search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Advokater bygger broar mellan teori och praktik

Advokater fyller en viktig funktion vid landets juristutbildningar. Som lärare och föreläsare blir de brobyggare över klyftan mellan teori och praktik, och kanske kan de också bidra till att minska den betygshets som fortfarande råder. Men trots att de undervisande advokaterna trivs och är uppskattade av studenterna finns det både praktiska och ideologiska hinder för advokater som vill dela med sig av sina kunskaper. 

Advokatrollen rymmer många olika delar. En av de advokatsysslor som det sällan talas om är rollen som lärare: lärare och principaler för unga biträdande jurister ute på advokatbyråerna förstås, men också föreläsare och lärare till framtidens jurister på de sju juristutbildningarna i Sverige.

Hur många advokater som egentligen delar med sig av sina kunskaper vid universitet är svårt att säga. Men de är många – och populära bland studenterna, som uppskattar de praktiska inslagen och historierna från verkligheten.

Även utbildningsansvariga verkar i stort vara positiva till att ta in praktiker, och däribland advokater, i undervisningen. Ändå tycks det finnas en spänning kring juristutbildningen, där åtminstone somliga akademiker vill slå vakt om juristutbildningens akademiska status, och kanske därmed tvekar att låta praktiskt verksamma, icke disputerade jurister ta tid och resurser i utbildningen.

Möten stimulerar

– Det finns många likheter mellan att vara advokat och att vara lärare, det finns mycket kopplingar emellan.

Det säger advokat Theddo Rother-Schirren, som i närmare 30 år undervisat blivande jurister på juristprogrammet vid Stockholms universitet. Den gemensamma röda tråden i advokatrollen och läraruppdraget är, enligt Theddo Rother-Schirren, pedagogiken och förmågan att fånga en publik.

– Med privatpersoner som klienter måste man lära sig att lyssna på vad de säger och sedan försöka förklara för dem så att det blir begripligt. Processadvokaten har också en pedagogisk uppgift, både att förklara för klienterna, och att förklara för domstolen varför man har rätt, fastslår Theddo Rother-Schirren.

Theddo är en av många advokater i landet som förenar juridisk rådgivning och processer med undervisning och ibland också forskning. Som praktiker kan de förutom teoretisk kunskap om lagar och praxis också ge exempel ur verkligheten, exempel som ger kött och nerv till det juridiska skelettet.

Theddo Rother-Schirren arbetar, som han själv uttrycker det, halvtid som lektor och heltid som advokat. Ursprungligen var familjerätt Theddos ämne, men under åren har det också blivit andra kurser. Vid ett tillfälle fick Theddo Rother-Schirren och hans kollega Johan Schüldt ta över en specialkurs i civilprocess som ännu inte var färdigplanerad, med bara några dagars varsel.

– Det var rätt kul, men väldigt arbetsamt alltihop. Så småningom började vi trappa ner lite, och nu är det egentligen bara den ekonomiska familjerätten som vi undervisar i, berättar Theddo Rother-Schirren, som planerar att gå i pension vid årsskiftet.

Det bästa med läraruppdraget, menar Theddo Rother-Schirren, är kontakten med alla intresserade och trevliga studenter.

– Det är otroligt stimulerande. De är nyfikna och de uppskattar att få träffa advokater som är ute i verkligheten och kan berätta om egna och andras erfarenheter, säger Theddo, och fortsätter:

– Vi kan ju berätta om saker som har hänt och situationer som har uppstått. Som advokat har man en hel resväska full med anekdoter. Det har en pedagogisk poäng. Om man berättar en intressant anekdot så kommer studenterna ihåg det bättre än principer och regler. De är ganska tråkiga. Men anekdoter är spännande.

Ger glädje

Just roligt och stimulerande är ord som alla de intervjuade advokaterna använder för att beskriva läraruppdraget. En av dem som verkligen tycker om att undervisa och möta studenter är Martina Slorach. Hon föreläser i arbetsrätt på Stockholms och Karlstads universitet, på både dagtid och kvällstid.

– Det är ju jätteroligt tycker jag. Det är därför det bara har växt och växt och litegrann tagit över yrkeslivet, säger hon med hörbar entusiasm.

Martina Slorachs lärarbana startade med ett inhopp på kvällstid, men tar nu upp en stor del av hennes arbetstid. Hon uppskattar särskilt blandningen av olika studenter.

– Jag träffar dels de jätteambitiösa studenterna på juristutbildningen, som är ganska unga. Och dels träffar jag folk på kvällskurserna som är ute i arbetslivet och som tar en kurs på kvällen för att vidareutbilda sig. De har helt andra perspektiv, berättar Martina.

Även Carl Svernlöv, advokat på den globala affärsbyrån Baker McKenzie, tycker mycket om att undervisa. Men vägen in till läraruppdraget gick för hans del via doktorandutbildningen. När han påbörjade doktorandstudierna i mitten på 90-talet, trodde han nämligen att undervisning var en obligatorisk del av forskarutbildningen.

– Så lite tveksam knallade jag upp till professor Lars Pehrson på fakulteten i Stockholm, och sa att ”här är jag, beredd att börja undervisa”. Lars, å sin sida, tyckte väl att det var bra med ytterligare arbetskraft, och de hade behov, så jag fick börja undervisa, berättar Carl.

Först flera år senare förstod Carl Svernlöv att han inte alls hade behövt ta undervisningspass, eftersom han redan hade finansiering för sin verksamhet. Men då hade han upptäckt glädjen i undervisningen, och när han efter doktorsavhandlingen fick erbjudande att bli adjungerad professor i associationsrätt vid Uppsala universitet tog han sig gärna an uppdraget.

Klar på universitetet

I tolv års tid kombinerade Carl Svernlöv advokatrollen med uppdraget som professor i associationsrätt, huvudsakligen aktiebolagsrätt. Han tog även initiativ till en ny specialkurs i internationell M&A. Förutom teori kring företagsöverlåtelser innehåller kursen också mycket praktiska inslag. Före coronapandemin fick studenterna dessutom delta i en praktikvecka på advokatbyrån Baker McKenzie.

– Jag övertalade olika kolleger och andra experter inom olika områden att komma och föreläsa för studenterna och tala om sina specialområden och ge praktiska insikter. De här kurserna har varit väldigt populära och jag tror att studenterna har uppskattat dem just för att de är så praktiska i förhållande till den fortfarande ganska teoretiska juristutbildningen, säger Carl Svernlöv.

Uppdraget som adjungerad professor har fallit för maxgränsen om tolv år, men fortfarande har Carl Svernlöv några uppsatsstudenter kvar som han handleder. Även handledaruppdraget beskriver han som mycket roligt.

– Jag är väldigt hands on som handledare, läser löpande utkast och kommenterar. Ofta ges det också möjlighet för mina studenter att kombinera uppsatsskrivandet med praktik på byrån, berättar Carl.

En annan professor, Sanna Wolk, har så att säga bytt sida: från akademin till praktiken. För ett par år sedan lämnade hon sin heltidsprofessur vid Uppsala universitet, för en roll som ansvarig för IP-rätt och hållbarhet vid Cirio advokatbyrå.

– Jag var rätt klar på universitetet. Det går ju inte att komma så mycket högre än att ha byggt ett eget institut och vara professor. Så det var dags att ta sig an nästa. Och då var byråbranschen en given plats, säger Sanna Wolk, som beskriver sig som en förändrare.

Det som behöver förändras inom advokatbyråvärlden och då i synnerhet den affärsjuridiska världen är, enligt Sanna Wolk, en konservativ och auktoritär tradition som hämmar juristernas individualitet och därmed självförtroende.

– Då behövs det starka seniora personer som kommer in och vågar visa mod. Det är ju inte så enkelt när man är nyutexaminerad, och snabbt hamnar de unga i den konservativa byråtraditionen, säger Sanna Wolk.

Ett annat problem i branschen är att kvinnor och personer med utomeuropeiskt ursprung har svårt att ta sig upp i branschen, anser Sanna Wolk, som arbetar aktivt med förändring också på detta område.

Yrkesutbildning får vänta

Advokat André Andersson undervisar vid Stockholms universitet och sitter dessutom i styrelserna för två forskningscentrum. I grunden ligger ett starkt engagemang för lärande, förklarar han.

– Jag tror att det är viktigt att på en advokatbyrå skapa en kultur av livslångt lärande, så att vi som praktiker känner både en koppling till och ett engagemang för den akademiska forskningen och för den akademiska sidan av yrket, säger André Andersson.

Han tillägger att han ”en gång i världen” var med om att etablera kravet på vidareutbildning för advokater, ett krav som stammar ur samma tankegångar. Som praktiker vill André Andersson, precis som Carl Svernlöv, vara med och ge juriststudenterna en bild av vad det innebär att arbeta praktiskt med juridik. Juristutbildningen är ju trots allt en yrkesförberedande utbildning, konstaterar André. Samtidigt är han tydlig med att juristutbildningen främst är, och ska vara, akademisk.

– Jag tror att man ska ha en praktisk koppling på det som man läser på universitetet, men fortfarande är det ju akademiska studier snarare än praktisk yrkeskunskap det handlar om, säger han, och fortsätter:

– Studenterna ropar alltid efter praktiska moment, men vissa saker lär man sig bäst på universitetet medan man lär andra bäst i arbetslivet. Vissa saker måste nog vänta tills man kommer ut på en domstol eller en advokatbyrå.

Theddo Rother-Schirren är av samma uppfattning.

– Yrkesutbildningen får anstå tills man kommer ut i yrkeslivet. Det viktigaste är att man lär sig grunderna, metodiken, den akademiska metoden, att läsa in ett ämne och analysera och strukturerna och deducera, säger han.

Sanna Wolk är övertygad om att advokater har mycket att tillföra i akademin, som ett komplement till de akademiska studierna.

– Juridik är mycket teori på universitet. Det är ju inte konstigt, för plattformen är att studenterna ska få juridiska kunskaper och ett juridiskt tänk. Men studenterna måste också kunna hantera teorin på ett praktiskt sätt. Det tillför advokaterna, de visar att ”så här arbetar vi praktiskt med lagstiftningen”, säger hon, och tillägger att advokater också kan visa bredden i yrket, att det finns många olika slags advokatvägar att gå för den som är intresserad.

Intresse och budget styr

Under sin tid som professor och kursansvarig vid juristutbildningen vid Uppsala universitet brukade Sanna Wolk bjuda in gästföreläsare från den juridiska världen och ordna studiebesök hos domstolar, advokatbyråer och andra juristarbetsplatser. Förutom att få en praktisk inblick i arbetslivet kunde studenterna också knyta värdefulla kontakter som underlättade för dem som ville ha uppsatspraktik eller på andra sätt få kontakt med praktiker.

– Jag tycker att det ska vara större symbios över huvud taget mellan universitet, advokatbyråer och andra myndigheter, som domstolar, säger Sanna Wolk.

Alla verkar vara överens om att advokater, liksom andra praktisk verksamma jurister, har mycket att bidra med i juristutbildningen. Anekdoter, war-stories, case – beteckningarna är många på vad advokaterna kan erbjuda som skiljer dem från rena akademiker. Den samlade bilden är också att studenterna verkligen uppskattar att möta verksamma jurister som delar med sig av sin erfarenhet. Frågan är bara om universiteten och de kursansvariga på juristutbildningen är beredda att släppa in praktikerna. Ja och nej, svarar André Andersson.

– På många håll finns ett väldigt stort intresse. Men det är ju lite personberoende och beror på varje ämnesföreståndare och i allmänhet vilka direktiv som kommer från ledningen vid respektive fakultet. Det skiftar ju över tid också vid de olika juristprogrammen, säger han.

Ett par av de undervisande advokaterna berättar också att de upplever att universiteten blivit mer restriktiva i att ta in praktiker i undervisningen. Sanna Wolk tror inte att försiktigheten att ta in externa lärare egentligen beror på ovilja.

– Att man inte plockar in externa lärare har med budget att göra. Man har inte pengarna. Men däremot på specialkurserna och magisterprogrammen, där har man nya budgetar. Då kan man ta in mycket mer praktiker, fastslår hon.

Väcker intresse för yrket

Men vad har då advokaterna att vinna på att lägga tid och energi på undervisning och handledning av studenter? Carl Svernlöv har flera svar, på olika nivåer.

– Jag gör det här för att jag tycker att det är väldigt roligt. Jag tycker att det är roligt att undervisa, jag tycker att det är roligt att interagera med studenterna. Men jag kan motivera den tid jag lägger för mina partners och för mitt företag med att det är ett väldigt bra rekryteringsverktyg, säger han och fortsätter:

– Många av de kolleger som jag har och har haft under årens gång har varit studenter till mig från början. Oftast uppsatsstudenter, för då lär man känna dem lite bättre och ser vad de går för. Närvaron vid universitetet kan också bidra till ett mer allmänt varumärkesbyggande, både för honom personligen och för Baker McKenzie, påpekar Carl Svernlöv.

Även de andra advokaterna pekar på att de får möjlighet att visa för studenterna vad advokatyrket innebär.

– Vi förmedlar ju också yrkesrollen, förklarar vad vi jobbar med och väcker kanske också ett intresse för att bli advokat, säger Martina Slorach. Dessutom innebär undervisningen att de själva tvingas att hålla sig konstant uppdaterade på sina områden.

– Studenterna, de frågar ju och frågar, så det gäller att hålla sig ajour. Man får tillfälle att titta på lite mer övergripande strukturer, teorier och principer på ett sätt som man kanske inte alltid har tid med som advokat. Det har jag haft stor glädje av som advokat, säger Theddo Rother-Schirrer.

Martina Slorach uppskattar också det nya perspektiv på juridiken som undervisningen medför.

– Som advokat är man till största delen med när saker har gått åt skogen och det har uppstått en tvist. Människor går inte till en advokat i onödan. När jag träffar studenterna får jag vara med mer förebyggande och berätta hur de ska undvika att hamna i tvist och vad de ska tänka på innan. Inte bara städa och ordna upp en besvärlig situation, säger hon.

Betygen stressar

Uppgifter om osund betygshets och stress på juristprogrammet har förekommit i många år. Och flera av de föreläsande advokaterna har sett tydliga prov på stressen. Martina Slorach berättar om att studenter som får näst högsta betyg på skriftliga uppgifter brister i gråt av besvikelse, trots att hon intygar att uppsatsen är bra. Hon får också mycket frågor om hur viktiga betygen är, och om det går att få jobb även utan toppbetyg.

Sanna Wolk känner igen problemet. Hon anser att advokatbyråerna bär en del av skulden.

– Många advokatbyråer har inte moderna rekryteringsrutiner, utan går främst på betyg i kombination med tester som tar fram en viss typ av ”personlig­heter”, vilket är väldigt skrämmande egentligen, eftersom så otroligt mycket kompetens försvinner, säger hon.

André Andersson märker också att studenterna är stressade. Han tycker att betygshetsen är överdriven, och pekar på att jurister i dag har en god arbetsmarknad. Samtidigt har den meritokratiska ordningen där unga anställs delvis baserat på betyg också sina fördelar, menar André Andersson.

– Betygen är både kvinnornas och arbetarbarnens bästa vän. Betygen gör det möjligt för dig att, oavsett familj, bakgrund, oavsett etnicitet, kön eller sociala kontakter, visa upp vad du kan. Du kan få in en fot, sitta ting kanske. Oavsett var du kommer ifrån så får du ändå den sociala polityren som behövs för en fortsatt karriär, säger han, och fortsätter:

– Risken är, om man går in för intervjuer eller andra urvalsprinciper, att socialt välanpassade akademikerbarn slår ut arbetarbarn som arbetat hårt.

Livet är fullt av praktik

Även om betygshetsen är jobbig för studenterna, och kanske ofta obefogad, tycker de intervjuade advokaterna på det hela taget att svenska juriststudenter får en bra utbildning.

André Andersson, som arbetat mycket med rekrytering av nya, unga jurister till byrån, är nöjd med dem som rekryteras.

– Jag tycker på det hela taget att de är väl rustade för arbetet. De studentaktiverande momenten har ju också ökat på alla utbildningar. Juristerna är bättre på att analysera, argumentera och skriva än för en generation sedan, säger han, och tillägger att man möjligen kunde göra utbildningen lite mindre encyklopedisk och ge mer utrymme för fördjupning.

Också Martina Slorach konstaterar att juristutbildningen är bra.

– Den är ambitiös, med hög nivå. Om man jämför med när jag läste så tycker jag att man har skruvat upp nivån. Nu ska studenterna inte bara lära sig gällande rätt, utan också kunna analysera gällande rätt utifrån olika perspektiv, konstaterar hon.

Däremot kan Martina önska att utbildningen hade lite bättre kontakt med arbetslivet. Själv utnyttjade hon möjligheten som fanns tidigare att skriva ett mindre omfattande examensarbete och i stället lägga in tio veckors praktik under sin sista termin. Det är något hon inte ångrar.

– Jag praktiserade på Hyresnämnden och så skrev jag en lite kortare uppsats. Det var jättekul, jätteintressant, och sen fick jag jobb på Hyresnämnden förstås, och en väg ut i yrkeslivet. Det är ju på arbetsplatsen man lär sig hur man jobbar, säger hon, och önskar att praktikmöjligheten skulle återinföras.

André Andersson är betydligt mer tveksam till återinförandet av praktik.

– Livet är sedermera fullt av praktik. Många gånger syftar ju praktiken bara till att få in en fot någonstans. Jag är inte så säker på att det är väl använd tid på juristprogrammet, säger han.

Ett sätt att kombinera den höga teoretiska nivån med mer praktiska inslag kan vara att lägga in mer nischade och praktiska specialkurser i slutet av juristprogrammet. Här kan förstås praktiker göra en insats. Både André Andersson och Carl Svernlöv har goda erfarenheter av just detta.

Även Sanna Wolk är nöjd med juristutbildningen – med ett undantag. De juridiska fakulteterna, liksom akademin som helhet, sitter fast i ett föråldrat och tillkrånglat språk, menar hon. Det är något som andra myndigheter eller domstolar sedan länge ändrat.

– Akademiskt har det alltid ansetts vara ”finare” om du använder ett tillkrånglat språk än ett vanligt språkbruk. Vilket ju inte stämmer i sig. Att skriva enkelt och lättförståeligt är mycket svårare än att skriva långt och tillkrånglat. Den traditionen vill däremot inte riktigt tvättas bort, även om de yngre forskarna har slutat med det så hänger det kvar, säger hon. 

Om intervjupersonerna

Advokat Theddo Rother-Schirren arbetar huvudsakligen med ekonomisk familjerätt vid advokatbyrån Rother-Schirren. Sedan nästan 30 år undervisar han också i familjerätt vid Stockholms universitet, där han delar en heltidstjänst som universitetslektor och ett arbetsrum med advokat Johan Schüldt. Anställningen gjorde att Theddo och Johan i många år fick ansöka om dispens från Advokatsamfundet för ett år i taget för att få vara anställda av universitetet. Till sist fick de båda en tillsvidaredispens. ”De orkade väl inte hålla på med det där varje år”, säger Theddo Rother-Schirren om dispensbeslutet.

Professor Sanna Wolk är Head of IP och Head of Sustainability på Cirio Advokatbyrå samt fortfarande knuten till akademin genom sin koppling till Kungliga tekniska högskolan, KTH. Hon lämnade däremot för två år sedan sin heltidsroll som professor i immaterialrätt vid Uppsala universitet, där hon också grundade och ledde Institutet för immaterial-, marknads- och konkurrensrätt (IMK). Till hösten ska Sanna Wolk avlägga advokatexamen för att sedan förhoppningsvis bli advokat.

Advokat André Andersson, numera senior adviser på Mannheimer Swartling efter många år som delägare, undervisar vid juristprogrammet vid Stockholms universitet. Han är också styrelseledamot i två forskningscentrum: Stockholm Centre for Commercial Law och Stockholm Centre for International Law and Justice. För sina insatser för Stockholms universitet utsågs han 2017 till hedersdoktor. Sin juristutbildning läste han dock vid Lunds universitet.

Advokat Carl Svernlöv, delägare i Baker McKenzie i Stockholm, började undervisa som doktorand, eftersom han trodde att det var obligatoriskt. Senare insåg han att han inte alls hade behövt föreläsa och hålla seminarier, men då hade han upptäckt hur roligt det var med undervisning. Ett år efter att han lagt fram sin doktorsavhandling 2007 fick han frågan om att bli adjungerad professor i associationsrätt vid Uppsala universitet, ett uppdrag som han innehade fram till förra årsskiftet.

Advokat Martina Slorach arbetar vid Advance Advokatbyrå, främst med fastighetsrätt och arbetsrätt. Numera tar dock undervisningen en stor del av hennes arbetstid. Hon undervisar på juristlinjen vid Stockholms universitet, men också bland annat vid kandidatprogrammet personal, arbete och organisation (PAO) och vid Karlstads universitet. Martina Slorach har också varit med och skrivit böcker inom arbetsrätt, diskriminering och yttrandefrihet.

Juristutbildningen i Sverige

Juristprogrammet finns i dag på sju universitet i Sverige: Göteborg, Karlstad, Lund, Stockholm, Umeå, Uppsala och Örebro. Utöver detta finns andra typer av rättsvetenskapliga utbildningar vid flera andra högskolor och universitet.

Ulrika Öster
Annons
Annons