search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Generalsekreteraren

Viktigt att debattera nya hemliga tvångsmedel

Allt fler medborgare verkar acceptera att inskränka sina mänskliga fri- och rättigheter för en effektiv brottsbekämpning. Är det rimligt och vad får det för konsekvenser?

Regeringen har nyligen beslutat om en utredning om preventiva tvångsmedel (dir. 2021:102). Man ska bland annat överväga att utöka möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel proaktivt utan att det finns någon konkret brottsmisstanke. Förslaget måste ses som ett slags rättssäkerhetsskifte vid svensk tvångsmedelsanvändning.

Det verkar finnas en bred politisk enighet, över partigränserna, för att ge polisen utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel, inte minst hördes det i den kriminalpolitiska debatten på Advokatdagarna (ta del av den intressanta debatten här: www.advokatsamfundet.se/paneldebatt). Partierna resonerar mest kring behov och rättstrygghet men fokuserar inte på rättssäkerhet och de rättigheter för medborgare som inskränks vid tvångsmedels­användning: skyddet för den personliga integriteten och rätten till privat- och familjeliv.

All tvångsmedelsanvändning innebär ingrepp i den privata sfären men det är särskilt ingripande när de är hemliga. Ännu mer ingripande blir det om du blir utsatt utan att det finns någon brottsmisstanke. Var går gränserna? Ingår ett syskon till en person misstänkt för brott i ett kriminellt nätverk? När ingår man i ett kriminellt nätverk? Vad händer om polisen gör en felaktig bedömning och hur ska det kontrolleras?

Självklart kan hemliga tvångsmedel vara effektiva. Men det krävs en avvägning. Lyssnar man på de politiska partierna i dag verkar de mena att det inte finns någon motsättning mellan effektiv brottsbekämpning och rättssäkerhet och integritet. De hävdar att det största integritetsintrånget är att bli utsatt för brott och att staten ska skydda invånarna från det. Men det finns en motsättning, någonstans går en gräns och den måste vi diskutera. I ett övervakningssamhälle är brottsligheten lägre men på bekostnad av att medborgarna inte vågar, vill eller kan utöva sin yttrandefrihet eller ha ett privatliv. Det finns historiska exempel på det, till exempel DDR. I ett sådant samhälle vill vi inte leva.

Det är oroande om allt fler medborgare avstår sina rättigheter utan att reflektera över det som talar mot en utökad användning av hemliga tvångsmedel. Man behöver förstå konsekvenserna både på individuell nivå och samhällsnivå. Fakta och evidens behövs också kring behovet, effektiviteten och proportionaliteten innan vi beslutar om ytterligare långtgående hemlig övervakning. Den hemliga tvångsmedelsanvändningen har ökat kraftigt på senare år och det saknas till exempel ännu närmare utvärdering av den hemliga dataavläsning som infördes 1 april 2020.

Den utredning som nu har tillsatts ska utreda inte bara utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel utan också rättssäkerhetsperspektivet. Det är både bra och nödvändigt, men att inte fler röster hörs i debatten är mycket bekymmersamt. Det är inte rimligt att medborgares mänskliga fri- och rättigheter begränsas utan tillräcklig debatt och kunskap om konsekvenserna.

Mia Edwall Insulander
mia.edwall.insulander@advokatsamfundet.se

Annons
Annons