search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Barnen i kläm när invandringen ska minskas

Inom migrationsrätten möts två just nu starka och prioriterade intressen: barnkonventionens princip om barnets bästa och önskan att begränsa invandringen i Sverige. Och mitt i skärningspunkten står barn på flykt. 

– En konsekvens av att barnkonventionen blivit lag kan vara att man i större utsträckning ger möjlighet åt barnet att höras och få uttrycka sin ståndpunkt i migrationsprocessen.

Det säger advokat Sait Umdi. Han arbetar till stor del med migrations- och asylrätt och möter många barn som kommit till Sverige som flyktingar och migranter. De flesta kommer i dag med en eller två föräldrar, men under den stora flyktingkrisen för några år sedan var många av klienterna ensamkommande barn och unga.

Just de ensamkommande mådde många gånger mycket dåligt psykiskt, enligt Sait Umdi.

– Många av dem hade varit med om svåra trauman och varit på resande fot under lång tid i flera olika länder. Ofta hade de tvingats bo på gatan, berättar han.

Barnkonventionen träffar förstås även Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas verksamhet. Men även innan konventionen blev lag fanns de två grundprinciperna om barnets bästa och om barns rätt att höras med i utlänningslagens portalparagraf.

Sait Umdi använder barnkonventionen som utgångspunkt för sin argumentation när han har barn som klienter. Men han tycker att det är svårt att få gehör, åtminstone hos Migrationsverket.

– Jag tror inte att Migrationsverket i sak, materiellt sett, har låtit sig påverkas av att konventionen blivit lag. Kanske skriver man i större utsträckning i sina beslut att barnets bästa har beaktats. Men verket gör det för enkelt för sig genom att bara skriva i ett beslut att barnets bästa har beaktats, men inte på ett tydligt sätt förklara vad som är barnets bästa och hur man resonerat, säger han.

Ett exempel är när en familj tvingas lämna Sverige för att söka uppehållstillstånd från hemlandet eller ett annat land. Migrationsverket tycks där, enligt Sait Umdi, resonera utifrån en allmän uppfattning om att barn inte tar skada så länge de är med sina föräldrar, snarare än att se på varje enskilt barn och dess förhållanden.

En viss skillnad kanske den nya lagen ändå gjort, medger Sait Umdi. Migrationsverket har till exempel anpassat sin handläggning för att bättre fånga upp barns åsikter. Det märks bland annat genom nya frågor i ansökningsförfarandet som ”har barnet egna asylskäl” och ”vill barnet höras”.

Arbetet med att ta in barnkonventionen och dess barnsyn har kommit längre hos migrationsdomstolarna än hos verket, menar Sait Umdi.

– Migrationsdomstolarna verkar i större omfattning vara beredda att hänvisa till enskilda artiklar i konventionen och till exempel peka på att det skulle vara förenligt med barnets bästa att låta en förälder ansöka om uppehållstillstånd inifrån Sverige, i stället för att föräldern ska lämna landet och ansöka från ett annat land, säger Sait Umdi.

Ett annat exempel är ett mål där Sait Umdi var biträde. Barnen i den familj han företrädde ville där själva komma till migrationsdomstolen och berätta sin historia. Normalt kallas inte barn till förhandlingar. Men Sait Umdi förde fram deras önskemål.

– Jag skickade en sådan begäran till domstolen, och hänvisade särskilt till barnkonventionens bestämmelser om att barn har rätt att komma till tals och höras. Då blev faktiskt båda barnen kallade till förhandlingen, säger Sait Umdi, och tillägger att han inte är säker på att det hade blivit samma svar från domstolen om inte barnkonventionen hade varit lag.

I slutet av december kom Migrationsöverdomstolen med ett avgörande (MIG 2020:24) där just barnkonventionen lyftes fram. Domstolen bedömde att ett 14-årigt barn, fött och uppvuxet i Sverige, skulle beviljas uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter eftersom en utvisning ansågs stå i strid med barnkonventionen.

– Jag hoppas att domen ska bidra till en enhetligare rättstillämpning vad gäller barnkonventionen, så att konventionen får större genomslag även hos underinstanserna, säger Sait Umdi.

Fått kritik

Som biträde företräder Sait Umdi som regel hela familjen. Samtidigt måste förstås barnens synpunkter och eventuella egna asylskäl också komma fram.

– Om det inte är olämpligt med tanke på barnets ålder och mognad så pratar jag med barnet enskilt och försöker identifiera om det finns några särskilda skäl som gäller just för barnet, säger han.

Samtalet skulle, om än inte så ofta, i slutänden kunna leda till att Sait Umdi måste frånträda ärendet om det visar sig att barnet har egna asylskäl kopplade till någon vuxen i familjen. Barnet kan i så fall få ett eget biträde.

Även Migrationsverkets handläggare talar som regel med de sökande barnen. Men här finns ett problem, påpekar Sait Umdi. Föräldrarna har nämligen rätt att närvara vid samtalet, vilket kan göra att barnet inte vågar tala fritt, särskilt om barnet kanske har egna asylskäl som hänger ihop med exempelvis en misshandlande förälder.

Enligt lagstiftningen ska Migrationsverket tala med barn om det inte är olämpligt. Formuleringen har kritiserats av FN:s barnrättskommitté. I sin senaste rapport om förhållandena i Sverige pekar kommittén på att orden kan tolkas som att myndigheten kan låta bli att höra barn. Detta strider mot barnkonventionens regler, menar Barnrättskommittén, som fastslår att barnets egen vilja ska avgöra om ett barn hörs eller inte.

Just Sveriges migrationsregler gav upphov till flera kritiska synpunkter från Barnrättskommittén när den senast rapporterade om landet 2015. Det handlade bland annat om allt för långa väntetider på ett besked om uppehållstillstånd och om att barnspecifika asylskäl, som risk för tvångsgifte och könsstympning, inte uttryckligen nämns i utlänningslagen.

Ställer stora krav

Att lyssna på barn, inte minst barn från en annan kultur och kontext, kan vara svårt. Enligt forskarna Louise Dane och Amanda Johansson Köves visar forskningen att tjänstemän finner det svårt att i praktiken tillämpa barnperspektivet. Även ombud och offentliga biträden upplever det många gånger som krångligt att prata med barn. Eftersom barn dessutom ofta inte anses ha egna asylskäl hamnar fokus i stället på föräldrarna.

Migrationsrättsforskaren och juristen Daniel Hedlund har själv arbetat på Migrationsverket som handläggare. Han upplevde där, även om det var flera år sedan, att barnperspektivet sällan kom fram. Handläggarna saknade ofta kompetens att tala med barn och många gånger sågs ändå inte barnens synpunkter som avgörande i beslutsfattandet.

– Då kommer man till den där avvägningen som inte har med lagstiftning utan med resurser att göra. Enhetscheferna ville överlag inte att handläggarna skulle gå kurser och fortbilda sig, för då gick tid från produktionen, alltså att fatta beslut, säger han.

Daniel Hedlund skrev sin avhandling bland annat om Migrationsverkets formuleringar om trovärdighet i ensamkommande flyktingbarns asylbeslut. Och han konstaterar att många faktorer spelar in när tjänstemän ska lyssna in och bedöma barns berättelser, både hos barnet och hos tjänstemannen. Förutom barnets mognad och språkliga förmåga påverkar valet av tolk och hela situationen med en tolk, biträdets skicklighet och många andra faktorer, både själva asylutredningen och det som anses vara asylberättelsen som ”färdig produkt”.

– Jag har svårt att tro att alla inblandade behärskar alla dessa delar som de egentligen borde behärska enligt barnkonventionens artiklar 3 och 12, summerar Daniel Hedlund.

Vilsenheten och bristen på kompetens lämnar troligen spår hos de barn som söker uppehållstillstånd. När Barnombudsmannen i en av sina årsrapporter undersökte hur barn upplever migrationsprocessen uppgav många att de saknade information och att de inte förstod processen. De förstod många gånger varken vad samtalet med Migrationsverket handlade om, eller varför deras fingeravtryck togs.

Papperslösa i kläm

En särskilt sårbar grupp barn är alla de som lever som papperslösa migranter i Sverige. Ingen vet hur många de är, men det totala antalet papperslösa barn och vuxna uppskattas till mellan 10 000 och 50 000.

De papperslösa barnen har rätt till skola och sjukvård. Skolgången är dock inte obligatorisk för dem, och inte heller för asylsökande barn, något som barnkonventionsutredaren Anders Hagsgård pekat ut som en brist i förhållande till barnkonventionen.

De papperslösas situation, både i Sverige och i Storbritannien, har nyligen studerats av forskaren Jacob Lind vid Malmö universitet. I sin doktorsavhandling pekar han på att barnkonventionens rättigheter kan vara ett användbart verktyg för att hjälpa papperslösa barn. Men för att det ska bli möjligt måste såväl idéerna om barns rättigheter som de papperslösa barnens utsatthet synliggöras och problematiseras.

Ett grundproblem enligt Jacob Lind är att rättighetsbärare måste kliva fram och kräva sin rätt. Detta är förstås ofta svårt för barn. Men alldeles särskilt svårt blir det för barn som lever gömda, med hot om avvisning. Det barn, eller den förälder, som hävdar rättigheter i Sverige utsätter sig därmed för en risk som många gånger upplevs som värre än att leva utan rättigheter.

Föräldrar till gömda och papperslösa barn anser själva som regel att de försöker undkomma avvisning för att skydda sina barn. Från politiskt håll och myndighetshåll ses dock snarare föräldrarna som de som förstör för barnen.

Ekvationen blir mycket svår att få ihop till konkreta rättigheter och insatser, menar Jacob Lind.

Intressen krockar

”Barnperspektivet stärks, men lagen i sig ger ingen ny rätt för barnet att få uppehållstillstånd i Sverige.”

Så beskrev Migrationsverkets biträdande rättschef Carl Bexelius situationen i ett pressmeddelande december 2019, inför den nya lagen. I pressmeddelandet konstateras att barnets bästa redan före barnkonventionslagen har vägts in i verkets bedömningar, men att lagen innebär att verket kan ”tydligare identifiera, motivera och dokumentera de avvägningar vi gör för det enskilda barnet”.

Migrationsverket uppges också ha tagit fram nya rutiner och stöd i handläggningen av barnärenden, och dessutom satsat på att utbilda chefer och medarbetare.

Samtidigt har Migrationsverket att tillämpa den tillfälliga utlänningslagen, som starkt begränsat möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Lagen innehåller regler om tidsbegränsade uppehållstillstånd, hårdare krav för familjeåterföreningar och högre krav för att få uppehållstillstånd på humanitär grund.

Sait Umdi ser i sitt arbete att den tillfälliga lagen påverkar barns liv, inte minst för att många tvingas leva utan en av sina föräldrar, som antingen finns kvar i hemlandet, eller i Sverige, medan barnet är kvar i hemlandet eller Sverige.

Även Daniel Hedlund är övertygad om att de hårda reglerna slår särskilt mot barn. De tidsbegränsade uppehållstillstånden påverkar barn starkt och väcker mycket känslor, när barn rycks upp efter att ha rotat sig i Sverige, eller tvingas leva i ovisshet gång på gång, anser han.

– När man under sent 1970-tal övergick till permanenta uppehållstillstånd som huvudregel var det just för att dåvarande Invandrarverket – och även polismyndigheterna som på den tiden handlade vissa ordinarie kategorier av utlänningsärenden – skulle slippa hålla på och pröva om hela tiden. Det ansågs även ge en viss stabilitet för dem som det rörde, säger Daniel Hedlund.

Den tillfälliga utlänningslagen gäller till den 19 juli 2021, och arbetet pågår med en ny utlänningslag. Daniel Hedlund hyser inga större förhoppningar om att den nya lagen ska förbättra situationen för barn på flykt.

– Det är svårt att se exakt var man hamnar men det verkar ju av betänkandet ändå som att man rör sig i den riktningen, att tidsbegränsade tillstånd ska vara normen. Det drabbar ju indirekt barn och unga, även om det tar sikte på migrationen generellt, säger han.

Fler kommer

Coronapandemi, hårda gränser runt EU och restriktiv migrationspolitik har för tillfället kraftigt minskat strömmen av flyktingar som kommer till Sverige. Mycket tyder dock på att trycket åter kommer att öka, påpekar Daniel Hedlund. Våldsamma konflikter och klimatförändringar är ett par faktorer som driver på. Många av flyktingarna kommer också, med största sannolikhet, att vara barn och unga, eftersom de mest utsatta länderna ofta har påtagligt unga befolkningar.

– Situationen i omvärlden bäddar för allt fler svåra avgöranden, säger han.

Sait Umdi efterlyser en generell kompetenshöjning när det gäller att möta och lyssna på barn.

– Det är viktigt att Migrationsverket utvecklar sin kompetens i att bemöta barn och låta barn komma till tals, att se de specifika problem som barnet har och barnets skyddsbehov, säger han.

Och även advokaterna behöver utbilda sig och träna.

– Alla som jobbar med dessa ärenden måste bli bättre på att lyssna på barn och låta dem komma till tals. Jag hoppas att mina kollegor ger barnen den möjligheten, de som jobbar med barn, säger Sait Umdi. 

Den nya migrationspolitiken

I september 2020 lämnade den parlamentariska utredning som fått i uppdrag att ta fram den nya migrationspolitiken sitt betänkande, som sedan diskuterats friskt politiskt. Utredningen föreslår bland annat att ordningen med tidsbegränsade uppehållstillstånd permanentas och att försörjningskravet vid anhöriginvandring blir kvar.

Däremot vill utredningen återgå till en generösare regel för att bevilja uppehållstillstånd på humanitär grund, genom att det ska bli möjligt att bevilja uppehållstillstånd om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter. Barn ska enligt förslaget kunna beviljas uppehållstillstånd ”även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer”.

Utlänningslagen 1 kap.

10 § I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver.

11 § När frågor om tillstånd enligt denna lag skall bedömas och ett barn berörs av ett beslut i ärendet skall, om det inte är olämpligt, barnet höras. Den hänsyn skall tas till det barnet har sagt som barnets ålder och mognad motiverar.

Ulrika Öster
Annons
Annons