search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Alla dessa nischbyråer – bra eller dåligt?

David Kleists intryck är att det under senare år bildats många nya advokatbyråer – ofta med ett nischat utbud – genom utbrytningar från stora, etablerade affärsjuridiska byråer. Syftet med Kleists text är att ta upp några av de faktorer som kan ha betydelse för utvecklingen.

För det första ska sägas att det kan finnas en affärsmässig logik bakom beslutet att bryta sig loss – den som har en etablerad klientbas och kan få uppdrag oavsett byråtillhörighet kan ofta tjäna mer pengar med samma arbetsinsats eller lika mycket med en mindre insats på en mindre byrå, eftersom del­ägarens andel av overheadkostnader typiskt sett är lägre på en mindre byrå. Och för den som vill bli del­ägare, men fått nej på sin nuvarande arbetsplats, kan förstås finnas anledning att söka lyckan på annat håll. Utbrytningar har också underlättats av att vi befunnit oss i en uppåtgående marknad. En annan fördel med mindre byråer är att risken för att behöva tacka nej till uppdrag på grund av intressekonflikt är lägre.

Stora byråer har naturligtvis också betydande fördelar (annars skulle de inte finnas). En stor byrå har andra möjligheter än en liten att bygga ett starkt varumärke, investera i strukturkapital och att ta sig an de riktigt stora uppdragen som kräver mycket personal och många olika kompetenser. Det finns också många klienter som värdesätter att ha en stor och välrenommerad byrå i ryggen, som kan biträda klienten i många olika juridiska frågor.

I det enskilda fallet kan också finnas skillnader i företagskultur, öppenhet för nya arbetssätt eller möjlighet att välja mellan klientarbete och ledningsuppdrag. Somliga personer kanske uppskattar att det är kortare beslutsvägar och mindre byråkrati på en liten arbetsplats eller att ”demografin” ser annorlunda ut och ger mer utrymme för juridiskt arbete snarare än projektledning. Och andra kanske uppskattar tillgången till supportfunktioner och specialistkompetens på en stor byrå.

Nåväl, allt detta är överväganden som är rimliga att göra för en advokat som har möjlighet att välja mellan arbete på en stor byrå eller på en mindre nischbyrå. Det finns emellertid också en annan faktor som sannolikt har haft stor betydelse för antalet utbrytningar under senare år och som kan väntas fortsätta att påverka marknaden framöver, nämligen reglerna om beskattning av fåmansföretag. Trots uttrycket fåmansföretag omfattar dessa regler även företag med väldigt många delägare, om delägarna är verksamma i betydande omfattning. Utdelning från sådana företag beskattas under vissa förutsättningar som lön (med en marginalskatt på ca 50 procent) i stället för att beskattas som kapitalinkomst. Utdelning upp till en viss nivå (gränsbeloppet) beskattas emellertid med en effektiv skatt på bara 20 procent. Om vissa villkor är uppfyllda får en delägare lägga utbetalda löner i företaget till grund för beräkning av gränsbeloppet, vilket i advokatbyråer och andra tjänsteföretag med höga löner och många anställda kan leda till att en stor del av eller hela resultatandelen (efter att lön tagits ut) blir beskattad med 20 procent hos delägaren. Sedan 2014 gäller detta dock enbart del­ägare som äger minst 4 procent av kapitalet i företaget. För en delägare som äger mindre än 4 procent beskattas däremot nästan hela resultatandelen som lön.

En delägare som går från en stor till en mindre byrå och därigenom från ett innehav under 4 procent (eller en tillvaro som så kallad salary partner) till ett innehav över 4 procent kan alltså sänka sin skatt markant. Beräkningen kompliceras av arbetsgivaravgifter och bolagsskatt samt möjligheten att omstrukturera till ägande via eget holdingbolag, men i princip måste en delägare på en stor byrå ha en resultatandel som är 1,6 gånger så stor som på en mindre byrå för att få samma nettoinkomst.

Skattereglerna riskerar därför att driva på utbrytningar från stora byråer. De kan också utgöra ett hinder för medelstora byråer som har kommersiella förutsättningar att expandera eller slå sig samman med andra byråer, men vars delägare i så fall skulle hamna under 4 procents innehav.

Vid utformningen av skatteregler är en målsättning att skatterna ska vara så neutrala som möjligt, det vill säga i så liten mån som möjligt påverka individers val (detta gäller förstås inte skatter vars syfte är att påverka skattskyldigas beteende, såsom miljöskatter). Om individers val i högre grad styrs av affärsmässiga eller personliga överväganden och inte av skatter uppnås en effektiv användning av samhällets resurser. Skatter som snedvrider individers beslut leder i stället till negativa effekter på samhällsekonomin. Fyraprocentsregeln är ett praktexempel på en snedvridande skatteregel.

Själv har jag ingen uppfattning om det är bra eller dåligt med fler utbrytningar och fler nischbyråer, men detta bör styras av advokaternas och (framför allt) deras klienters preferenser och inte av skattemässiga överväganden. En ändring av reglerna om beskattning av fåmansföretag är angelägen.

David Kleist
Professor i skatterätt, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Verksam på Advokatfirman Vinge till 2015.
Författaren nås enklast på david.kleist@law.gu.se

Annons
Annons
Annons