På vilken sida står vår generalsekreterare?
Nr 5 2003 Årgång 69
Frågan är givetvis tillspetsad och inte helt enkel att oreserverat besvara, men i grunden förtjänar den övervägande.
I KVÄLLSPRESSEN förekom härförleden ett reportage med ett fotografi, enligt uppgift föreställande en namnkunnig advokat i olämpligt sällskap. Det olämpliga skulle bestå däri att en av de övriga på fotografiet hade företrätts av advokaten som offentlig försvarare. Därtill syntes fotografiet utvisa att inramningen ej var professionell utan festbetonad. Mest uppmärksamhet tilldrog sig dock påståendet att en av personerna på fotografiet höll en pistol i handen.
I reportaget intervjuades vår generalsekreterare. Enligt uppgift kommenterade hon kvällstidningens uppgifter i fördömande ordalag riktade mot advokaten. Det var fel, olämpligt och det som bilden utvisade gjorde henne beklämd, om vi rätt minns det aktuella ordvalet. Anslaget var hur som helst att bilden tillät slutsatser som gjorde det berättigat att fälla omdöme om advokaten.
VAD ANLEDNINGEN kan vara till att vår generalsekreterare i oträngt mål och av allt att döma rakt över disk ser sig föranlåten att kommentera och därtill instämma i klagolåten har vi faktiskt svårt att förstå. Det handlar om att välja sida. Inte att oreserverat ställa sig på advokatens sida, men att åtminstone ge medlemmen i det samfund hon företräder minst samma rätt som tillkommer alla andra, nämligen ”the benefit of the doubt”. Efter ett halvt liv som advokat bör detta ligga nära till hands, även om rollen som generalsekreterare är en annan.
Snarare än att beredvilligt uttrycka vad som måste uppfattas som förhastade slutsatser, borde hon enligt oss ha avböjt att avge omdöme och endast meddelat att saken ska utredas.
Samma advokat fick schavottera i pressen med namn och allt i samband med att han häktades tidigare i år. Det hör såvitt vi förstår till de absoluta undantagen att namn på en misstänkt publiceras på detta tidiga stadium. Så skedde ändå här, sannolikt med hänvisning till att advokaten på grund av tidigare publicitet anses så känd att publiceringen kan försvaras med något slags allmänintresse. Om detta är en utveckling, så menar vi att den är oacceptabel och måste stävjas.
Man kan visserligen påstå att vissa advokater, som mer än andra, söker uppmärksamhet i media och blir kända får finna sig i skuggan på andra sidan de glänsande rubrikerna. Om detta kan man dock ha skilda uppfattningar. Att en advokat söker uppmärksamhet och utrymme i media i tron att det kan gagna försvaret av klienten, kan inte med nödvändighet innebära att advokaten ska bli fritt villebråd. Media söker ju de stora brottmålen och där förekommer ofta de namnkunniga advokaterna. Men att advokaterna skall förvandlas till nästan huvudpersoner och hur som helst omfattas av något slags allmänintresse för vad de gör i sin yrkesutövning har vi svårt att se som acceptabelt. Den aktuelle advokaten hör såvitt vi förstår inte till kategorin som söker uppmärksamhet. Att han ändå förekommit flitigt i media beror i stället på den uppmärksamhet som hans klienter och deras påstådda gärningar har föranlett.
OM PUBLICERINGEN av advokatens namn inte är uttryck för en utveckling utan ett undantag, där det funnits särskild anledning att frångå huvudregeln att inte publicera namn, bör grunderna för detta undantag granskas noggrant och kritiskt.
I båda fallen ankommer det enligt oss på vår generalsekreterare att agera. Det är inte bara en fråga om det personliga intresset för den som hängs ut, i det här fallet dessutom en advokat som bör få vederbörligt stöd av det samfund han tillhör, utan om en attityd hos en yrkeskår. Om vi inte ens kan värna om våra egna medlemmar och våga eller orka påtala när media eller myndigheter går för långt, hur ska då allmänheten kunna känna förtroende för att vi förmår motsvarande i vårt dagliga värv?
I grunden handlar det inte om att välja sida. Vi har redan valt sida. I grunden handlar det om att stå upp för vad det innebär att vara advokat.
JONAS BENEDICTSSON
Advokat
STEFAN BESSMAN
Advokat
I reportaget intervjuades vår generalsekreterare. Enligt uppgift kommenterade hon kvällstidningens uppgifter i fördömande ordalag riktade mot advokaten. Det var fel, olämpligt och det som bilden utvisade gjorde henne beklämd, om vi rätt minns det aktuella ordvalet. Anslaget var hur som helst att bilden tillät slutsatser som gjorde det berättigat att fälla omdöme om advokaten.
VAD ANLEDNINGEN kan vara till att vår generalsekreterare i oträngt mål och av allt att döma rakt över disk ser sig föranlåten att kommentera och därtill instämma i klagolåten har vi faktiskt svårt att förstå. Det handlar om att välja sida. Inte att oreserverat ställa sig på advokatens sida, men att åtminstone ge medlemmen i det samfund hon företräder minst samma rätt som tillkommer alla andra, nämligen ”the benefit of the doubt”. Efter ett halvt liv som advokat bör detta ligga nära till hands, även om rollen som generalsekreterare är en annan.
Snarare än att beredvilligt uttrycka vad som måste uppfattas som förhastade slutsatser, borde hon enligt oss ha avböjt att avge omdöme och endast meddelat att saken ska utredas.
Samma advokat fick schavottera i pressen med namn och allt i samband med att han häktades tidigare i år. Det hör såvitt vi förstår till de absoluta undantagen att namn på en misstänkt publiceras på detta tidiga stadium. Så skedde ändå här, sannolikt med hänvisning till att advokaten på grund av tidigare publicitet anses så känd att publiceringen kan försvaras med något slags allmänintresse. Om detta är en utveckling, så menar vi att den är oacceptabel och måste stävjas.
Man kan visserligen påstå att vissa advokater, som mer än andra, söker uppmärksamhet i media och blir kända får finna sig i skuggan på andra sidan de glänsande rubrikerna. Om detta kan man dock ha skilda uppfattningar. Att en advokat söker uppmärksamhet och utrymme i media i tron att det kan gagna försvaret av klienten, kan inte med nödvändighet innebära att advokaten ska bli fritt villebråd. Media söker ju de stora brottmålen och där förekommer ofta de namnkunniga advokaterna. Men att advokaterna skall förvandlas till nästan huvudpersoner och hur som helst omfattas av något slags allmänintresse för vad de gör i sin yrkesutövning har vi svårt att se som acceptabelt. Den aktuelle advokaten hör såvitt vi förstår inte till kategorin som söker uppmärksamhet. Att han ändå förekommit flitigt i media beror i stället på den uppmärksamhet som hans klienter och deras påstådda gärningar har föranlett.
OM PUBLICERINGEN av advokatens namn inte är uttryck för en utveckling utan ett undantag, där det funnits särskild anledning att frångå huvudregeln att inte publicera namn, bör grunderna för detta undantag granskas noggrant och kritiskt.
I båda fallen ankommer det enligt oss på vår generalsekreterare att agera. Det är inte bara en fråga om det personliga intresset för den som hängs ut, i det här fallet dessutom en advokat som bör få vederbörligt stöd av det samfund han tillhör, utan om en attityd hos en yrkeskår. Om vi inte ens kan värna om våra egna medlemmar och våga eller orka påtala när media eller myndigheter går för långt, hur ska då allmänheten kunna känna förtroende för att vi förmår motsvarande i vårt dagliga värv?
I grunden handlar det inte om att välja sida. Vi har redan valt sida. I grunden handlar det om att stå upp för vad det innebär att vara advokat.
JONAS BENEDICTSSON
Advokat
STEFAN BESSMAN
Advokat