Månadens advokat: Lars-Olof Svensson ”Varför ska man sluta lära sig något nytt bara för att man är 65?”

Vad var det för utbildning du genomförde?
– På portugisiska heter den mestrado em direito e prática jurídica, en masterkurs på tre terminer. Kursen riktar sig till praktiskt verksamma jurister, främst advokater. Två terminer är undervisning i sal och en termin är uppsatsskrivning. De obligatoriska kurserna var komparativ rätt, vetenskaplig metod, internationell civilprocessrätt, internationell skiljeprocess och internationella avtal (främst CISG). Sedan hade man en halv termin fritt val, och för mig blev det sjörätt. Till sist uppsatsen som handlade om skiljeprocess och videokonferens.

Vad gjorde du i Portugal när du var verksam där?
– Jag hade tänkt gå i pension egentligen, men slumpen förde mig samman med en byrå, CMS Rui Pena & Arnaut, så jag tänkte att jag testar hur det är och började jobba där, på knappt halvtid. Jag har ju aldrig spelat golf! Hur kom det sig att du sökte en masterutbildning – på portugisiska – vid 65 års ålder? – Delvis på grund av pandemin. Allting var nedstängt och man fick knappt gå ut ur huset. På byrån uppmanades alla att jobba hemifrån. Men undervisningen hölls öppen längre, och även när universitetet måste stänga lektionssalarna körde de vidare via Teams. Så det var delvis för att jag ville göra något vettigt när man inte kunde göra något annat. Min familj och vänner tyckte väl att det var lite galet, men varför ska man sluta lära sig något nytt bara för att man är 65? Dessutom var det roligt.

Vad är det viktigaste du kom fram till i din uppsats?
– Att frågan om videokonferens mot parts vilja i ett skiljeförfarande ska lösas mot bakgrund av artikel V.1 b i 1958 års New York-konvention, som är en materiell regel och som ska tolkas fördragskonformt. Bara om en videokonferens in casu kan visas ha gjort att part förhindrats ”to present his case” har due process förvägrats. Jag hittade ett färskt avgörande från den portugisiska konstitutionsdomstolen som hade att avgöra om det var förenligt med konstitutionens krav på due process att en domstol under pandemin hade beslutat videoförhör mot parts vilja. Det fann konstitutionsdomstolen att det var. Avgörande för utgången var den forskning som har gjorts av psykologipro­fessorerna Sara Landström och Pär Anders Granhag vid Göteborgs universitet. Förenklat har den beteendevetenskapliga forskningen visat att vi inte bedömer utsagor som tas upp via videoförhör annorlunda än om de tas upp live. Och att kroppsspråket är värdelöst som sanningssägare. Det är märkligt att debatten i Sverige om videokonferens helt tycks ha förbigått beteendevetenskapen, där Sverige genom Granhag och Landström har världsrykte.

Hur använder du erfarenheterna från utbildningen i din verksamhet?
– På det hela taget var utbildningen internationell och mycket lite portugisisk. Man studerade till exempel EU:s civilprocessrätt, CISG, de internationella sjörättskonventionerna, UNCITRAL:s modellag för skiljeförförfaranden, New York-konventionen om erkännande av skiljedomar, 1965 års Washington-konvention om investeringstvister, bilaterala investeringsavtal. På så sätt har jag användning av kursen oavsett var jag arbetar. Inte minst det senaste året har varit fullt av frågor som har anknytning till kriget i Ukraina och som berör just CISG, erkännande och verkställighet av utländska domar och skiljedomar och frågor som rör bilaterala investeringsavtal. Kursen var verkligen rätt kurs i tiden, som utvecklingen i Europa kom att bli.