När ska man som god advokat avböja ett uppdrag?
Nr 1 2004 Årgång 70
För de flesta av kollegorna skapar jävsproblematiken av och till problem men går i de flesta fall att hantera. I 14 och 15 §§ vägledande regler om god advokatsed finns, som bekant, regler om när man skall avböja erbjudet uppdrag.
Nedanstående exempel visar emellertid på svårigheten att förutse problemen.
BOSTADSRÄTTSHAVAREN hade med stöd av 8 kap. 2 § och 17 § lagen om ekonomiska föreningar begärt att länsstyrelsen skulle utse medrevisor samt särskild granskare i en bostadsrättsförening. Till särskild granskare utsåg länsstyrelsen jurist på en av de större revisionsfirmorna.
Sedan granskaren genomfört större delen av uppdraget, men ej avslutat det, upptäckte bostadsrättshavaren att en av styrelseledamöterna i bostadsrättsföreningen var bror med en av juristens kollegor, jämväl revisionsbolagets VD, och anmälde därför jäv enligt 8 kap. 7 § lag om ekonomiska föreningar.
REVISIONSBYRÅN invände att byrån har 1 800 personer anställda i Sverige varav 180 i Göteborg, samt att VD var stationerad i Stockholm inom affärsområdet revision och juristen i Göteborg. Man invände vidare att juristen och revisorn inte känner varandra och aldrig talas vid.
Bostadsrättshavaren menade att om någon på revisionsfirman var jävig bleve alla medarbetare jäviga. Vid en samlad bedömning ansåg emellertid länsrätten att jäv inte förelåg. Kammarrätten meddelade inte prövningstillstånd och regeringsrätten överväger f.n. om målet skall återförvisas.
I EN LITEN organisation hade frågan om jäv varit uppenbar. Genom länsrättens och kammarrättens avgöranden kan man synbarligen kringgå problemet genom att skapa tillräckligt stora organisationer. Frågan är om detta varit lagstiftarens mening och om vägledande regler om god advokatsed skall tolkas på samma sätt.
Det vore givetvis intressant om regeringsrätten meddelade prövningstillstånd och återförvisade ärendet till kammarrätten för prövning i sak. Först då skulle man kunna få ett vägledande rättsfall.
Finns det anledning till vägledande synpunkter från Advokatsamfundet?
BERTIL LUNDBERG
Advokat
BOSTADSRÄTTSHAVAREN hade med stöd av 8 kap. 2 § och 17 § lagen om ekonomiska föreningar begärt att länsstyrelsen skulle utse medrevisor samt särskild granskare i en bostadsrättsförening. Till särskild granskare utsåg länsstyrelsen jurist på en av de större revisionsfirmorna.
Sedan granskaren genomfört större delen av uppdraget, men ej avslutat det, upptäckte bostadsrättshavaren att en av styrelseledamöterna i bostadsrättsföreningen var bror med en av juristens kollegor, jämväl revisionsbolagets VD, och anmälde därför jäv enligt 8 kap. 7 § lag om ekonomiska föreningar.
REVISIONSBYRÅN invände att byrån har 1 800 personer anställda i Sverige varav 180 i Göteborg, samt att VD var stationerad i Stockholm inom affärsområdet revision och juristen i Göteborg. Man invände vidare att juristen och revisorn inte känner varandra och aldrig talas vid.
Bostadsrättshavaren menade att om någon på revisionsfirman var jävig bleve alla medarbetare jäviga. Vid en samlad bedömning ansåg emellertid länsrätten att jäv inte förelåg. Kammarrätten meddelade inte prövningstillstånd och regeringsrätten överväger f.n. om målet skall återförvisas.
I EN LITEN organisation hade frågan om jäv varit uppenbar. Genom länsrättens och kammarrättens avgöranden kan man synbarligen kringgå problemet genom att skapa tillräckligt stora organisationer. Frågan är om detta varit lagstiftarens mening och om vägledande regler om god advokatsed skall tolkas på samma sätt.
Det vore givetvis intressant om regeringsrätten meddelade prövningstillstånd och återförvisade ärendet till kammarrätten för prövning i sak. Först då skulle man kunna få ett vägledande rättsfall.
Finns det anledning till vägledande synpunkter från Advokatsamfundet?
BERTIL LUNDBERG
Advokat