Krim får kritik
Nr 3 2004 Årgång 70
Kriminalvården måste bli bättre på att följa upp hur frigivna fångar återanpassas i samhället, anser Riksrevisionen i en granskning. Dagens bristfälliga uppföljning innebär att kriminalvården själv inte vet hur man lyckas med sina insatser för att minska återfallsförbrytare.
Riksrevisionen har granskat hur myndigheten lever upp till sitt mål att minska återfall i brott samt främja de frigivnas anpassning i samhället, framför allt utifrån möjligheterna att få ett hederligt arbete.
Granskningen visar på flera brister i kriminalvårdens uppföljningssystem. Framför allt vänder sig Riksrevisionen mot att kriminalvården inte följer upp alla. De som friges från anstalt och som inte har någon övervakning, omfattas inte av någon regelbunden uppföljning av hur de anpassas i samhället.
Revisionen är också kritisk till att uppföljningen inte görs på individnivå, vilket gör att resultaten inte kan kopplas till de insatser som just den individen fått. Dessutom vänder man sig mot att information och statistik inte är uppdelad efter frivårdsområden, vilket också gör det svårare att knyta resultaten till vilka insatser som gjorts.
Goda exempel
Riksrevisionen anser att kriminalvårdens uppföljning i fortsättningen ska omfatta alla som friges och att information ska registreras och sammanställas för varje individ, så att det går att koppla ihop resultaten med gjorda insatser. Dessutom bör statistiken delas in efter respektive frivårdsområde. Då går det att dra ordentliga slutsatser och sprida goda exempel utifrån lyckade resultat.
Granskarna vill också att regeringen ställer utökade och preciserade krav både på kriminalvården och Brottsförebyggande rådet, när det gäller återrapporteringen av de tidigare internernas återfall i brott och anpassning i samhället.
HANS HELLBERG
Granskningen visar på flera brister i kriminalvårdens uppföljningssystem. Framför allt vänder sig Riksrevisionen mot att kriminalvården inte följer upp alla. De som friges från anstalt och som inte har någon övervakning, omfattas inte av någon regelbunden uppföljning av hur de anpassas i samhället.
Revisionen är också kritisk till att uppföljningen inte görs på individnivå, vilket gör att resultaten inte kan kopplas till de insatser som just den individen fått. Dessutom vänder man sig mot att information och statistik inte är uppdelad efter frivårdsområden, vilket också gör det svårare att knyta resultaten till vilka insatser som gjorts.
Goda exempel
Riksrevisionen anser att kriminalvårdens uppföljning i fortsättningen ska omfatta alla som friges och att information ska registreras och sammanställas för varje individ, så att det går att koppla ihop resultaten med gjorda insatser. Dessutom bör statistiken delas in efter respektive frivårdsområde. Då går det att dra ordentliga slutsatser och sprida goda exempel utifrån lyckade resultat.
Granskarna vill också att regeringen ställer utökade och preciserade krav både på kriminalvården och Brottsförebyggande rådet, när det gäller återrapporteringen av de tidigare internernas återfall i brott och anpassning i samhället.
HANS HELLBERG