search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Samerna, staten och sanningen

Visst är samefrågan komplicerad, men att årtionde efter årtionde inte förmå ta tag i den så att vi får en samepolitik i enlighet med vår grundlag och internationell rätt inger inte respekt för våra politiker. Det anser Peter Nobel, jur. dr.

Enligt RF kap. 1 § 2 skall samernas möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samhällsliv främjas. Sverige anslöt sig tidigt till FN-konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering 1965. En FN-kommitté av oberoende experter övervakar att den följs, Committee on the Elimination of Racial Discrimination (CERD).

I 50 år har CERD påpekat brister och rasdiskriminering i svensk samepolitik i strid med internationell rätt och vår grundlag! Kritiken har med åren blivit skarpare, med krav på konkreta åtgärder från den svenska statens sida, men till ingen nytta. Bristen på handling har också länge kritiserats av samer, sympatisörer och experter. 1989 antog ILO en konvention om ursprungs- och stambefolkningars rättigheter. Då krävde såväl samer som svenska och internationella kritiker, att Sverige skulle ansluta sig till den. Regering efter regering försäkrade att visst skulle det ske, men först måste det ena efter det andra, mest gränsfrågor, utredas. I stort har det kommit tre SOU-betänkanden varje årtionde, ett stort och två små, men de ledde inte till mycket. Den grundliga utredningen Samernas sedvanerätt (SOU 2006:14) under ledning av nyligen bortgångne Sven Heurgren och under medverkan av bland andra Lars Rumar, expert på kartografisk dokumentation, klargjorde det allra mesta om samernas historiskt grundade renbetesrätter, gränser med mera. Det utmynnade i rekommendationen, att Sverige nu borde ratificera ILO-konventionen. Men regering och riksdag kunde inte besluta sig nu heller.

Under tiden hade en samnordisk kommitté under ordförandeskap av en ansedd norsk jurist, professor Carsten Smith, och med experter från finska, norska och svenska regeringskanslier och sameting, utarbetat ett förslag till nordisk samekonvention, som på det hela togs väl emot av Nordens samer. Den var tänkt att kunna tillträdas även av Ryssland till stöd för Kolahalvöns samer. Nu diskuterades om inte en sådan konvention skulle ratificeras i stället för ILO-konventionen. Efter uppvaktning av för samesaken engagerade, ordnade riksdagens konstitutionsutskott den 9 juni 2011 ett seminarium med deltagande av experter och samer från nämnda länder samt ledamöter av konstitutionsutskottet med flera (2011/12:RFR 4, KU). Från Regeringskansliet försäkrades då, att granskningarna av förslaget till nordisk samekonvention och förhandlingarna mellan de tre länderna borde kunna vara klara inom tre år, så att konventionen då skulle kunna ratificeras. Detta har nu, tio år senare, inte skett. Jag minns hur innan vi den gången lämnade riksdagshuset, en ledamot av konstitutionsutskottet klappade en bunt handlingar i samefrågan under armen försäkrande ”Nu ska vi inte glömma det här!”.

Valåret 2018 blev kritiken från FN och CERD alltmer skarp och konstruktiv. I konkreta ordalag framhölls vad som borde göras. Till den inhemska kritiken av politikernas handlingsförlamning anslöt sig också då avgående justitiekanslern Anna Skarhed, som påpekade det bisarra i att politikerna övervältrade ansvaret för samefrågor på domstolarna, som fick ta itu med dem rättegång efter rättegång med allt vad det innebär i förluster av tid, pengar och sinnesfrid. Det sista exemplet är advokat Peter Danowskys framgångsrika talan ända till Högsta domstolen för medlemmar i Girjas sameby. Hur förklara handlingsförlamningen i regering och riksdag? Svaret man oftast får är att politiker har ”beröringsskräck” i samefrågan. Visst är frågan komplicerad, men att årtionde efter årtionde inte förmå ta tag i den så att vi får en samepolitik i enlighet med vår grundlag och internationell rätt inger inte respekt för våra politiker.

Den 18 november 2020 meddelade CERD i beslut efter särskild anmälan, att Sverige brutit mot konventionens artiklar 5 d och v samt 6. Dessa artiklar rör ett antal medborgerliga rättigheter och föreskriver verksamt rättsligt skydd för alla under en stats jurisdiktion. CERD:s beslut blir känt i världen. Sveriges regering uppmanas också att göra utslaget känt i landet! Det utgår från en anmälan till CERD från 15 medlemmar i Vapstens sameby biträdda av Mattias Åhrén, föreståndare för Samerådets enhet för mänskliga rättigheter. Anmälan som gjordes den 16 september 2016 avsåg regeringens beslut den 22 augusti samma år att bevilja GE Nordic AB koncession för gruvdrift i Rönnbäcken, Stor­umans kommun, utan något samråd med samebyn, vilket man uttryckligen begärt, eller någon hänsyn till dess önskemål och rennäringens krav.

Samerna är Sveriges och förmodligen Europas enda urfolk. De var de första att besitta och använda de områden, där de först påträffades. De beskattades av Gustav Vasa, undanträngdes av finska och svenska nybyggare och utsattes för religionsförföljelse på 1600-talet. I sin lappländska resa uttryckte Linné medkänsla för deras behandling och rättslöshet. Under 1800- och 1900-talen drabbades de av rasbiologi, tvångsförflyttningar, lappskolor, lappfogdar med mera. Den ofta detaljändrade renskötsellagen 1886 ger samerna ensamrätt till renskötsel i landet, men leder också till en tragisk splittring av samerna i renskötande samer och övriga, eftersom endast medlemmar i en same­by, inte en by i vanlig mening utan ett kooperativ, får bedriva renskötsel på det område som avdelats för samebyn. Tvångsförflyttningar, tvister om jakt och fiske, militära anspråk på övnings- och skjutfält, turistindustri, vattenregleringar, som dränkt många fiskesamers bostäder utan att någon ersättning kommit på fråga, gruvdrift och dess förstörelse av renbetesmarker, vindkraftverk, som skrämt renarna bort från stora marker, är hot mot samernas möjligheter till traditionellt liv och bevarad kultur. Samisk konst, hantverk, film, musik, litteratur har på sistone uppmärksammats allt mer och berikat vårt land. Vill verkligen majoriteten av oss svenskar, att renskötseln och med den förbunden samisk kultur ska gå under? Det finns hotbilder i skuggan av politikernas handlingsförlamning. Samiska barn mobbas i skolan. Rasistiskt samehat kommer till uttryck. Samers renar har dödats, ibland plågats till döds. Motstridiga intressen kan inte undvikas och utveckling måste ha sin gång, men hänsyn, rättsskydd och lika medborgarrätt bör inte få sopas undan i ytterligare årtionden. Vi är skyldiga att försvara vårt urfolk och dess kultur.

På Jokkmokks marknad frågade jag en same: ”När går affärerna här som bäst?” Han svarade: ”När det är 27 grader kallt för då bestämmer dom sig fort!” Det har alltför länge varit ljummet i riksdagshus och regeringskansli!

Peter Nobel
Jur. dr

Peter Nobel är en svensk jurist och ämbetsman samt har tidigare varit advokat. Han har haft en rad uppdrag under åren, bland annat var Nobel världens första diskrimineringsombudsman (1986–1991), generalsekreterare i svenska Röda Korset (1991–1994) och expert i FN:s kommitté mot rasdiskriminering (1998–2001). Peter Nobel är juris hedersdoktor vid Uppsala universitet.

Annons
Annons
Annons