatser av "freden i Göteborg".
Det bubblar nog fortfarande under ytan. Två skiljelinjer – eller möjligen flera – kan iakttagas, nämligen synen på de etiska reglerna samt humanjuristernas känsla att de mer och mer betraktas som samfundets styvbarn.
För att fortsätta folkhemsmetaforerna: det står mer och mer klart att de stora affärsbyråerna trycker mer på begreppet "affär" än det hävdvunna "advokat". Eller vad ska man säga om en rubrik i DI den 20 april i år "Ska svenska advokater låta utländska byråer ta affärerna?"
"Affärerna."
Jag har haft tusentals uppdrag under mitt advokatliv men någon "affär" har jag aldrig gjort med mina klienter. För att behålla dessa "affärer" vill affärsjuristerna "modernisera" de etiska reglerna, vilket i klarspråk betyder att hävdvunna jävsregler skall ändras till förmån för de kollegor som anser att en advokat mycket väl kan tjäna två herrar blott dessa herrar – åtminstone för stunden – går med på arrangemanget.
Dessbättre tycks det inte finnas någon majoritet för förslaget men jag fruktar att det kommer att dyka upp igen möjligen i mindre utmanande form. Hur som helst klyver det samfundet i två hälfter.
Så var det humanjuristerna. Detta tåliga släkte har länge nöjt sig med samfundets vaga insatser för dess villkor men frågan är hur länge tålamodet skall vara. Samfundet är visserligen ingen fackförening men nog skulle större resurser kunna avsättas på humanjuridikens område.
För övrigt anser jag att den allt skarpare indelningen av kåren i affärsjurister och humanjurister är olycklig. Skulle inte en byrå som sysslar med lönsamma "affärer" kunna bereda plats för en humanjuridisk avdelning även om den inte visar samma lönsamhet som affärsjuridiken?
Kanske skulle ett sådant arrangemang också främja delägarnas respekt för yrkesetiken. "A house divided…" Nej bort det.
GÖRAN LUTERKORT
Advokat
Publicerad i nr 6 2005
Men Richard III? Var det inte han som slutade sina dagar på slagfältet i Bosworth med ropet: "A horse a horse – my kingdom for a horse." Richards av generalsekreteraren citerade optimistiska tirader är nog förhastade.
Kan det vara så med vårt samfund att ett annat citat är mer på sin plats nämligen Abraham Lincolns berömda: "A house divided against itself cannot stand."
Uttrycket ingick i Lincolns tal den 16 juni 1858, alltså tre år innan inbördeskriget utbröt. Metaforen syftade på konflikten i slavfrågan som hotade att spränga nationen i två hälfter och som också ledde till denna konsekvens. Sådan greuelpropaganda vill jag givetvis inte göra mig skyldig till men jag tycker mig böra varna för alltför långtgående slutsatser av "freden i Göteborg".
Det bubblar nog fortfarande under ytan. Två skiljelinjer – eller möjligen flera – kan iakttagas, nämligen synen på de etiska reglerna samt humanjuristernas känsla att de mer och mer betraktas som samfundets styvbarn.
För att fortsätta folkhemsmetaforerna: det står mer och mer klart att de stora affärsbyråerna trycker mer på begreppet "affär" än det hävdvunna "advokat". Eller vad ska man säga om en rubrik i DI den 20 april i år "Ska svenska advokater låta utländska byråer ta affärerna?"
"Affärerna."
Jag har haft tusentals uppdrag under mitt advokatliv men någon "affär" har jag aldrig gjort med mina klienter. För att behålla dessa "affärer" vill affärsjuristerna "modernisera" de etiska reglerna, vilket i klarspråk betyder att hävdvunna jävsregler skall ändras till förmån för de kollegor som anser att en advokat mycket väl kan tjäna två herrar blott dessa herrar – åtminstone för stunden – går med på arrangemanget.
Dessbättre tycks det inte finnas någon majoritet för förslaget men jag fruktar att det kommer att dyka upp igen möjligen i mindre utmanande form. Hur som helst klyver det samfundet i två hälfter.
Så var det humanjuristerna. Detta tåliga släkte har länge nöjt sig med samfundets vaga insatser för dess villkor men frågan är hur länge tålamodet skall vara. Samfundet är visserligen ingen fackförening men nog skulle större resurser kunna avsättas på humanjuridikens område.
För övrigt anser jag att den allt skarpare indelningen av kåren i affärsjurister och humanjurister är olycklig. Skulle inte en byrå som sysslar med lönsamma "affärer" kunna bereda plats för en humanjuridisk avdelning även om den inte visar samma lönsamhet som affärsjuridiken?
Kanske skulle ett sådant arrangemang också främja delägarnas respekt för yrkesetiken. "A house divided…" Nej bort det.
GÖRAN LUTERKORT
Advokat
Publicerad i nr 6 2005