Utredaren Utmaning att göra verkstad av barnkonventionen

Om du sammanfattar, hur starka är barnkonventionens rättigheter i dag i svensk lagstiftning och praxis?
– Sett på papperet är de relativt starka. Svensk lagstiftning överensstämmer till allra största delen med barnkonventionen.

På papperet, säger du.
– Ja, vårt uppdrag var ju att se hur svensk lagstiftning överensstämmer med barnkonventionen, inte hur tillämpningen ser ut. För där tror jag nog att det finns en hel del att arbeta med. Man ska ha klart för sig att de flesta som arbetar med frågor som rör barnkonventionen, de är inte advokater och domare. De flesta som kommer i kontakt med barn, de finns ute i skolan, i social-förvaltningen, andra kommunala förvaltningar, hälso- och sjukvård. De är sällan jurister och har inte den juridiska träningen. Det är en stor utmaning för samhället.

Vilka konsekvenser får det att tillämpningen brister?
– Att barn rent faktiskt inte får ut sina rättigheter. Framför allt tror jag att barn inte kommer till tals i den utsträckning som de borde göra. Dels hör man inte barn i den utsträckning man borde göra och dels har man inte i tillräcklig grad barnanpassade förfaranden. Vi tittade ju på hur barnets bästa och barnets rätt att komma till tals tolkas i praktiken. Här fann vi brister i både domstolarnas och myndigheternas tolkning av barnets bästa och barnets rätt att uttrycka sina åsikter. Barnets bästa bedöms inte i den omfattning det borde, eller i vart fall beskrivs det inte hur man kommit fram till vad som är barnets bästa och vilka avvägningar som gjorts.

Principen om barnets bästa tycks ställa till en del problem. Varför är just denna artikel så svår att tillämpa och skapa regler kring?
– Jag tror att det kan vara lite svårt att förstå hur den här principen används. Ibland vinner ju barnets bästa, ibland vinner det inte. Barnets bästa ska beaktas eller vägas in, men det är inte det enda viktiga. Barnfamiljer kan till exempel bli vräkta. Det är inte till barnets bästa att det får flytta, men nu har samhället bestämt att vi har en lagstiftning som säger att hyresvärdar måste kunna få ut sin hyra. Det handlar om att olika intressen måste vägas emot varandra. Det kan vara svårt för icke-jurister att förstå, medan jurister är mer vana vid att flera motstående intressen ska vägas mot varandra. Därför är det viktigt att beslutsfattare motiverar sina beslut, visar vilket underlag som finns, om barnet blivit lyssnat på och vad barnet tyckte, och sedan hur de vägt de olika intressena mot varandra. Då blir processen begriplig.

Även för artikel 12, om barnets rätt att uttrycka sin mening, pekar ni på en del rättsliga luckor. Här berättar också intervjupersoner om brister i tillämpningen.
– Ja inom familjelagstiftningen saknas det i viss mån regler kring detta. Sedan är nog en del lite osäkra kring när man kan höra barn. Många är nog inte heller vana vid att höra barn. Det kan bli lite valhänt. Det här har vi inte undersökt så mycket, men det är min bild. Jag har fått en väldigt god bild av Barnahus, där olika aktörer samarbetar i en miljö som är anpassad för barn. Jag tror att det skulle behövas liknande satsningar på fler områden. Det vi kunde se när vi tittade på hur bestämmelser om barnets rätt att uttrycka sina åsikter tolkas i praktiken var att de allra yngsta barnen inte kom till tals. Det hade nästan skapats åldersgränser.

Flera av de brister i överensstämmelsen ni funnit handlar om att barn inte kan få juridiska biträden. Varför är det viktigt att kunna få den hjälpen?
– Har man hamnat i en sådan process som det handlar om, då är man bara genom det utsatt. Det ska ske något med barnet som påverkar det starkt. Då är det viktigt att barn kan ta vara på sina intressen, att de har någon som hjälper dem. Ibland finns det också personer i deras omgivning som har motstående intressen. De är i en utsatt situation och behöver hjälp att ta vara på sin rätt.

Hur går vi vidare nu för att förverkliga barnkonventionen?
– Det är utmaningen, att göra verkstad av barnkonventionen. Där tror jag att mycket handlar om utbildning av dem som arbetar med barn. Barnombudsmannens kunskapslyft är en del av detta, men jag tror också att alla myndigheter måste satsa på egen utbildning. Det handlar dels om kunskap om barnkonventionen som ett folkrättsligt dokument, dels om hur man till exempel gör bedömningar av barnets bästa och hur barnets bästa ska beaktas i förhållande till andra intressen.

Vad kan advokaterna göra för att driva arbetet med barns rättigheter vidare?
– Argumentera för sina klienter och framföra deras synpunkter. Som domare är min erfarenhet att bra ombud gör målen bättre. Det blir en allsidig belysning och det leder till en bättre kvalitet på avgöranden med bra ombud. 

Barnkonventionsutredningen: en diger lunta utan förslag

Regeringen beslutade den 15 mars 2018 att tillsätta en utredare med uppdraget att kartlägga hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med FN:s konvention om barnets rättigheter. I september 2019 förlängdes tiden för uppdraget. Till särskild utredare utsågs hovrättspresidenten Anders Hagsgård. I expertgruppen satt bland andra tidigare chefs-JO och domaren i Europadomstolen Elisabet Fura, professor Rebecca Thorburn Stern och advokat Anne Ramberg, tidigare generalsekreterare i Advokatsamfundet.

Utredningens uppdrag var följande:

• Kartlägga hur svensk lagstiftning och praxis stämmer överens med rättigheterna i barnkonventionen (artiklarna 1–42).
• Särskilt redovisa hur barnets bästa och rätt att uttrycka sina åsikter tolkas i praktiken.
• Analysera hur barnets bästa förhåller sig till andra intressen som ska beaktas.

Utredningen skulle inte studera tillämpningen av konventionen och inte heller lämna några förslag.

Den 12 november 2020 överlämnade utredningen sitt betänkande Barnkonventionen och svensk rätt (SOU 2020:63). Betänkandet består av tre volymer, sammanlagt drygt 1 800 sidor, där utredningen går igenom de 42 artiklar i barnkonventionen som är svensk lag och hur lagstiftningen stämmer överens med dessa.

Utredningens övergripande slutsats är att svensk lagstiftning och praxis till allra största delen stämmer överens med barnkonventionen. Utredningen redovisar dock ett 30-tal punkter, där svensk lagstiftning inte överensstämmer med barnkonventionen.

Några av dessa rör:

Familjerätt. Bland annat anses inte barns rätt att framföra sina åsikter och delta i ett förfarande om vårdnad, boende och umgänge helt säkerställd av regleringen i föräldrabalken eller annan lagstiftning. Utredningen pekar också på att utformningen av 6 kap. 2 a § föräldrabalken, om barnets bästa vid avgöranden om vårdnad, boende och umgänge, kan ge upphov till bedömningar av ett barns bästa som inte stämmer överens med innebörden av artiklarna 3.1 och 9 i barnkonventionen. 

Tvångsvård. Bestämmelserna i LVU, LPT, LRV och lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård är inte fullt förenliga med innebörden av artikel 17, eftersom det saknas bestämmelser som uttryckligen säkerställer frihetsberövade barns tillgång till information och material från olika nationella och internationella källor.

Flykting- och migrantbarns rättigheter. Det är inte förenligt med artikel 28 i barnkonventionen att grundskoleutbildningen, enligt svensk lag, inte är obligatorisk för alla barn som har rätt till utbildning, bland annat asylsökande barn och barn utan tillstånd att vistas i landet. Detta stämmer inte heller överens med artikel 22. Bestämmelsen i 9 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll ger utrymme för godtyckliga frihetsberövanden på ett sätt som inte är förenligt med artikel 37 b.

Rätt till juridiskt biträde. Här pekar utredningen på en rad situationer där barn, för att Sverige ska leva upp till barnkonventionen, borde tillförsäkras rätt till biträde. Det gäller bland annat att barn som fyllt 15 år inte har rätt till juridiskt biträde vid överklagande av ett beslut enligt 15 b § LVU om att placeras vid en låsbar enhet och att barn som är föremål för psykiatrisk tvångsvård först vid en rättegång har rätt till ett offentligt biträde.

Förutom de brister som upptäckts lämnar utredningen också rekommendationer om områden där lagstiftningen kan ses över för att få en tydligare överensstämmelse med konventionen. Dessutom presenteras en rad iakttagelser om tillämpningen av barnkonventionen. Utredningen pekar där på att det inom många verksamheter tycks finnas en uppfattning om att yngre barn inte kan och inte bör uttrycka sina åsikter. Det finns också, enligt utredningen, på många håll en osäkerhet kring hur barnkonventionen ska tolkas och tillämpas. Utöver det upplever också många vuxna att det är svårt att inom en yrkesroll prata med barn.