Regeringsformen eller EU:s grundlag?
Nr 9 2003 Årgång 69
Väg samman politik och juridik och gör integrerade analyser!
I senaste numret av Advokaten (nr 8/2003) riktar samfundets generalsekreterare, Anne Ramberg, fokus på maktdelningsfrågor och frågan om införandet av en författningsdomstol. Hon tar avstamp i ett offentligt seminarium i Rosenbad arrangerat av statsrådet Pär Nuder. Seminariet ingår i den offentliga idéfas som skall äga rum innan en ny grundlagsutredning får tydliga direktiv. Det är tänkt att Nuder med Mats Svegfors som förste styrman skall ta ett helhetsgrepp och anpassa våra grundlagar till den nya tidens krav.
ANNE RAMBERGS artikel ligger helt rätt i tiden. Ämnet maktdelning och lagprövning är internationellt sett hett. I EG-domstolen står maktpolitik mot juridik i målet om Somalia-svenskarnas frysta tillgångar. Samtidigt är förhandlingarna om EU:s framtida författning i full gång. Den nya författningen innebär i realiteten att EG-domstolens närmast revolutionära politikskapande rättspraxis från 1960-talet nu skall sättas på pränt: EU-medlemskapet innebär en slutlig överlåtelse av suveräna rättigheter till en gemensam suverän som har till mål att skapa ett europeiskt statsskick byggt på demokrati, rättsstat och rättsgemenskap.
Det är alltså fyrtio år sedan som sex domare i Luxemburg i det legendariska Costamålet lade grunden till den konstitutionella revolution som omvandlat en lös europeisk gemenskap till en avancerad politisk union. Skyddet av grundläggande fri- och rättigheter är nu en central europeisk värdegrund som ytterst skyddas av författningsdomstolar som EG-domstolen och Europadomstolen i Strasbourg.
I Sverige brottas vi nu med hur vi konstitutionellt sett skall se på vårt EU-medlemskap. Vi arrangerar stora konferenser för att lösa frågan om vilken grundlag som skall gälla i framtiden: regeringsformen eller EU:s grundlag? Hur skall en domstol göra i händelse av konflikt? Bra lösningar lyser dock med sin frånvaro. Kanske beror det på att en lösning på problemet kräver gränsöverskridande analyser där politiken måste sammanvävas med juridiken. Denna typ av rättspolitiska problem är typiska för vår tid.
I denna nya tid har även svenska domstolar kommit att ta sig en ny konstitutionell roll genom att vidga sitt tolkningsutrymme. Det hör till domstolarnas vardag att åsidosätta svensk rätt i konflikt med EG-rätt. I stora uppmärksammade mål som det om det svenska förbudet mot alkoholreklam gjorde både tingsrätten och Marknadsdomstolen prövningar som går utöver vad vi i Sverige är vana vid.
GLOBALISERINGEN och europeiseringen av politiken och juridiken har alltså lett till förskjutningar av gränserna mellan disciplinerna. Juridiken har politiserats genom att en uppsjö av nationella och internationella författningsdomstolar tolkar och tillämpar vaga och mångtydiga rättighetsbestämmelser. Politiken har ”juridifierats” genom att fler och fler politiskt känsliga frågor läggs hos domarna för avgörande. Ett bra svenskt exempel är Regeringsrättens prövning av om regeringens beslut att stänga Barsebäck var lagligt.
Det är enligt min mening viktigt att vi inte låter debatten domineras av formalistiska jurister som ser konstitutionell rätt som en teknisk övning i logik och objektivitet. Låt oss också slippa formalistiska statsvetare som ser politiken och juridiken som en neutral empiri utifrån vilken mer eller mindre hållbara orsakssamband skall etableras. Juridiken och politiken får inte bli till arkeologi. Vad vi i stället behöver är ämbetsmän, forskare och jurister som vågar sig på att väga samman politiken och juridiken och göra integrerade analyser.
DENNA NEDBRYTNING av ”kunskapsteoretiska” vallar eller gränser mellan olika discipliner måste ackompanjeras av skapandet av ett ”gemensamt rum” för analys och diskussion. De mest framstående tänkarna från departement, domstolar, universitet och advokatbyråer måste ges tillfälle att lära känna varandra och utbyta åsikter. Vi kan inte som i dag i det närmaste ha vattentäta skott mellan exempelvis advokatbyråer och regeringskansli. Sverige är ett för litet land för att ha råd med formalism och sekterism. Vem skall då ta ledartröjan och skapa ett aktuellt och levande forum för konstitutionell debatt och analys?
Varför inte Advokatsamfundet? Jag är övertygad om att samfundet skulle kunna spela en viktig roll. Samfundet skulle lätt kunna aktivera sina breda kontaktytor mot näringsliv och offentlighet. Denna uppgift skulle även ligga väl i tiden. Fler och fler advokater sysslar med rättighetsfrågor och företräder klienter i konstitutionella rättsfrågor i domstolar och myndigheter. En framträdande roll i det konstitutionella samhällslivet skulle även passa samfundets rättspolitiska strävanden. Framför allt skulle denna nyckelroll harmoniera med kravet på införandet av en författningsdomstol som Anne Ramberg så vältaligt formulerade på seminariet i Rosenbad.
OLA WIKLUND
Docent i EU-rätt vid Stockholms universitet
ANNE RAMBERGS artikel ligger helt rätt i tiden. Ämnet maktdelning och lagprövning är internationellt sett hett. I EG-domstolen står maktpolitik mot juridik i målet om Somalia-svenskarnas frysta tillgångar. Samtidigt är förhandlingarna om EU:s framtida författning i full gång. Den nya författningen innebär i realiteten att EG-domstolens närmast revolutionära politikskapande rättspraxis från 1960-talet nu skall sättas på pränt: EU-medlemskapet innebär en slutlig överlåtelse av suveräna rättigheter till en gemensam suverän som har till mål att skapa ett europeiskt statsskick byggt på demokrati, rättsstat och rättsgemenskap.
Det är alltså fyrtio år sedan som sex domare i Luxemburg i det legendariska Costamålet lade grunden till den konstitutionella revolution som omvandlat en lös europeisk gemenskap till en avancerad politisk union. Skyddet av grundläggande fri- och rättigheter är nu en central europeisk värdegrund som ytterst skyddas av författningsdomstolar som EG-domstolen och Europadomstolen i Strasbourg.
I Sverige brottas vi nu med hur vi konstitutionellt sett skall se på vårt EU-medlemskap. Vi arrangerar stora konferenser för att lösa frågan om vilken grundlag som skall gälla i framtiden: regeringsformen eller EU:s grundlag? Hur skall en domstol göra i händelse av konflikt? Bra lösningar lyser dock med sin frånvaro. Kanske beror det på att en lösning på problemet kräver gränsöverskridande analyser där politiken måste sammanvävas med juridiken. Denna typ av rättspolitiska problem är typiska för vår tid.
I denna nya tid har även svenska domstolar kommit att ta sig en ny konstitutionell roll genom att vidga sitt tolkningsutrymme. Det hör till domstolarnas vardag att åsidosätta svensk rätt i konflikt med EG-rätt. I stora uppmärksammade mål som det om det svenska förbudet mot alkoholreklam gjorde både tingsrätten och Marknadsdomstolen prövningar som går utöver vad vi i Sverige är vana vid.
GLOBALISERINGEN och europeiseringen av politiken och juridiken har alltså lett till förskjutningar av gränserna mellan disciplinerna. Juridiken har politiserats genom att en uppsjö av nationella och internationella författningsdomstolar tolkar och tillämpar vaga och mångtydiga rättighetsbestämmelser. Politiken har ”juridifierats” genom att fler och fler politiskt känsliga frågor läggs hos domarna för avgörande. Ett bra svenskt exempel är Regeringsrättens prövning av om regeringens beslut att stänga Barsebäck var lagligt.
Det är enligt min mening viktigt att vi inte låter debatten domineras av formalistiska jurister som ser konstitutionell rätt som en teknisk övning i logik och objektivitet. Låt oss också slippa formalistiska statsvetare som ser politiken och juridiken som en neutral empiri utifrån vilken mer eller mindre hållbara orsakssamband skall etableras. Juridiken och politiken får inte bli till arkeologi. Vad vi i stället behöver är ämbetsmän, forskare och jurister som vågar sig på att väga samman politiken och juridiken och göra integrerade analyser.
DENNA NEDBRYTNING av ”kunskapsteoretiska” vallar eller gränser mellan olika discipliner måste ackompanjeras av skapandet av ett ”gemensamt rum” för analys och diskussion. De mest framstående tänkarna från departement, domstolar, universitet och advokatbyråer måste ges tillfälle att lära känna varandra och utbyta åsikter. Vi kan inte som i dag i det närmaste ha vattentäta skott mellan exempelvis advokatbyråer och regeringskansli. Sverige är ett för litet land för att ha råd med formalism och sekterism. Vem skall då ta ledartröjan och skapa ett aktuellt och levande forum för konstitutionell debatt och analys?
Varför inte Advokatsamfundet? Jag är övertygad om att samfundet skulle kunna spela en viktig roll. Samfundet skulle lätt kunna aktivera sina breda kontaktytor mot näringsliv och offentlighet. Denna uppgift skulle även ligga väl i tiden. Fler och fler advokater sysslar med rättighetsfrågor och företräder klienter i konstitutionella rättsfrågor i domstolar och myndigheter. En framträdande roll i det konstitutionella samhällslivet skulle även passa samfundets rättspolitiska strävanden. Framför allt skulle denna nyckelroll harmoniera med kravet på införandet av en författningsdomstol som Anne Ramberg så vältaligt formulerade på seminariet i Rosenbad.
OLA WIKLUND
Docent i EU-rätt vid Stockholms universitet