search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Försvararna är stolta

Den etiska nivån bland landets försvarare är generellt god, och de allra flesta försvarsadvokaterna gör ett gott arbete, anser en rad skickliga försvarare. Samtidigt finns en oro över att etiska felsteg och den debatt de orsakar kan skada kåren, och kanske i förlängningen rättssäkerheten.

Stolt. Ordet återkommer gång på gång när åtta erfarna försvarsadvokater berättar om sitt arbete. Stolthet över att stå på en utsatt människas sida, stolthet över att i sin roll försvara rättssäkerheten och stolthet över att styras av strikta etiska regler.

Men den mediala debatten om försvarare handlar knappast om stolthet. Snarare är det begrepp som ”gangsteradvokater” och ”gängadvokater” som återkommer. Många krönikörer och debattörer infogar visserligen en brasklapp om att de flesta försvarare naturligtvis sköter sig, innan de börjar kräva åtgärder, medan en åklagare som förekommer frekvent i olika medier sträckte sig så långt som till att tala om ”en bransch som inte är frisk”. På Twitter och mer yviga internetforum haglar invektiven över advokaterna – dem som misstänks för övertramp men också hela kåren.

Hur står det då till med den etiska medvetenheten och regelefterlevnaden bland Sveriges försvarsadvokater?

På det hela taget mycket bra, menar de intervjuade advokaterna.

– Jag skulle vilja påstå att alla sätter väldigt stort värde vid att leva upp till vad som är god advokatsed, därför att man sätter väldigt stort värde i yrkesrollen. Alla är väldigt stolta över vad de arbetar med, och för att kunna behålla den stoltheten så vill man också vara ett gott föredöme för kåren, säger advokat Thomas Olsson.

Visst ska den som gjort fel och brutit mot de advokatetiska reglerna straffas för det, menar Thomas Olsson. Men kåren som helhet har inget att skämmas för.

Och Thomas Olsson får medhåll av advokat Fredrik Ungerfält.

– Det har varit direkt plågsamt att ta del av de senaste skriverierna om övertramp. Men min egen erfarenhet är att de flesta försvarare är oerhört omdömesgilla och oerhört noggranna i att hantera de etiska frågorna, säger han och fortsätter:

– Vi har fått ett förtroende av samhället där vi har rättigheter som inga andra har i en förundersökning, och det är något som jag upplever att vi alla är medvetna om och försöker hantera på ett så bra sätt som det bara går.

Som det anstår en god försvarare påpekar också Fredrik Ungerfält, liksom flera andra av de intervjuade advokaterna, att de flesta av de i medierna utpekade advokaterna ännu inte fått sin sak prövad i disciplinnämnden.

– Jag skulle vara en dålig försvarsadvokat om jag fördömde eller dömde någon som ännu inte har fått sin sak prövad, säger exempelvis advokat Lars Kruse.

Handlar om ett fåtal

Försvararens uppdrag är svårt och innebär många etiska överväganden, konstaterar advokaterna. Samtidigt är de övertygade om att den absoluta majoriteten av försvarsadvokaterna håller sig till regelverket och utför sitt arbete professionellt och med integritet.

– Om det förekommer regelbrott så är det ett fåtal advokater som kliver över linjen från det etiska till det som kan vara kriminellt. Det måste vi komma till rätta med, säger advokat Petter Hetta.

Han är övertygad om att de allra flesta fel som begås i försvararverksamheten beror på bristande omdöme, inte på dålig kunskap om etiken.

Petter Hetta får medhåll av flera försvarare. Gott omdöme är en grundsten för försvararen, brister det kan det lätt bli fel.

Att de felande advokaterna utgör en liten minoritet i kåren som helhet tycks få stöd i statistiken. Under 2020 betalade Domstolsverket ut ersättning till minst 1 600 försvarare (se faktanotis ”Så många är försvararna”) för sammanlagt omkring 80 000 uppdrag.

Samma år behandlade Advokatsamfundets disciplinnämnd 705 ärenden om påstådda brott mot de vägledande reglerna. 159 av dessa ledde till en påföljd. Av disciplinnämndens statistik framgår inte hur många av anmälningarna som rör försvarare.

De medialt uppmärksammade påstådda försyndelserna är förstås betydligt färre. Totalt är det fyra advokater som under 2020 och 2021 anklagats för att ha brutit mot sin tystnadsplikt genom att läcka information eller föra ut meddelanden från personer som suttit häktade med restriktioner. Tre av dessa ärenden är ännu inte prövade i disciplinnämnden.

Advokat Tomas Nilsson upplever att den etiska nivån bland advokaterna i dag är bättre än tidigare. En viktig orsak till det är advokatexamen och de kurser som leder fram till den, där etiken är central.

– Samfundet ska vara berättigat stolt över att vi har vägledande etiska regler och att vi har en ordentlig prövning. Jag vet till exempel inte hur mycket åklagarna diskuterar etik, säger Tomas Nilsson, som har en känsla av att åklagarna reflekterar mindre om etiska överväganden än advokaterna.

Kan säga vad som helst

Advokater, och särskilt försvarsadvokater, är förstås vana vid att ifrågasättas. Men den senaste tidens debatt har fått flera av försvararna att ta illa vid sig.

– Jag har alltid varit väldigt stolt över att vara försvarare. Jag har alltid trott att jag gjort så gott jag kunnat och att andra säkert förstår det. Men så visar det sig att människor i största allmänhet, vanliga människor, de har väldigt svårt för försvarsadvokater. Det blev som en käftsmäll, säger advokat Clea Sangborn.

Advokat Anna Björklund har liknande erfarenheter.

– Jag hörde av en bekant som är polis att det finns i det allmänna snacket att en bra advokat är en advokat som ligger vid ett stenblock i Nybroviken, berättar hon, och fortsätter:

– Vi är numera en yrkeskategori som man kan kasta skit på och som både polis och åklagare utgår från – naturligtvis inte alla åklagare och poliser – men de utgår ifrån att vi är nästan som buset.

Advokat Anders Wallin beskriver sin känsla som frustration.

– Jag är ju rätt stolt över mitt jobb och min advokattitel. Då kan man bli frustrerad när såna här saker dyker upp, eftersom de drar ner varumärket för oss alla, säger han.

Även Thomas Olsson har reagerat på tonfallet i debatten om försvarare. Och han anser att vissa debattglada åklagare bär en stor del av skulden till det hätska tonläget.

– Vissa element inom åklageriet angriper både försvarsadvokater och andra aktörer inom rättssystemet på ett sätt som aldrig skådats tidigare. Det har skapats en stämning där man kan tillåta sig att säga nästan vad som helst om försvarsadvokater utan att det på något sätt får konsekvenser eller leder till någon form av reprimand, säger han.

Thomas Olsson tycker också att Advokatsamfundet borde ifrågasätta debattörerna mer och tydligare kommunicera att de allra flesta advokaterna sköter sitt arbete utmärkt.

– Vi har liksom ingenting att be om ursäkt för. Vi fyller en otroligt viktig funktion. Förmodligen skulle man kunna säga att försvarsadvokaten utgör en av grundstenarna i det demokratiska samhället och har till uppgift att vara den som ytterst företräder den enskilde individen mot staten, när staten gör anspråk på att utöva sitt våldsmonopol. Det gör alla försvarsadvokater med högsta beröm. Varför skulle en hel yrkeskår behöva be om ursäkt för att någon enstaka individ inte riktigt klarar av att hålla måttet?

Finns stora risker

Ett samtalsklimat där försvarare likställs med kriminella och det skojas om att sänka dem i Nybroviken kan förstås vara obehagligt och tråkigt för advokaterna. Men det finns också värre risker med dagens vindar. Det anser i alla fall Anna Björklund.

– Den största risken är att vi får advokater som inte vågar göra någonting. Att vi får rädda advokater som inte tillvaratar sina klienters intressen. Min känsla är att om vi står upp för våra klienter i till exempel en förhörssituation, och polisen tycker att vi är jobbiga, då finns det en risk att de hotar med att anmäla oss eller anmäler oss till samfundet, säger hon, och tillägger att försvararens uppgift definitivt inte är att göra saker lättare för polis och åklagare.

– Vår uppgift är alltid att vara lojala med våra klienter och ta tillvara deras rättigheter även om det gör jobbet svårare för polis och åklagare. En försvarare måste ha mycket integritet och ha ett stort mod. Om det börjar ruckas på det, störs hela balansen. Vi är ju ändå en del i en kedja som ska tillgodose rättssäkerhet i det demokratiska systemet. Ruckar man för mycket på det, för att vi advokater börjar vara rädda, då är vi farligt ute, fastslår Anna Björklund.

Även Petter Hetta är inne på liknande tankar.

– Om advokaten inte gör det som är hans skyldighet, nämligen att försvara sin klient fullt ut och efter bästa förmåga, beroende på att han är rädd för att göra etiska misstag eller fel, så går det ju förstås ut över klienten. Det är inte bra. Klienten har ju anledning att förvänta sig att försvararen gör allt han eller hon kan inom ramen för det som är lagligt och etiskt försvarbart för att försvara honom, säger han.

En annan sida av problemet kan vara att polis och åklagare börjar hålla inne med information av mer eller mindre berättigad rädsla för läckor.

– Vi försvarare måste få den information vi behöver så tidigt som möjligt för att kunna försvara dem som är misstänkta för brott på ett rättssäkert sätt. Inskränker man de möjligheterna skulle jag säga att hela processen kommer att kantra över ännu mer till åklagarnas fördel och de misstänktas nackdel, och rättssäkerheten hotas på ett påtagligt sätt, hävdar Petter Hetta.

Fokus på brottsbekämpning

Oron för att poliser och åklagare på olika sätt ska försöka undanhålla information för försvarare för att undvika läckor kan låta överdriven. Men faktum är att anonyma poliskällor i en artikel i Dagens Nyheter uttryckt att de redan gör det i vissa fall. Petter Hetta befarar att oron för läckor också i förlängningen ska leda till nya lagförslag i samma riktning.

Oron får förstås ytterligare luft av dagens rättspolitiska klimat, med starkt fokus på brottsbekämpning och nya tvångsmedel för att komma åt de kriminella. Och Fredrik Ungerfält ser en koppling mellan diskussionerna om brottsligheten och att enstaka fel från advokaters sida fått så stor uppmärksamhet. Förändringen av brottsligheten, med det ökade antalet skjutningar och sprängningar och organiserad kriminalitet, har gjort människor brottströtta, menar han. Och det kan spilla över på försvararna.

– Försvararen ses som en försvarare av brott, och inte en försvarare av en människa och en garant för rättssäkerhet. I det ljuset kan då, som har skett på sistone, vissa etiska överträdelser blåsas upp till något alldeles för stort, säger han, och tillägger att den enda vägen att komma förbi situationen är att advokaterna använder sig av de etiska reglerna och de regler som finns i rättegångsbalken och följer dem nitiskt och noggrant.

Tomas Nilsson instämmer i resonemanget.

– Försvararen ska vara stark i sak, låt vara korrekt i sättet. Men en brottmålsrättegång är ingen tebjudning, säger han.

Alla de intervjuade försvararna är starkt kritiska mot dagens rättspolitiska och kriminalpolitiska debatt. ”Bedrövlig” är ett ord som flera advokater använder för att beskriva den, liksom ”onyanserad” och ”grund”. Flera advokater efterlyser en mer vetenskapligt grundad diskussion, i stället för att politikerna som i dag försöker locka väljare med löften om avskaffande av ”straffrabatten” för unga eller inskränkningar av omedelbarhetsprincipen.

Förutom att de snabba lösningarna och hårdare tagen i många fall inte kommer att vara särskilt effektiva, enligt advokaterna, hotar de också skyddet för enskilda människors integritet, påpekar bland andra Anders Wallin. Men just det argumentet tycks vara svårt att nå fram med i dagens debatt.

– ”Vanligt folk” anser att om man har rent mjöl i påsen så har man inget att dölja. Så är det kanske. Men integritet har ju ett egenvärde. Som någon sa: ”Integritet är som syre, man saknar det inte förrän det är borta.” Exemplen i historien, på vad som kan hända om fel krafter styr och får tillgång till obegränsade resurser att kränka folks integritet, visar att det sällan går bra, säger Anders Wallin.

Ska inte göra bedömningar

De fyra advokater som figurerat och hängts ut som skyldiga till överträdelser i den senaste tidens debatt har alla det gemensamt att de på olika sätt sägs ha utfört tjänster för sina klienter, tjänster som inte är förenliga med advokaters andra skyldigheter enligt de advokatetiska reglerna och rättegångsbalken.

Och visst händer det emellanåt att klienter ber om tjänster av olika slag, berättar försvarsadvokaterna, även om det inte är så vanligt. Tydlighet är ett nyckelord vid dessa tillfällen.

– Det finns bara en enda rimlig hållning till det, nämligen att inte ge sig in på att tillmötesgå sådant. Visar man den inställningen tydligt så brukar det accepteras, säger Fredrik Ungerfält.

– Jag brukar säga att jag skulle bryta mot mina etiska regler om jag hjälpte dig med detta och att jag inte är beredd att göra det. Jag har nog aldrig stött på en enda klient som inte har förstått det, när jag förklarar, säger Anna Björklund.

Clea Sangborn upplever att det har blivit vanligare med önskemål om att försvararen ska hjälpa till med tjänster på senare år. Och när det händer är den enda vägen att följa reglerna till punkt och pricka, påpekar hon.

– Det går inte att göra en egen bedömning, utan man måste säga nej, och höra med åklagaren om det är okej, fastslår Clea Sangborn, som också tror att egna bedömningar och försök att vara snäll och hjälpa sin klient kan ha legat bakom eventuella fel som begåtts av försvarare.

Lars Kruse resonerar på samma sätt. Den advokat som vill vara snäll och hjälpa till, kanske med ett enkelt meddelande till en mamma eller flickvän, kan göra förödande misstag, som i värsta fall vänds mot klienten, och stärker åklagarens position. Just därför är det också viktigt att brott med högre straffvärde hanteras av erfarna advokater.

– Där kan man också råka ut för de mest pockande klienterna, som säger att de annars begär en annan advokat. Det är klart att det är en jättesvår situation för en ung advokat som är beroende av sina uppdrag för att få hem mat till sina barn och betala sina omkostnader. Det är då man måste klara att säga att ”då får du göra det”.

Byter försvarare

Flera av advokaterna har upplevt att klienter begär att få byta försvarare efter att de sagt nej till att utföra tjänster. Särskilt vanligt tycks detta vara i gängrelaterade mål.

Att en misstänkt person vill byta försvarare kan förstås ha många orsaker, som att personkemin inte stämmer. Men det kan också handla om att en klient hoppas eller tror att en annan advokat ska vara mer benägen att tänja på de etiska gränserna.

– Ibland har jag blivit utbytt, och tolkat det som att klienten förstått vad jag sagt, men inte accepterar det, berättar Anna Björklund.

– Det kan vara så att vissa misstänkta får tips om att de ska ha en annan advokat, som kanske på ett annat sätt hjälper till med saker som man inte ska hjälpa till med. Så är det förstås i långt ifrån alla fall, det är säkert en minoritet. Men jag tror att man måste vara vaksam på det. Det blir en lite konstig konkurrenssituation om man på något sätt kan få konkurrensfördelar genom att inte riktigt följa det regelverk som finns, säger hon.

Samtidigt är naturligtvis rätten att fritt välja sin advokat grundläggande för rättssäkerheten, menar både Anna Björklund och andra intervjuade advokater. Någon påpekar också att ansvaret för att upprätthålla god advokatsed ligger på Advokatsamfundet, och inte på domstolarna.

Clea Sangborn vittnar om att det på senare tid förekommit att hennes klienter, via anhöriga, kontaktats av advokater som erbjuder sig att ta över uppdraget.

– Flickvänner ringer till mig och säger att ”det ringde en annan advokat till mig och sa att min kille ska byta advokat, det känns jättekonstigt, jag tycker jättemycket om dig”, säger hon och tillägger att det i vissa fall faktiskt leder till att klienten begär ett försvararbyte.

Bra med diskussion

Enigheten är stor om att den absoluta huvuddelen av Sveriges försvarare är noggranna med att följa både lag och etiska regler. Trots det, eller kanske just därför, menar flera av advokaterna att dagens diskussioner kan föra något gott med sig.

– Ska vi kunna städa advokatkåren, lite slarvigt uttryckt, då måste felen komma upp. Så på det viset är det bra att diskussionen finns. Sedan tycker jag att den kunde vara mer balanserad. Det är en väldigt lite andel av försvararna som beter sig, säger Anders Wallin.

– Jag tycker att det är bra att de här diskussionerna kommer upp, för att det visar att vi måste lägga ännu större fokus på etik- och teknikfrågor framöver, säger även Lars Kruse.

Och han får medhåll av Tomas Nilsson.

– Det är svårt att säga om de påstådda bristerna i etiken är en trend eller en anhopning av tillfälligheter under en period. Oavsett vilket tycker jag att det är korrekt att sätta in åtgärder. Förekomsten av etikregler och möjligheten till prövning av advokatens etik är otroligt viktig för oss, i förhållande till andra konsulter som uppträder som ombud. Vi ska slå vakt om etiken, säger han.

Det kanske allra viktigaste sättet att slå vakt om etiken är att samtala om den, menar Tomas Nilsson, liksom flera av de andra advokaterna. Lars Kruse kallar det kollegiala samtalet för ”ett gemensamt uppdrag för advokaterna”. Lättast är det förstås att hålla liv i samtalet om det finns försvararkolleger vid samma byrå. Men även de som saknar detta, och arbetar ensamma, kan hitta samtalspartners, i landets försvararkollegier eller helt enkelt genom att söka upp kloka kolleger att bolla frågorna med, påpekar Lars Kruse.

Både Tomas Nilsson och Lars Kruse vill också lyfta fram samtalen över yrkesgränserna, med exempelvis åklagare och domare. Lars Kruse brukar hålla föredrag för poliser och tullare om försvararens roll, en uppgift som han uppskattar mycket.

– Plötsligt upplever man att de får en helt annan förståelse för vår roll. Det är ändå vi som ska vara garanten för en rättvis rättegång. Det är vi och klienten mot staten. Det är vi och den lilla människan mot staten. Det är ingen lätt uppgift och det kräver mycket arbete, gott omdöme och ett gott handlag, fastslår Lars Kruse.

Förutom att samtala är det också helt grundläggande att gå till själva källorna för etiken, menar Fredrik Ungerfält.

– Alltså, läs, ta fram och titta på reglerna så hittar du nästan alltid ett svar på frågorna. Sedan finns det också mycket i RB som tar sikte på vad en försvarare får och ska göra. Men det viktigaste är att vara medveten om de etiska frågorna och tillämpa de regler vi har, säger han.

Domaren kan ta ansvar

Samtal och möten beskrivs alltså som grundstenar i att vidmakthålla försvararnas höga etiska nivå. Flera betonar också vikten av att disciplinnämnden gör noggranna prövningar och att de advokater som begår etiska misstag straffas för detta.

– De som inte kan sköta restriktioner och liknande ska inte vara försvarare och advokater, säger Anders Wallin.

Även Clea Sangborn ser det som självklart att disciplinnämnden ska pröva de anmälningar som kommit in på vanligt sätt.

– Tingsrätten har en egen möjlighet, de kan ju säga nej till en advokat om de anser att det inte är en lämplig advokat för uppdraget, även om advokaten är begärd. Där tror jag inte att så många domare vågar gå in och säga nej, säger Clea Sangborn.

Lars Kruse är inne på liknande resonemang.

– Det står i lagen att domstolen ska förordna den som är därtill lämpad. När det gäller tyngre mål, mer komplexa mål, då skulle jag vilja att domstolarna tog det uppdraget på större allvar än jag kan uppleva att de gör i dag, säger han.

Ett sätt att ta detta ansvar, menar Lars Kruse, kan vara att rättens ordförande ringer upp den unga advokat som är begärd eller föreslås bli förordnad och pratar om målet med denne, innan förordnandet spikas.

Miss att sänka kravet

Advokaterna pekar också på andra, mer strukturella satsningar, som skulle kunna bidra till att säkra etikens ställning. En av dem är att åter förlänga det så kallade tidskravet för att bli advokat.

– Jag tror att det var en jättestor miss när man bytte från fem års yrkeserfarenhet till tre år för att man ska kunna bli advokat. I alla fall på brottmålssidan har det haft stor negativ betydelse. Vi är många advokater i Stockholmsområdet, konkurrensen är jättehård, säger Anna Björklund, som ser en stor fara i att unga, nyblivna advokater startar egna byråer och genast anställer ännu yngre advokater och jurister.

– Advokatyrket är ett hantverk och ett erfarenhetsyrke! Man har inte de färdigheterna när man precis har blivit advokat. Då kan man inte vägleda andra, säger hon, och varnar för att oerfarenhet lätt kan leda till bristande omdöme och integritet.

Även Clea Sangborn ser stora faror i att advokater allt för snabbt öppnar eget.

– Man har ingen kunskap med sig från äldre, utan ska lösa allting själv. Ofta är det säkert jättesnälla advokater som hjälper sina klienter lite för mycket. Det är bara det att de inte har något tydligt omdöme om vad som är rätt och fel, för att de inte reflekterar över det, säger hon.

Hård konkurrens bland brottmålsadvokater, särskilt i storstäderna, oklarheter kring de så kallade domstolslistorna som tingsrätterna använder för att förordna försvarare och för stora förordnanden är några andra faktorer som enligt advokaterna kan ligga bakom etiska övertramp. Men just behovet av erfarenhet och att få lära sig yrket stegvis är den allra viktigaste faktorn för att bli en skicklig och omdömesgill försvarare, det anser nästan samtliga intervjuade advokater.

– Jag ser ju att väldigt unga kolleger får ganska svåra uppdrag. Jag driver ju själv en renodlad brottmålsbyrå och vet att jag aldrig skulle skicka de yngsta på byrån på den typen av uppdrag som jag ser att andra tar på sig, säger Lars Kruse och tillägger att han vill återinföra kravet på fem års yrkeserfarenhet för att få bli advokat.

Han föreslår också nya regler som begränsar hur många biträdande jurister som en advokat får vara principal för.

– Jag skulle vilja säga två. För då kan man få handledning. Det kan jag ibland också se, att det finns biträdande jurister som inte får nån handledning.

Thomas Olsson delar uppfattningen om att unga advokater behöver lära yrket stegvis. Men han menar samtidigt att det i dag finns strukturella problem som hindrar advokater att bygga upp större byråer, där unga får en chans att arbeta sida vid sida med erfarna kolleger. Det handlar om jävsreglerna eller åtminstone om hur dessa tillämpas.

– Förr eller senare hamnar man i ohanterliga jävssituationer. Det innebär att försvarsadvokatbyråer ofta blir väldigt små för att undvika de här jävsproblemen, fastslår Thomas Olsson.

Han tillägger att med dagens treårskrav för att bli advokat innebär ordningen att nyblivna advokater startar eget.

– Det gör att nyblivna försvarsadvokater på kanske 25 år kan hamna i situationer där de utsätts för ganska hårda påtryckningar av klienter och klienternas bekanta om att göra saker som är etiskt tveksamma.

Ulrika Öster
Annons
Annons
Annons