search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Aktuellt

Om 30 år i yrket

I dagarna är det 30 år sedan jag började på advokatbyrå. Jag hade rekryterats till Lagerlöf & Leman, då landets största byrå, för att syssla med arbetsrättsliga frågor.

Det föll sig naturligt eftersom jag under slutet av studietiden hade undervisat i arbetsrätt och dessutom hade skrivit min tillämparuppsats i ämnet.

Den byråvärld jag mötte i det ståtliga kontoret på Strandvägen 7 i Stockholm var så gott som okänd för mig. Vid den här tiden hade inte studenterna – i vart fall inte vi uppsaliensare – några kontakter med de stora affärsjuridiska advokatbyråerna. Jag tror inte det fanns några sommarnotarietjänster, och arbetsmarknadsdagar där byråerna presenterade sig var i sin linda. 

Av min karriär som arbetsrättsjurist blev intet. När jag började den 1 februari 1991 hade precis den stora finanskrisen brutit ut. Det medförde att jag och många med mig på Lagerlöf & Leman uppslukades av att försöka hjälpa banker, fastighetsbolag och andra att rädda vad som räddas kunde när värdet på belånade tillgångar störtdök i princip över en natt. Det var en synnerligen dramatisk tid. Och spännande för en ung jurist.

När två grupper av del­ägare 1992 lämnade Lagerlöf & Leman och bildade Gernandt & Danielsson följde jag med. Jag kom som antytts aldrig att återvända till arbetsrätten utan ägnade mig under hela biträdande jurist-tiden åt en synnerligen blandad kompott: M&A, samverkansavtal, bolagsrätt, konkurrensrätt, tvister och mycket annat.

I just den mångfalden av arbetsuppgifter ligger den kanske största skillnaden mellan att vara biträdande jurist på en stor affärsjuridisk byrå förr och nu. För några år sedan skrev jag så här om detta – iakttagelser som är minst lika giltiga nu:

”Ena dagen kunde jag upprätta ett utkast till aktie­överlåtelseavtal, nästa kunde jag följa med en äldre kollega på en rättegång i tingsrätten och tredje dagen kunde jag biträda på en bolagsstämma. Idag är det som bekant annorlunda. De stora affärsjuridiska byråerna har drivit fram en hög grad av specialisering redan från unga år. Detta är en olycklig utveckling. Det är inte bra för den unge juristens utveckling, hävdar jag, att under långa tider bara arbeta med ett litet utsnitt av affärsjuridiken.”

Troligen är utvecklingen oundviklig. Säkerligen blir man vassare på just det område man specialiserat sig på. Men: Jag är övertygad om att man i slutänden blir en bättre advokat – i meningen betrodd och skicklig rådgivare till klienten – om man från första dagen och ganska långt fram i karriären kan växla mellan arbetsuppgifter från affärsjuridikens olika fält, kanske inte på daglig basis men i alla fall så att man inte år ut och år in blir sittande med samma typ av frågor.

Det som under de gångna helgerna fått mig att reflektera över yrket och dess utveckling är en bok som kom ut 2019 men som tidigare hade gått mig förbi. Den heter ”Affärsjurist. En bok om yrket” och är skriven av förre advokaten Ulf Ohrling som i 30 år var verksam på Vinge och Mannheimer Swartling. Boken är bara på drygt 90 sidor men Ohrling lyckas i detta korta format kasta ljus över alla möjliga aspekter av verksamheten och livet på en affärsjuridisk advokatbyrå. Dessutom ger han värdefulla tips. Boken borde – och här kostar jag på mig lite textreklam – läsas av alla som står i begrepp att börja eller nyss har börjat på en affärsjuridisk advokatbyrå. 

När jag läser boken kan jag konstatera att Ohrling och jag har många gemensamma erfarenheter, vilket är naturligt eftersom vi varit verksamma på ganska likartade byråer under ungefär samma period. Gemensamt anser vi också båda det han skriver i förordet: att advokatyrket är ett av världens bästa yrken. Det tål att upprepas. Ofta.

Christer Danielsson
Ordförande i Sveriges advokatsamfund

Annons
Annons
Annons