search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Gästkrönika

Bildning i en digital tid

När världen i ökande grad digitaliseras så måste vi bättre tillvarata potentialen i att vara människa. Och utbilda människor för just det i denna maskinmättade, digitala tid. Målet med utbildning är emancipation, utvecklandet av fria människor som når höjden av sin potential. Det anser Lars Strannegård, professor och rektor vid Handelshögskolan i Stockholm.

Människans kärnkompetens är att vara människa. En sådan formulering är förvisso en truism men den pekar ändå på något centralt när världen i ökande grad digitaliseras, robotiseras och präglas av artificiell intelligens. Det är nog ingen tvekan om att maskinerna kognitivt kommer att utklassa inte bara jurister och ekonomer, utan alla människor. Inom de flesta områden sker utvecklingen i ett tempo som gör tillvaron osäker och mer svårgripbar för var dag. I denna vår maskinmättade tid måste vi bättre tillvarata potentialen i att vara människa, och utbildningsinstitutioner har anledning att mer än någonsin tänka på sitt ursprungsuppdrag: att kultivera och öka människors drag av mänsklighet.

I mitt arbete som rektor för Handelshögskolan i Stockholm ingår att ha tät kontakt med deltagarna i vårt partnerprogram – de drygt 110 företag som på olika sätt stöttar skolan. När jag träffar dem kretsar samtalen ofta kring kunskaps- och kompetensbehov, och nästan undantagslöst nämns vikten av att deras medarbetare måste ha djupa faktakunskaper. Begrepp som social kompetens, samarbetsförmåga, förståelse för andra, inlevelseförmåga och vilja att tänka nytt är kompetenser som också står på företagens önskelistor. Utan faktakunskaper är inte dessa förmågor särskilt mycket värda, men utan dem är faktiskt inte heller faktakunskaperna så användbara.

I sin bok Tro och vetande från 1949 skriver filosofen Ingemar Hedenius att ”den bildade människan är den som är fri och levande i förhållande till det ovissa”. Denna definition av bildning är kraftfull och tydlig: bildning handlar inte om kunskaper i sig, utan snarare om ett förhållningssätt till världen. Ellen Key uttryckte sig på ett liknande sätt: ”Bildning är det som finns kvar efter att vi glömt vad vi lärt oss.” Hedenius formulering om att vara fri och levande handlar om att inse att världen är oöver­blickbar, komplicerad och svårtolkad, men att likväl med entusiasm, tillförsikt, självförtroende och ödmjukhet känna sig redo att ge sig i kast med den. Keys formulering sätter ljuset på att kunskaper inte bara är viktiga i sig, de kan också lämna spår i oss – skapa ett förhållningssätt till världen.

Den som sysslar med utbildning, speciellt samhällsvetenskaplig sådan, bör nogsamt överväga hur framtidens kompetensbehov ser ut och, än viktigare, hur det kommer att se ut framöver. Om många av de arbetsuppgifter som människor tidigare utfört kommer att skötas av datorer ställs frågan vad människor ska göra istället. Antingen kan människor tävla med maskinerna, eller också utveckla sina kunskaper och kompetenser för att möta framtiden sida vid sida med dem. Lite tillspetsat är frågan om man ska konkurrera med maskinerna eller samarbeta med dem. På Handelshögskolan har vi mot denna bakgrund tagit ställning till förmån för samarbete, och antagit ett utbildningsuppdrag som vi förkortar ”FREE”. Denna förkortning handlar om att utbildning i grunden handlar om att inta ett förhållningssätt till världen:

F står för ”ett faktabaserat och vetenskapligt förhållningssätt”. Gedigna faktakunskaper är basen. Med dåliga faktakunskaper finns ingenting att väga förutfattade meningar, nya uppslag eller aldrig så nytänkande idéer mot. I en värld av alternativa fakta, där algoritmer formar våra världsbilder, blir det vetenskapliga och kritiska förhållningssättet centralt. Vi måste med hjälp av fakta öka vår sunda skepticism.

R står för ”reflekterande och självmedveten”. Studenterna ska öka sin självkännedom och reflektera över vad de vill göra med sina yrkesliv och liv, vad som är viktigt och vem som egentligen bestämmer över deras val. De måste uppmanas att lyssna till sin inre övertygelse för att finna de vägar och områden som de engageras av. De bör tidigt bli medvetna om vad de själva vill och reflektera över sina egna livsval, inte någon annans.

E står för ”empatisk och kulturellt känslig”. En empatisk person är den som har förmågan att se världen ur andra människors perspektiv, som kan leva sig in i deras situation och föreställa sig hur det är att gå i deras skor. En empatisk människa förstår andra bättre och blir inte bara en bättre människa utan också en bättre yrkesperson. Den som har förmågan att läsa andra kulturer, förstå människor från andra länder eller utbildningsbakgrunder lyckas också bättre i yrkeslivet – och livet. Kulturell känslighet är en helt central kompetens i en globaliserad och mångvetenskaplig värld. Det är också ett område där vi människor har ett enormt försprång, jämfört med maskinerna.

Det sista E:et i free betecknar ”entreprenörens ansvarstagande förhållningssätt”. Det står för ifrågasättandet av rådande ordningar, att inte acceptera status quo. Här kommer kreativiteten och nytänkandet in.

Den artificiella intelligensen och maskinerna kommer alltså successivt att övertrumfa många mänskliga kognitiva förmågor. Men fullt ut mänskliga kommer maskinerna inte att bli. Även i de mest långtgående framtidsscenarierna verkar maskinernas möjligheter att bli fullt ut mänskliga ligga långt bort. Kombinationen av de vackra och mindre vackra sidorna av de mänskliga egenheterna går inte att kopiera och översätta fullt ut till maskinella kvaliteter. Människans förmåga att vara nyfiken, lynnig, känslosam, irrationell, analytisk, kreativ, beräknande och kritisk – samtidigt, är nyckeln till framtida utveckling. Det är genom att träna och förädla vissa av dessa förmågor, och medvetandegöra och förhålla sig till andra, som vi lägger grunden för det samhälle vi vill forma. Det är genom att utveckla vår mänsklighet som vi blir förberedda att samverka med maskiner och gå den digitaliserade framtiden till mötes.

Ett bra samhälle bör möjliggöra för medborgarna att vara fria i sina tankesätt och i sina uttryck, ge dem möjlighet att utveckla sin potential så långt som möjligt och kanalisera sin inneboende kraft i den riktning de vill. Ibland förefaller det som att vi enbart tror att vårt utbildningssystem finns till för att konkurrera med andra länder och att högre utbildning handlar om att skapa arbetstillfällen och matcha arbetsmarknadens omedelbara krav. Målet med utbildning är emancipation, utvecklandet av fria människor som når höjden av sin potential. En sådan individ karakteriseras av det förhållningssätt som vi har förkortat till FREE. Individer som är fria i denna mening bidrar till ett mer humant samhälle. Och det är just vad som behövs i denna vår maskinmättade, digitala tid.

Lars Strannegård
Professor och rektor vid Handelshögskolan i Stockholm

Annons
Annons