Advokat varnas för sitt agerande vid tavelstölden

Nämnden konstaterar att ett erbjudande om att återlämna stöldgods mot betalning kan vara ett brott. Advokaten borde därför ha avvisat de två personer som kontaktade honom och som sade sig kunna medverka till att de stulna tavlorna kunde återföras till Nationalmuseum. “Prislappen” för återställande var tio miljoner kronor per tavla. Genom att inte avvisa de två åsidosatte han allvarligt sina plikter som advokat. Dessutom kommer disciplinnämnden fram till att advokaten åsidosatt sin tystnadsplikt. Nämnden skriver att advokaten hade tystnadsplikt i förhållande till de två personer som uppsökte honom. Som en följd av denna och eftersom de brott för vilka de två personerna kunnat misstänkas inte varit sådana att vittnesmål kunnat avkrävas av honom borde advokaten inte ha medverkat till att de två kunde identifieras. Också här har han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat.Disciplinnämnden ger därför advokaten en varning. Advokaten har tidigare friats från åtal för sin inblandning både av tingsrätt och hovrätt.Anne Ramberg, Sveriges advokatsamfunds generalsekreterare, säger i en kommentar:- Disciplinnämndens viktigaste uppgift är att bestämma vad god advokatsed är. Disciplinnämndens beslut visar dels att en advokat inte får medverka i handlingar som kan vara brottsliga, dels vilken betydelse tystnadsplikten har i advokatverksamhet. Advokaten har hävdat att hans agerande varit både lagligt och advokatetiskt riktigt. Han ville hjälpa polisen och han har inte haft någon ekonomisk vinning.Det var den 22 december 2000 som rånare slog till mot Nationalmuseum. De kom över tre tavlor, en Rembrandt och två Renoir, värderade till 370 miljoner kronor. Endast en av Renoir-tavlorna har återfunnits.