Lågmäldheten var hans kännetecken
Nr 4 2004 Årgång 70
När Sven Harald Bauer avled den 11 mars 2004 vid en ålder av 79 år gick en av Advokatsamfundets märkesmän ur tiden. Han åtnjöt stor respekt för sin yrkesskicklighet och personliga resning och för sitt arbete inom vårt samfund.
Sven Harald var från början inriktad på att få träda in i fadern Harald Bauers advokatbyrå. Dessa planer grusades dock genom faderns hastiga död 1944. I stället började han 1950 som biträdande jurist vid Erik Berglunds Advokatbyrå i Stockholm. Han blev byrån trogen till 1986, som delägare från 1959.
Vid Erik Berglunds Advokatbyrå kom Sven Harald i stor utsträckning att företräda amerikanska företag som ville etablera sig i Sverige, vilket tilltog efter kriget. Därigenom byggde han tidigt upp ett internationellt kontaktnät. En viktig kontakt var den internationella advokatbyrån Baker & McKenzie.
År 1987 gick Sven Harald in som delägare i Advokatfirman Landahl & Bauer. År 1991 fick han chansen att med ett antal likasinnade starta Baker & McKenzie i Stockholm. Där var han verksam som internationell partner under sina sju återstående aktiva år som advokat.
I Sven Haralds klientkrets ingick både företag och enskilda personer. Han sökte inte uppmärksamheten. Men omskrivet blev hans uppdrag att företräda Ingmar Bergman. Uppmärksammad var även hans framgångsrika talan i HD för Brf Trumslagaren nr 7 i Stockholm angående avgifter för vatten och avlopp. Han var ofta anlitad som skiljeman, inte sällan som skiljenämndens ordförande, och som ordförande i bolagsstyrelser och vid bolagsstämmor.
Sven Harald satt i Advokatsamfundets styrelse 1969–1975 och var 1981–1985 dess ordförande. Han var därefter vice ordförande i disciplinnämnden 1988–1990 och dess ordförande 1990–1992. Hans ordförandeskap utmärktes av reda och lugn. I lågmäld ton lotsade han ärendena till genomtänkta beslut.
Just lågmäldheten var ett av Sven Haralds kännetecken. Han höjde sällan rösten, han behövde inga åthävor. Med halvglasen långt fram på nästippen presenterade han sin mening, sakligt och lugnt även om det blåste hårt. Förargligheter kunde han ibland bemöta med en liten bitsk sarkasm men knappast något mer. Sven Harald var raka motsatsen till den yvige, mångordige och flärdfulle advokat som dagens media så gärna förmedlar. Även i detta var han en förebild.
I umgänget på advokatbyrån var Sven Harald en medelpunkt, både till vardags och till fest. Han dansade gärna, om musiken var den rätta, annars ägnade han hellre tid åt sin pipa. Han berättade också gärna historier och anekdoter. Hans underfundiga humor spred glädje, såväl vid personalsammankomster som vid delägarmöten.
Sven Harald lyckades kombinera ett tidskrävande yrkesliv med ett rikt familjeliv och en rad fritidsintressen. Hans stora naturintresse är omvittnat, och när han för Advokatsamfundets räkning lät sig avporträtteras, blev det sittande mot bakgrund av ett lappländskt landskap med en älg.
Sven Harald tillhörde scoutrörelsen sedan pojkåren och tog till sig scoutlagens bud om pålitlighet, omtanke och ansvar. Han betroddes bland annat att ha kronprins Carl Gustaf i sin avdelning inom Hedvig Eleonora scoutkår. På 1960-talet blev Sven Harald ”International Commissioner” för Sveriges Scoutförbund, som han representerade vid flera världskonferenser. Han var ordförande för den kommitté som 1975 ordnade ”Nordjamb”, ett världsscoutläger för 17 000 scouter i Lillehammer. För sina insatser tilldelades han scoutrörelsens högsta utmärkelse, ”Bronsvargen”, som endast tre svenskar fått, varav en är vår kung.
Sven Harald var även engagerad i Världsnaturfonden och satt i dess svenska styrelse från 1986. Ännu på äldre dagar sökte han naturupplevelser genom fjällvandringar på skidor i Lappland och genom jakt, fiske och viltvård på familjens gård Ånga i Sörmland.
Sven Haralds ideella inriktning färgade det mesta av vad han företog sig. Juridiken och arbetet var inte allt, de var delar i något större. Sven Harald var en vänfast man med vid blick. Det är en stor förmån att ha fått känna honom.
BENGT BERGENDAL
Advokat
JONAS BENEDICTSSON
Advokat
Sven Harald var från början inriktad på att få träda in i fadern Harald Bauers advokatbyrå. Dessa planer grusades dock genom faderns hastiga död 1944. I stället började han 1950 som biträdande jurist vid Erik Berglunds Advokatbyrå i Stockholm. Han blev byrån trogen till 1986, som delägare från 1959.
Vid Erik Berglunds Advokatbyrå kom Sven Harald i stor utsträckning att företräda amerikanska företag som ville etablera sig i Sverige, vilket tilltog efter kriget. Därigenom byggde han tidigt upp ett internationellt kontaktnät. En viktig kontakt var den internationella advokatbyrån Baker & McKenzie.
År 1987 gick Sven Harald in som delägare i Advokatfirman Landahl & Bauer. År 1991 fick han chansen att med ett antal likasinnade starta Baker & McKenzie i Stockholm. Där var han verksam som internationell partner under sina sju återstående aktiva år som advokat.
I Sven Haralds klientkrets ingick både företag och enskilda personer. Han sökte inte uppmärksamheten. Men omskrivet blev hans uppdrag att företräda Ingmar Bergman. Uppmärksammad var även hans framgångsrika talan i HD för Brf Trumslagaren nr 7 i Stockholm angående avgifter för vatten och avlopp. Han var ofta anlitad som skiljeman, inte sällan som skiljenämndens ordförande, och som ordförande i bolagsstyrelser och vid bolagsstämmor.
Sven Harald satt i Advokatsamfundets styrelse 1969–1975 och var 1981–1985 dess ordförande. Han var därefter vice ordförande i disciplinnämnden 1988–1990 och dess ordförande 1990–1992. Hans ordförandeskap utmärktes av reda och lugn. I lågmäld ton lotsade han ärendena till genomtänkta beslut.
Just lågmäldheten var ett av Sven Haralds kännetecken. Han höjde sällan rösten, han behövde inga åthävor. Med halvglasen långt fram på nästippen presenterade han sin mening, sakligt och lugnt även om det blåste hårt. Förargligheter kunde han ibland bemöta med en liten bitsk sarkasm men knappast något mer. Sven Harald var raka motsatsen till den yvige, mångordige och flärdfulle advokat som dagens media så gärna förmedlar. Även i detta var han en förebild.
I umgänget på advokatbyrån var Sven Harald en medelpunkt, både till vardags och till fest. Han dansade gärna, om musiken var den rätta, annars ägnade han hellre tid åt sin pipa. Han berättade också gärna historier och anekdoter. Hans underfundiga humor spred glädje, såväl vid personalsammankomster som vid delägarmöten.
Sven Harald lyckades kombinera ett tidskrävande yrkesliv med ett rikt familjeliv och en rad fritidsintressen. Hans stora naturintresse är omvittnat, och när han för Advokatsamfundets räkning lät sig avporträtteras, blev det sittande mot bakgrund av ett lappländskt landskap med en älg.
Sven Harald tillhörde scoutrörelsen sedan pojkåren och tog till sig scoutlagens bud om pålitlighet, omtanke och ansvar. Han betroddes bland annat att ha kronprins Carl Gustaf i sin avdelning inom Hedvig Eleonora scoutkår. På 1960-talet blev Sven Harald ”International Commissioner” för Sveriges Scoutförbund, som han representerade vid flera världskonferenser. Han var ordförande för den kommitté som 1975 ordnade ”Nordjamb”, ett världsscoutläger för 17 000 scouter i Lillehammer. För sina insatser tilldelades han scoutrörelsens högsta utmärkelse, ”Bronsvargen”, som endast tre svenskar fått, varav en är vår kung.
Sven Harald var även engagerad i Världsnaturfonden och satt i dess svenska styrelse från 1986. Ännu på äldre dagar sökte han naturupplevelser genom fjällvandringar på skidor i Lappland och genom jakt, fiske och viltvård på familjens gård Ånga i Sörmland.
Sven Haralds ideella inriktning färgade det mesta av vad han företog sig. Juridiken och arbetet var inte allt, de var delar i något större. Sven Harald var en vänfast man med vid blick. Det är en stor förmån att ha fått känna honom.
BENGT BERGENDAL
Advokat
JONAS BENEDICTSSON
Advokat