Mycket gott finns att säga om den svenska demokratin och samhällsbygget. Och en hel del att vara både tacksam och stolt över. Ofta har svåra samhällsproblem historiskt sett lösts med pragmatism och konsensus, och på sätt skapat en grundläggande och långsiktig stabilitet för att kunna bygga ett välfärdssamhälle.

Men, myntet har en baksida. Ett starkt civilkurage har knappast uppmuntrats i byggandet av dagens Sverige. Inte heller har fria debattörer med helt nya och annorlunda tankar uppmuntrats.

Och inte har de sociala medierna ökat respekten för dem som tycker olika.

Snarare debatterar man för att stärka sin egen ställning i den grupp man redan tillhör genom att på olika sätt demonisera sin motståndare. I stället för att debatten handlar om ett utbyte och prövande och brytande av olika idéer. Respekt för motdebattören eller nyfikenhet på nya idéer ersätts ofta av personangrepp och fördömanden och en vilja att missförstå. Bubblor ersätter öppna forum. Ingen är intresserad av att lyssna på den som säger emot. Den öppna, kreativa och respektfulla debatten går förlorad. Till skada för samhällets och demokratins utveckling.

Därför vill redaktionen rikta ett särskilt tack till alla de debattörer som medverkar i denna utgåva, tidigare och kommande.

För som talmannen Andreas Norlén skriver i sin gästkrönika i det här numret: ”Jag välkomnar en livaktig debatt om hur vi kan värna och utveckla vår hundraåriga demokrati. Eftersom advokater är en oundgänglig del av den demokratiska rättsstaten och därmed varje dag bidrar till att bära upp demokratin skulle jag gärna se att fler advokater deltog i en sådan debatt. Att bidra till en stärkt demokrati är ett sätt att förvalta arvet från demokratins genombrott.”

Kloka ord.

Tom Knutson
Chefredaktör